Arkiv

Arkiv för september, 2013

Framvagnsupphängning

september 19th, 2013 3 kommentarer

Man kan såklart inte bygga ramen till framvagnen utan att ha gjort klart hjulupphängningarna. Efter att geometrin spikades ritades spindel, länkarmar och andra tillhörande komponenter. När dessa var färdiga, var det enkelt att se var infästningspunkterna skulle hamna på ramen.

Några saker i konstruktionen förtjänar ett extra omnämnande;

Push-rods: Då nedre länkarm är 530mm lång och en stötdämpare skall placeras så nära spindeln som möjligt var det svårt att montera coil overn utan att vinkeln skulle bli väldigt flack (vilket gör att fjäderkonstanten minskar med ökat fjädringsväg). För att komma tillrätta med detta, och ha möjligheten till en linjär fjädringsrörelse över hela hjulrörelsen (coil over och hjul rör sig 1:1) beslutades det om att sätta coil overn via någon form av länkage.
Många försök med att få plats med ett pull-rod system gjordes då detta kan göras lättare än ett push-rod länkage. I båda fallen satt det en motor i vägen, vilket gjorde att de fick monteras i längsled istället för tvärs över framvagnen. Möjliga placeringar blev då ovanpå (bilden nedan) samt under rambenet. Pull-rod hade placerat coil overn under rambenet. Tyvärr föll det på att coil overn inkräktade på nedre länkarmens utrymme vid fjädring, samt att den helt enkelt hamnade för nära grenröret. Synd eftersom det hade blivit en väldigt tilltalande lösning.
Istället valdes push-rods. Resultatet skäms inte för sig då det, efter mycket trixande och justerande, som sagt blev linjärt förhållande mellan hjulrörelse och dämpare.

Styrväxel: originalets styrsnäcka är ett minne blott. Istället blir det kuggstång! För att undvika att bygga in överstyrning skapat av flex i konstruktionen gäller det att ha koll på hur spindeln belastas. Genom att placera styrväxeln i den nedre kvadranten framför hjulaxeln, eller den övre kvadranten bakom hjulaxeln skapas gynnsamma styregenskaper även under belastning. Pga motorn fanns det bara en enda naturlig placering som lyckligtvis sammanföll med tesen ovan – nämligen framför och i höjd med nedre länkarmen. Infästningen blir justerbar för att kunna finjustera bumpsteer och ackerman senare.

Krängningshämmare: Egentligen inte så mycket och skriva kring detta, mer än att det blir kniv-baserad krängningshämmare för att enkelt kunna finjustera chassiet. Kniven tillverkas specifikt efter chassiet, dvs fjäderkonstanterna som max och min är anpassade för att få ett stort justerspann.

Ovan; Det var svårt att hitta vyer där konstruktionen framgår klart och tydligt, men på ovanstående bild och vänstra nedre kan man i alla fall ana styrväxelplacering. På bilden skymtar även huvudbromscylindrarna och bromsservot. Mer om detta senare…

Ovan; Pushrods och längsmonterade dämpare användes för att skapa ett 1:1 rörelseförhållande (linjärt över hela rörelsen) mellan hjul och kolvstång i dämparen. Det ser ju enkelt ut på bilden, men det var väldigt mycket pusslande och passande innan det gick att få till. Det är rätt ont om plats, och den behövde planeras väl för att dämparen inte skulle krocka med tex övre länkarmen vid infjädring.

Nedan; En bild på bakvagnen på Porsche GT1 – även om den inte fungerat som inspiration för projektet  kan man ju konstatera att placeringen av komponenterna (krängningshämmare, push-rods och dämpare är ungefär samma. Högra bilden visar nedre kvadranten framför hjulaxeln (grön), respektive övre kvadranten bakom hjulaxeln (blå) vilka lämpar sig bra för styrväxelplacering då belastningarna på spindeln skapar understyrning istället för överstyrning vid flex. Pga bojsänket till motor, blev den naturliga placeringen i den gröna fyrkanten. Motorn är visserligen tillbakaflyttad, men inte tillräckligt för att remhjul ska sitta bakom bakaxen. Något som gjorde att styrväxeln var tvungen att placeras under motorn, i höjd med nedre länkarm.

Nedan; Ytterligare en bild på hjulupphängningen utan ramen. Det är rätt många komponenter… jobbigt läge när man inser att nästan inget på bilden går att köpa utan allt måste tillverkas… Aja, gick bakvagnen att tillverka så ska nog det här också vara görbart.

Nedan; Gamla F1 bilar är alltid intressanta att studera, främst pga de tekniska lösningarna idag kan klassas som möjliga att härma för gemene man. Nedan finns några exempel på pull-rod länkage. Försök gjordes att göra liknande lösning på Pontiacens framvagn, men tyvärr erhölls aldrig någon riktigt bra fjädringskarakteristik.

Och kupén…

september 12th, 2013 Inga kommentarer

Så fort färgen på underredet hade torkat, var det dags för kupén. Då buren skulle lackas samtidigt, var detta lite svårare än att måla ett förhållandevis slätt underrede. Då kupén dessutom skulle lackas svart, vilket gör att ljuset försvinner ju mer ytor som lackas, visade det sig i princip… skitsvårt att lacka. Hade jag orkat, hade buren lackats svart och resten av plåten i samma grå som golvet. Men egentligen kvittar det – allt skall ju täckas med inredning ändå…

A_DSC8876
Ovan; Bagaget målades också svart. Hålet för tanken visade sig nödvändigt för att kunna komma åt under hatthyllan.

Nedan; De sista bilderna på en omålad kupé
A_DSC8879A_DSC8878

Nedan; Några bilder på genomförandet finns inte, men det slutade med att det fick göras två gånger pga att det kom för tunt lager färg på buren. Andra gången blev resultatet dock bra.
A_DSC8880

A_DSC8881A_DSC8888
Ovan; Svart är svart. Svart är ju helt omöjligt att ta bilder på! Det blir till att börja plåta med stativ och långa slutartider om man ska kunna urskilja sakerna som monteras tillbaka… Den vänstra bilden är belyst av torklampan som ger ett rätt gulaktigt ljus, därav den lite lustiga färgen.

Nedan; Ah, skönt… färg.
A_DSC8889

Som sagt, en stor milstolpe är passerad! Otroligt skön känsla att veta att saker som monteras på underrede och i kupé sker permanent.

Categories: Bur, Kaross, modifieringar, Rost, Topcoat Taggar:

Färg på underredet… Episkt!

september 11th, 2013 4 kommentarer

Bodyn fick torka en vecka, och därefter var det dags att ÄNTLIGEN lägga översta skiktet. En händelse som knappast passerar obemärkt i projektets historia med tanke på att det efter detta går att börja slutmontera vissa komponenter!

Egentligen var det ganska tidigt klart vilken kulör underredet skulle få. Den exakta nyansen behövde visserligen funderas lite över, men kort sagt är svart alldeles för mörkt att ha. Vitt är ju visserligen rejsigt, men bara de första 15 minuterna efter att bilen tagits i bruk. Därefter upplevs den som skabbig. En mörkgrå nyans är som gjord för ett underrede – damm och smuts får ungefär samma nyans och det är enkelt att hålla rent tack vare den släta ytan.

När det gäller typen av färg valdes, efter en del diskuterande med lackerare och färgleverantörer, en polyurethanfärg istället för traditionell billack eller epoxifärg. Polyurethanen blir hårdare och lämpar sig bra för den här typen av applikationer. Lastbilschassien, lantbruksmaskiner osv brukar lackeras med denna typ av färg. Med andra ord duger den nog för det Pontiacen kommer utsättas för… Färgen hette Temadur 20 och köptes på Färgprodukter i Malmö.

A_DSC8874
Ovan; För att snabba på torkprocessen och härda ut färgen direkt, torkades den med infrarött ljus.

Nedan; Resultatet pratar för sig självt. Så här fint har nog aldrig underredet varit, någonsin!
A_DSC8892
A_DSC8891

A_DSC8890A_DSC8877
Ovan; Färgen flöt ut bra och var lätt att lägga utan att få rinningar. Dvs resultatet blev bra, även om jag aldrig hållit i en spruta innan.

A_DSC8870

Categories: Kaross, modifieringar, Rost, Topcoat Taggar:

Skydd av hjulhusen

september 9th, 2013 Inga kommentarer

Med karosskitt i alla skarvar lades ett tunt lager Body i hjulhusen och bakom bakhjulen. Det tog emot i hjärtat att spruta på denna förhatliga gummimassa (den som skrapat av sådan vet vilket skit det är att bli av med). Hagmans Body i detta fall – lika bra att hålla sig till samma märke så vet man att komponenterna är kompatibla och slipper råka ut för otrevliga överraskningar…

Eftersom det ändå skulle målas över valdes vit kulör. Enkelt och se att det täckt överallt…

A_DSC8856
Ovan; Den skarpsynte ser maskeringstejpen för stötdämparhålen. Just denna ytan kändes inte så lönt att lägga body på då stötdämparna monteras där.

A_DSC8858

Categories: Aerodynamik, Kaross, Rost, Topcoat Taggar:

(Kaross)kitt vad häftig den kommer bli!

september 8th, 2013 2 kommentarer

Karossen har äntligen fått färg på både underrede och kupé, vilket är ett av de största stegen i projektet! Detta markerar tid för att vrida om låset på spärrskaftet och faktiskt börja montera fast saker på karossen. För den som aldrig hållit på med bilprojekt är det nog svårt att föreställa sig, men de flesta som läser här kan nog sätta sig in i glädjen (och även lättnaden över att rostlagningsjobbet är avklarat) som detta innebär. Alla saker som monteras tillbaka är nya eller renoverade. Det innebär i princip att det kommer vara vita bommulshandskar som gäller… Skön känsla som sagt.

Men vi tar det från början…

A_DSC8845

När plåtarbetet har varit så här grundligt, kändes det högst motiverat att skydda det inför framtiden. Därför har såklart den bästa av den bästa grundfärgen – Hagmans CA-primer – valts. Först sprutades ett förtunnat lager på och därefter lades ytterligare ett lager ovanpå. Även om det ligger färg i skarvarna, är de såklart inte täta. Därför lades det karosskitt i varenda skarv. Varenda skarv. Alla skarvarna… Det är rätt många på en sån här bil, inte bara pga att den rostlagats utan för att det redan från början bestod av mer än en plåt.

18 timmars penslande och dragande med pekfingret för att jämna ut fogarna innan jag blev nöjd. Terapiarbete är bara förnamnet. På frågan om man tycker allt bilrelaterat arbete är jättekul finns det ett väldigt enkelt svar; Nej. Men bra blev det och nästa gång Pontiacen rullar i ösregn ska jag skänka underredet en tanke…

A_DSC8834A_DSC8835
A_DSC8854A_DSC8853

A_DSC8855

Sen var det dags att skydda hjulhusen. Här finns egentligen inget 100 procentigt skydd. Bilen kommer förhoppningsvis både rulla på slicks och R-däck i olika omgångar, och båda dessa däckstyper är klibbiga vilket innebär att det i princip blir en stentrumlare i hjulhusen. Men det tar vi i morgondagens post.

 

Categories: Kaross, modifieringar, Rost Taggar:

Bur, etapp 3

september 5th, 2013 Inga kommentarer

De sista detaljerna på buren är gjorda och nu väntar bara svetsning innan buren äntligen kan betraktas som klar. Det är gott om rör. Totalt handlar det om 49,5 kg rör. Karossen har totalt lättats på 16,5 kg så det handlar ändå om 33 kg viktpålägg. Inte så mycket att göra åt, vridstyvhet och säkerhet får värderas högre än låg vikt i vissa lägen.


Ovan; Det tog ett tag innan kragningarna i hålen gick att få till. Ett par pressverktyg fick tillverkas, men slutresultatet blev riktigt bra. Dock är det ganska tufft att handbocka 1,5mm plåt med korta plåtytor och långa bockningar. Slutresultatet blev dock oförskämt bra!

Nedan; Och med stolarna i kunde även höjden på bältessträvorna spikas. Har fått en del kommentarer på att strävorna sitter olika högt, men det har med att stolarna sitter på olika höjd att göra. Passagerarstolen skruvas direkt mot golvet, medans förarstolen hamnar på ett justerbart underrede. Passagerarstolen hamnar ca 35mm närmare marken än förarstolen vilket är bra vad gäller tyngdpunken.


Ovan; Höjden på de övre sidosträvorna blev också bra. Fortfarande ganska enkelt att kliva i och ur bilen. De demonterbara ändarna kommer från Demon-Tweeks.

Nedan; Det tråkiga med karossjobb är att arbetet inte syns då det täcks med färg på utsidan, inredning på insidan och matta i bagaget. Dessutom är bilen för låg för att någon faktiskt ska kunna tex syna underredet. För att ändå göra någon sorts subtilt klargörande om att detta är ett bilbygge som är lite mer utöver det vanliga, tillverkades det ett par plåtar mellan A-stolpen och buren. Även om de, precis om buren, kommer vara mattsvarta kommer de ändå gå att skönja. Högra bilden visar lite nödvändiga fix för att slippa mysko håltagning i instrumentbrädan…

Nedan; Ja, jo… Men det här blir nog rätt bra faktiskt! Även om buren som sagt blir svart (och även inredningen) kommer det nog bli ganska stiligt. Om det inte redan framgått, är jag fan av ”diskret utstrålning”. Högra bilden visar att man får ha huvudet med sig när buren byggs… Det var inte helt självklart att batterilådan skulle kunna trasslas in bakom krysset och placeras på golvet. Efter några övningar gick det dock. Tur, så slipper man ha den monterad för all framtid…

Categories: Bur, Kaross Taggar:

Det är nära nu!

september 4th, 2013 2 kommentarer

A_DSC8865

De senaste dagarna har spenderats på att förbereda lackering av underrede och kupé, något som behöver göras innan termometern kryper allt för nära nollan.

Så här såg det ut för bara en liten stund sedan och när du läser detta finns det en stor chans att bilen redan har fått färg på sig. Om detta har skett smärtfritt, är det en av de största händelserna genom projektet. Det sätter nämligen stopp för mer svetsande i karossen och från och med nu kan alltså fokus riktas på renodlad konstruktion, samt permanent montering av diverse detaljer. Otroligt skön känsla!

Bara nedförsbacke härifrån med andra ord!

Categories: Kaross Taggar: