Nollpunkten är nådd!

Rostlagningseran är över! Karossen är grundad och rost är ett minne blott (nåja…). Egentligen behövs det ingen text här, utan det räcker med bilder, men lite förklaringar till de som funderar på att göra samma sak skadar ju inte. Ovan; Så här såg det ut för tre veckor sedan. Flerfärgat är ordet du söker efter… I mitt fall var karossen i ganska dåligt skick, varför det bestämdes att rostlagning skulle göras innan blästring och grundning. Ett annat koncept kan tex vara att kapa bort all rostig plåt, blästra och grunda och därefter börja svetsa på ny plåt. Fördelen med detta är att blästern kommer åt mycket fler platser än om tex yttre skärmspeglar redan sitter på plats. Nackdelen är (enligt min egen teori) att plåt som inte är infäst i alla kanter är inte lika styv och slår sig därmed lättare. Därför blästrades karossen i ”helt” skick. Under löpande rostlagning har dock Biltema-bläster, roterande stålborste etc gått varm. Ytor som är svåråtkomliga med spruta och bläster när karossen är hel har målats allt eftersom. Detta blir fullgott skydd (enligt mig) även om den sista partikeln rost kanske inte alltid kan tas bort. Ett entusiastfordon står oftast varmt, rullar inte i salt väglag etc och utsätts därför inte för särskilt aggressiv miljö. Ovan; Ahnelövs Industrimålning i Malmö var en dröm att jobba med. Väldigt service-inriktade och kunniga inom sitt område. Dessutom helt accepterbara priser. Det är en god idé att välja blästrare med omsorg. Priset är såklart en faktor, men oftast får man det man betalar för – ställ kontrollfrågor. Fråga vad man måste tänka på när man blästrar tunnplåt (för det är inte samma sak som att blästra brofundament tex…). Be gärna om referenser för att på så sätt förstå om blästraren vet vad de gör eller ej. Priserna varierar såklart, men i slutändan är det ju småpengar mot vad en förstörd kaross (som man lagt hundratals timmar på) hade kostat att ersätta. I mitt fall undersöktes ett gäng olika metoder för att få bort färg och rost. Allt från syradoppning (som tyvärr vara alldeles för dyrt) till kolsyreblästring, sandblästring osv. Sandblästring är omtalat, och det finns många åsikter om det på nätet. Plåten slår sig, man har sand i karossen för all framtid osv. Plåten slår sig definitivt. Det beror på värmebildningen när blästermediat träffar plåten, samt det höga trycket i sig som bidrar till att hamra ut plåten. Våtblästring kan vara en idé men det verkar ändå som att själva hamringseffekten är den stora faktorn till att plåten slår sig. Eftersom vatten får karossen att rosta igen, är hederlig sandblästring en ganska smidig lösning trots allt… Släta ytor (karosspaneler) skall inte blästras. De kommer slå sig för mycket och det är helt enkelt bättre att slipa dessa. I mitt fall föll valet på Ahnelövs Industrimålning strax utanför Malmö. Ett företag som det visade sig vara lätt att ha en dialog med parallellt med arbetet gjordes. Dessutom är de vana vid att blästra bilkarosser vilket såklart är ett krav i sammanhanget. Jag hade möjligheten att få inspektera karossen efter att den blästrats men innan den grundades, vilket gör att det är lätt att känna sig trygg och lita på resultatet (grundfärg kan ju dölja missar som visar sig några år senare). Resultatet syns här nedan och bilderna är kanske inte så mycket att se, men det är ändå den största händelsen hittills i det här projektet – gul färg innebär avslutad rostlagning! Golv, torped, underrede och kupéutrymme är blästrade. Helt underbart att se detta och i jämförelse med hur det såg ut innan! Den blå tejpen på bilderna är ytor som maskerades innan lackning. Eftersom karossen skall tennspacklas senare, maskerades dessa fogar för att inte behöva rengöras en gång till. Ovan; Och här i lackerad i vacker påskskrud. Som sagt – underbar känsla att ha hela bilen i enhetlig färg!