Månad: oktober 2014
Spindelmontering
Delarna börjar hitta ihop nu. Det är en fröjd att kunna skruva i vit labbrock och med nymanikerade naglar.
Bromsar får bli i vinter, när det är för kallt att stå ute i garaget. Kvar är att införskaffa skruvar i korrekta längder. Som det nu är, är det lite temporärt monterat med det som fanns i lådorna.
Mycket egentillverkat på bilden blir det… Spindel, bromsoksinfästning, spacer, pegs och så själva spindeln. Typ allt utom hjullagret med andra ord.
Hjälp mig välja tanklock…
Smaken är som baken, och utseendet är viktigt. Tanken är ett ganska originalliknande utseende på bilen, med mindre modifieringar. Inget skrikande – GM gjorde en riktigt bra design från början så det finns ingen anledning att förstöra det.
Men med ny tank i bakluckan fungerar inte den gamla påfyllningen bakom nummerplåten (tanken sitter högre än tanklocket i så fall). På renderingen nedan skymtar ett klassiskt 60-talslock, liknande det som finns på Cobror, GT40 mfl.
Det där locket är dock ganska stort när man får hem det i handen, och risken finns att det kommer sticka ut lite väääl mycket. Har även fått tag på ett lite diskretare (ja, om man tar bort texten vilket är ganska enkelt gjort) tanklock från en F16. Flygplanet alltså. Inga synliga skruvar och låg profil gör att det hade smält in fint.
Nu kommer dock problemet; Beslutsångesten. Vilket ska jag välja? Modifieringen i karossen blir tämligen permanent, så det känns bra att göra rätt från början… Din åsikt uppskattas. Skriv en kommentar här med vad du tycker, eller gå in på min facebooksida och lajka/kommentera det tanklocket du tycker mest om.
Lite googling på nätet visade faktiskt några lösningar på ”problemet” med det högra tanklocket. Detroit Speed & Engineering valde att försänka det en hel del på Camaron de byggde åt Dale Jr Earlhardt. Kanske kan vara en lösning? (Antar att inte försänkningen är dränerad – fin sjö det bildas om det regnar…) Nedersta bilden visar även (datorrendering visserligen) hur ett slätt tanklock hade sett ut. Nästan i alla fall. Tycker inte riktigt att bilden gör utseendet rättvisa.
Styrning pt. 2
Alla har känt känslan. Först tänker man ”ja, men det här var visst lite krångligare än jag trodde”, fortfarande entuisastisk. ”Men det ska nog gå bra”. Delar fortsätter trilskas – kanske en felkapning som gör att man måste kasta detaljen och börja om, kanske hade man gjort fel redan i ritunderlaget. Irritationen stiger något och plötsligt är det mindre kul. Plötsligt råkar man ha sönder något som man inte ens planerade att röra vid. Dra en skruv snett i en gänga, råka repa en lackerad detalj, tappa något på golvet så att det går sönder etc.
Vid det här laget lägger den vettige och resonlige människan ner arbetet, rycker på axlarna och konstaterar att det är bättre att fortsätta imorgon. Bilentusiaster tillhör knappast den kategorin. Istället höjs irritationsribban och ett hat mot det man håller på med börjar utvecklas. Inget är kul, skiten ska bara bli klar. Radiojäveln är plötsligt irriterande hög (vem fan slog på den egentligen??!!!), verktygshelvetet som man höll i handfanskapet alldeles nyss är borta och vägrar visa sig. Såklart har man inget ersättningsverktyg heller och plötsligt finner man sig själv planlöst irra runt i garaget, letandes efter verktygshelvetet. ”Var i jävla helvete har jag lagt skiten!?” Det är nu man är nära bristningsgränsen. Nya svordomar skapas – svordomar som mänskligheten aldrig ens hört och som knappast får spridas utanför garaget. Ett oväntat besök från någon i garaget kan få sig en rejäl utskällning, ett klämt finger under något meck kan få liknande konsekvenser massakern på Himmelska Fridens Torg. Motgångarna fortsätter och man skriker svordomar omkring sig – en till motgång och projektethelvetesjävlaskitbilen kapas ner och åker till återvinningen. fy FAN!
Men sen plötsligt faller sista biten på plats, och det man trodde var en felkapning visade sig inte alls vara en felkapning utan blev istället riktigt bra. Slutresultatet fungerar som det ska, ja kanske till och med lite bättre. Genast är den där repan i den lackerade detaljen inte särskilt farlig längre, den skadade gängan kunde visst räddas med gängtappen och blåmärket är ju inte hela världen – sånt som händer.
Det är då man känner den. Segerns sötma. Pundarruset. Kicken av att delarna sitter på plats som de ska och att resultatet blev precis så som man fantiserade om. Genast är ryggen rakare, språket vårdat och egot växer till nya oanade höjder…
…tills nästa gång det är dags att platsbygga något i ett trångt utrymme.
Ovan; Länkage mellan rattstång och styrväxel är på plats. Det var betydligt pilligare än jag trodde, men fasiken vad bra det blev.
Nedan; Grundtanken var först att sätta kullagret (på bilden) direkt i torpeden. Men vinkeln på stången visade sig vara förstor, varför en infästning fick konstrueras. Även på ramen skruvades ett fäste istället för att tex vrida länkhuvudet 90 grader och sätta det rakt in i ramen. Det blir svårt att komma åt med så stora nyckelvidder som länkhuvudet har när väl motorn sitter på plats.
Nedan; Dragningen har gjorts så tight som möjligt mot ramen för att maximera platsen för grenrör senare.
Styrning pt.1
Pilligt det här med styrningen… Först skall styrväxeln specialbyggas. Sen specialfästen för rattstången. Därefter special-elstyrsystem för rattstången och nu är det dags för länkaget mellan rattstången och styrväxeln. Special, så klart.
Eftersom torpedvägg och subframe redan är målade, tog det ”lite” längre tid än det hade behövt.
Ovan: Originalled från styrväxeln (för att få korrekta splines). DD-stång visade sig passa perfekt i andra änden av originalleden (ibland ska man ha tur!). Genomföring till torpedväggen, länkhuvud och totalt två vinklar till. En till styrväxeln och en mitt på stången.
Nedan: Lite tråkigt att börja med sånt här när delarna är lackade, men det går om man är försiktig. Mycket tejp blir det. Riktningen på axeln uppskattades med hjälp av ett bågfilsblad. Högra bilden visar originalaxeln. Karossen är som gjord för denna – det blir helt perfekt med denna länken på insidan då rattstången plötsligt blir oberoende av hur rattaxeln skall sitta.
Nedan; För att vinna plats till grenrör och motor, dras styraxeln så nära ramen som möjligt.
En del kvar med andra ord. Blir fortsättning följer på detta…
Guld – vad annars?
En sak var klar när det här projektet påbörjades; inga snabbfix, inga ”det där gör jag sen” och definitivt inget ”det får bli som det blir”. Genomtänkt från början. Att slutresultatet kan betraktas som en prototypbil där eventuella barnsjukdomar kommer tvinga fram omkonstruktion är ju självklart (därav att allt finns CADat – enkelt att konstruera om i datorn utan att behöva riva hela bilen). Men medvetna fullösningar under byggets gång finns inte.
Så gäller även funktioner som tex värmen i kupén. Det blir AC i bilen, men så många värmekällor som möjligt försöks förebyggas vid redan vid källan. Torpedväggen vid torrsumpstanken, som innehåller 100ºC olja, har därför isolerats med blingig guldfolie. Samma folie kommer hamna i kardantunneln och avgassystemet kommer få reflektorplåtar där det är möjligt.
Om alla felkällor åtgärdas så kan det ju innebära att man 9 av 10 dagar kan klara sig utan AC, vilket i sig då hade resulterat i ca 20kg viktbesparing om man kunnat acceptera lite för varmt den där tionde dagen…
Coil Overs
Egentligen inget kritiskt i tidplanen, men en riktigt fin motivationsboost – att få se stötdämparna sittandes på framvagnen. Dämparna är shimsade för en Lister Storm GT (1200kg, 52% bak 48% fram, liknande motion ratio på hjulrörelserna dock inte dedion utan individuell bakvagn). Planen var att köpa sprillans nya dämpare och få dessa shimsade exakt utefter Pontiacens vikt och geometrier. Det föll dock när dessa dök upp, oanvända, för en fjärdedel av nypriset. Det finns pengar kvar i budgeten att utveckla dämparna och ändå hamna under nypris…
Nedan: 30mm stålaxel och en mässinsbussning är tänkt som lager till vipparmen. Skulle detta inte fungera blir det till att testa en mjukare plastbussning eller rullager. Den tiden, den sorgen dock.