Bakvagnsp0rn

Bakvagnen är på gång att färdigställas. Bromsoksadaptrar, lite olika distanser och styrningar samt något annat enstaka pill behöver bli gjort innan den kan klassas som färdig.

Vid lite scrollande på hemsidan, insåg jag dock att det saknas mumsiga CAD-bilder på bakvagnen. Det är enkelt att bara jobba på och glömma att visa omvärlden vad som egentligen har gjorts, så här kommer några smakprov.

Ovan: Bakvagnen sitter upphängd i en trelänksupphängning, samt panhardstag.

Ovan: Spindlar och drivaxlar kommer från Lincoln Mark VIII. Camber är justerbart mellan 0° och 3°.

Ovan; Trelänken har justerbar anti-squat genom att ändra vinkeln på de nedre stagen. Grundinställningen kommer bli parallella stag och sen adderas anti-squat efter behov.

Ovan: Penske 8100-dubblejusterbara dämpare samt ett par hemliga svarta bubblor på dämparna som kommer skrivas mer om här senare… Några ess i bakfickan får man minsann ha.

Ovan: Den tredje länken fick offsetas eftersom diffklumpen satt i vägen…

Ovan: Stilstudie…

Lathet lönar sig

Det finns rätt mycket mindre detaljer och fästelement (skruv, mutter, brickor, clips etc) till bilen som är förhållandevis rostiga. De kan såklart blästras, men det tar sin lilla tid att tex blästra 2kg blandade småskruv. Istället bestämdes det för att testa och se om elektrolys kunde vara något. Fördelarna är såklart att det verkligen kommer åt överallt, även färg och inte bara rost tas samt att den jobbar även om man själv inte gör det. Det sistnämnda är ju ett väldigt starkt argument…

Efter lite googling på nätet, konstaterades det att det inte var särskilt svårt att sätta igång. En liten transformator, kaustiksoda, samt lite spillplåt att ha som anod införskaffades.

Nedan; Objekten före. De mest rostiga detaljerna i hela projektet (karossen borträknat…) grävdes fram. I detta fall rör det sig om ABS-givarna till drivaxlarna. Ytan var riktigt skrovlig bitvis gravt rostig. På den högra bilden kan man se hur de placerats i spannen med anoden runt om sig.

Ovan: Riggat och klart på balkongen. Man bör vara utomhus då det bildas liknande gaser som när man laddar ett bilbatteri. -polen kopplades till det rostiga objektet och pluspolen till plåten. Beredskapen och nervositeten höjdes till Fukushima-nivå och i samma ögonblick som strömbrytaren slogs över till ”ON” sågs mitt livet snabbspolas i ögonvrån… till ingen nytta. Reaktionen var högst medioker och den dramatiska spänningen försvann lika snabbt som en månadslön. Några små bubblor, liknande de man återfinner i vanligt kolsyrat vatten, steg stilla upp från ABS-hjulen men mer dramatik än så var det inte.

Nedan: Sex timmar senare togs detaljerna upp ur vattnet och resultatet var häpnadsväckande. Rosten hade förvandlats till ett poröst skal som satt löst på delarna. Det mesta trillade av vid beröring och resten försvann genom att mycket lätt dra en stålborste över objektet.

 

Resultatet var minst sagt häpnadsväckande. Även om jag var införstådd i att rosten skulle försvinna, var det svårt att inte bli exalterad över hur enkelt det var (glöm dammiga blästrar, sönderblästrade ytor etc, detta är utan tvekan den mest skonsamma rostborttagningen jag varit med om!). Lite nördvarning på exalteringen, men det var det värt. Utan tvekan!

Det dyker genast upp tankar i skallen på att skala upp exprimentet och inte bara hålla sig på skruvnivå. Frågan är om det är praktiskt möjligt att hitta ett tillräckligt stort kärl för att sänka ner hela karossen istället för att släpa iväg den till blästraren. Någon som har en pool att låna ut, så här i sommartider?