Tillbakablick 2009-2014

Man kanske inte ska tala så mycket om ouppnådda mål, men planen var att motorn skulle vara monterad i bilen vid årsskiftet 2014/15. Så blev det tyvärr inte. Finns egentligen inget att skylla på – ens fritidsprojekt är det som direkt blir nedprioriterat när det dyker upp andra saker i livet. Som tex husbyggnation, 400h övertidstimmar på jobb, garageflytt eller för den delen något så vardagligt som gräsklippning under sommarhalvåret…

Hjulupphängningarna är i princip klara, bilen kan (typ) stå på fyra hjul och nästa steg var egentligen att hänga i motorn. Något som inte hade varit allt för många månader bort. Men det blir lite omprioriteringar istället. Bromssystemet kommer före, vilket gör att de kommande månaderna blir till att försöka få på bromsvåg, ok, rör osv på bilen. Parallellt med detta så öppnas motorn för lite inspektion av lager etc. Eftersom den är nyrenoverad och bara gått ca 80 mil, känns det bra att dubbelkolla att allt står rätt till istället för att behöva plocka ur den om ett år igen. Någon gång senare i vår är det förhoppningsvis dags att stoppa i motorn och innan dess kan det till och med vara dags för att påbörja pappersarbetet i form av SFRO-besiktning nummer 1. Det är, om något, en gigantisk milstolpe!

Projektet har dock hållit på ganska många år nu, och det är väl läge för en summering av vad som hänt så här i slutet av året. Spontant är det mesta av det tunga jobbet klart och nu är det ”bara” det roliga kvar.

2009

Det är 2009 och starten på projektet, som gnagt i huvudet under ca 7 år. Rätt typ av garageplats är lokaliserad för att kunna riva ner en bil i molekyler och en verkstad med tillgång till svarv, svets och fräs finns också i arsenalen. Vad slutresultatet ska bli finns ganska bra utstakat i huvudet även om detta kommer skalas ner något under de kommande åren för att inte tappa för mycket tid. Budgeten för projektet är satt och tidplanen är någorlunda utstakad. Egentligen är det fel att prata om tidplan eftersom den aldrig går att hålla i enpersonsprojekt, istället bör fokus läggas på budget kontra slutresultat där slutresultatet är styrande. Någon av de två punkterna brukar knäcka projekten. Antingen var ambitionerna för höga och orken tog slut, eller så var köpglädjen för stor och pengarna tog slut.
Fram tills nu har Pontiacen varit ganska häckig i skicket, men målet är en riktig prestandavagn med bra finish. Dvs det får kosta lite extra, så länge finishen hålls på acceptabel nivå. Inga fullösningar och hellre prestanda än komfort. Jag kommer aldrig ha råd att äga en McLaren F1 eller ens en Ferrari 458. Planen är alltså att skapa mig min egna prestandavagn, även om den kanske inte riktigt är på samma nivå som en 458 i alla avseenden… i något avseende… Antagligen enda gången i internets historia som Pontiac Firebird och McLaren F1 har omnämnts i samma mening.
Bilen rivs i alla fall ner och månader spenderas i CADen för att börja utveckla och konstruera hjulupphängningar från blankt papper. Målet är klart (och står sig än idag) – låg vikt, dedion-bakvagn och en lättare framvagn baserad på dubbla A-armar och eventuellt push/pullrods om det behövs.

DSCF4352ADSCF7197
Ovan; Firebirden under rullande säsong 2008. Högra bilden visar ett elsystem med 15 ägare. Mycket uppstäning har gjorts av undertecknad, men fortfarande många kablar som var skarvade på tre ställen, glappiga kontakter osv. Nej, det kommer inte återanvändas…

Nedan; Men det är egentligen detta som sammanfattar projektet ganska väl. Otaliga timmar i CADen. En ingenjörsutbildning, och flera års nötande som konstruktör har gjort att insikten om hur effektivt utveckling av en bil kan skötas i datorn ökat. Delar kan ritas och passar utan ihop med varandra utan att man i verkligheten måste bygga dem samtidigt. Framvagn och bakvagn börjar ta form i datorn.
Framvagn-20mm-infjädring-2-grader-krängning

Jan 2010

Nedan; Mycket mer rost än vad som först beräknats. Mycket mer. Gamla hjulupphängningarna plockades ur och såldes. Nu finns ingen återvändo!
ADSCF0542ADSCF7208

Rost rost och åter rost. Oceaner av rost visar sig när vinkelslipsdimman har skingrats. Trots 11 års ägande överraskar Firebirden genom att bjuda på oväntat mycket bruna eksem. Utvändiga paneler byts ut mot nya original, plåt som inte finns att köpa, byggs från scratch eller renoveras. Att sammanfatta nästan två års rostlagningsarbete på två meningar känns orättvist. Uppskattningsvis tog det upp emot 1100h att bara rostlaga karossen och utföra en del av de modifieringar som behövdes.
Kontentan är att det hade egentligen gått mycket snabbare att bygga en hel bil från scratch, än att behöva anpassa sig till befintlig kaross. Dock försvinner charmen kan jag tycka med ett rörramsbygge. Häftigt, visst. Men det är ingen bil längre.
Du som läser inser nog ganska snabbt att buskörning och idiothastigheter på allmän väg knappast kommer bli något av denna bilens speciaitet. Tråkigt att behöva lägga 1100h på reparation om man smäller den…

ADSC02272

Nedan; En jämförelse med hur karossen såg ut när projektet påbörjades, och när den kom tillbaka från blästraren. Ja, fotot är riggat med skrivbordsstolen… Nästan 60st modifieringar av karossen, bara på underredet. Inte ens ett tränat öga kommer upptäcka allt. Vaggan som byggdes visade sig vara en mycket bra investering i tid. Den har sparat måååånga timmar!
Klicka på kaross till höger på hemsidan under kategorier om du vill läsa hela historien och se alla modifieringar.

bildDSC04585

Jan 2011

ADSCF7575
Ovan: Beslutet om att diskret bredda skärmarna totalt 60mm (30mm varje sida) revideras och istället väljs originalbredd. Det spar tid, och är snyggt. Även plant underrede läggs på is detta året – för att spara tid.

Arbetet med karossen pågår fortfarande. För att inte tappa all motivation, pausas rostlagandet och istället påbörjas jobbet med bakvagnen. Här dyker en oväntad hjälpande hand upp. En samarit.
Även om projektet inte ser mycket ut för världen just då, trillar det in ett mail en dag ”säg till om du behöver någon plåt skuren, jag hjälper dig gärna”. Den typen av erbjudanden kommer ibland, men oftast har personen någon dold agenda (tex tror att man inte har koll på vad saker borde kosta och drar till med ett högt pris för sina tjänster). I detta fallet skickas det iväg några underlag för att se vad som händer. Några månader senare trillar det in ett nytt mail ”delarna är klara, vart ska jag skicka dem”. Det är här är en viktig punkt i projektet – plötsligt är det möjligt att relativt enkelt få saker uppskurna mot en rimlig peng. Handen erbjuds och jag hugger hela armen med en krampaktigt handslag – inget karvande med vinkelslip längre.

ADSCF0119Cbakvagn-6

Jan 2012

ADSC01242ADSC03875
Ovan; Subframeconnectors, upphöjda hjulhus, ny upphängning för bränsletank, större utrymme för ljuddämpare, höjd kardantunnel, ny växellådsbalk för mer plats åt avgassytemet, uppstagning runt diffinfästning och bakvagnsinfästning och en rad andra modifieringar har hittills gjorts på karossen.

Rostlagning har pågått till och från sedan 2009. Men samtidigt som detta har även modifieringar i karossen gjorts. För att kunna sänka hela karossen över chassiet höjs skärmkanter, kardantunnel och torpedväggen flyttas bak för att tillåta 25cm tillbakaflyttad motor. Nya fästen för bakvagn, tank, etc. konstrueras. Golvet sänks för att få ner stolarna så långt som möjligt. Subframeconnectors byggs också in i golvet. Även om karossen vid första anblicken ser original ut, finns det inte längre något som ser ut som när bilen lämnade GMs löpande band i Ohio maj 1974.

En annan viktig punkt är att målet för utseendet ändras också. Istället -77 konceptet som hittades internet i början av 2000-talet och sedan dess har gnagt i hjärnan, faller jag pladask och blir totalkär när jag ser Bo Zollands tolkning av en europeisk jänk. Brittish Racing Green, Aston Martin-stripe i fronten och en snyggare frontspoiler är det som gör att beslut tas om att avbryta 77-konverteringen och istället satsa på 70. Inga ingrepp har gjorts i karossen, tack och lov. Delar har bara köpts in. Alla delar säljs igen och istället påbörjas jakten efter 70-73-delar. Den gröna färgen får stanna på renderingen dock till förmån för någon mer 60-talsliknande färg.

RenderZolland_render1

Jan 2013

Strax innan jul 2012 lämnas karossen ÄNTLIGEN på blästring. Stor, obeskrivlig milstolpe efter alla timmar i garaget. Buren påbörjas i januari. Det är detta som kommer uppta de kommande månaderna och lite senare på året görs ett monsterpass (42h arbete på två dygn) där hela buren svetsas klart. Därefter pågår blandat efterarbete – fästplattor för stolar, växellådsfäste osv som fortfarande kräver lokala ingrepp i karossen. I slutet av året kommer karossen ner från vaggan för gott. Vaggan säljs till en lycklig Mercedesägare och jakten mot fyra hjul är ett faktum.
Framvagnen påbörjas så smått. Lite CADning och tillpassande av delar. Motorn monteras temporärt i framvagnen för att kontrollera frigång osv. Hela motorn CADas för att användas som referens i datorn. Ja, vid detta laget har jag blivit något skadad av CADens möjligheter…

I slutet på 2013 lackas bilen under och inuti samt får bakvagnen, om än temporärt, monterad i sig. Tillfälliga framhjul alá kundvagnshjul monteras för att kunna…

ADSC04764

A_DSC5019A_DSC5012

 

Januari 2014

A_DSC9102

…Flytta den till nytt garage! Ny garageplats och allt vad det innebär i form av strukturering. Året inleds med att slipa garagegolv, bygga meckbänk, införskaffa lämplig verktygsförvaring etc. Skruvandet går rätt knackigt, och det är antagligen detta som gör att tidplanen (motor i bilen innan 2015) faller. Resten av året spenderas på att bygga klart framvagnen – länkarmar, spindlar och framför allt själva subframen som upptar många sena nätter under ett par sommarmånader. Efter sommaren målas subframe och torpedvägg på karossen. Det är nu som plötsligt bilen börjar växa fram – nu kan subframen monteras permanent och några veckor senare (även om det presenterats under ett par månader här på hemsidan) börjar det se ut som en bil! Sen åker den isär och ihop flera gånger under hösten/vintern. Mindre komponenter tillverkas och när kung Bore slår till i skrivande stund ligger bilen i molekyler igen då arbetet med att montera bromsar är påbörjat. I januari 2015 beräknas den sitta ihop igen, denna gång med bromsar.

ADSC08450A_DSC9126
Ovan; garageröra är bara förnamnet. Enda lösningen är att städa sig ur det och som synes på bilden nedan är det numera ganska välstädat. Oftast.

A_DSC5000A_DSC33571

2015?

Man ska som sagt inte sia något om framtiden, men för att sluta cirkeln på denna posten får man ändå yttra några kommentarer kring vad som är planen för kommande år. Risken är ju dock stor att jag i slutet på nästa år ångrar denna post.

Året inleds med att få på bromsarna fram och bak. Därefter bromsvåg, rör och slangar för att ha ett helt komplett bromssystem. När detta är klart finns det lite kompletteringsarbete på vissa punkter innan SFRO1 är möjligt. Förhoppningsvis är allt detta klart fram emot senvåren och då är det alltså dags att påbörja pappersexercisen. Planen för sommar, höst och vinter är att få i motorn och börja bygga systemen kring denna. Än så länge är det oklart hur högt målet skall vara, men motorn kommer inte vara startad till årsskiftet. Det är många kringsystem som måste fungera; avgas-, bränsle-, el- och kylsystem. Ett par av dessa borde i alla fall vara avprickade utan större ansträngning.
Klart är i alla fall att 2016 blir första provturen på sju år.
Stort.

Sandplåt bak – diffuser

Med bak- och framvagn (nästan) färdiga kan det börja bli läge att fixa karossen också.

Det är rätt poppis numera att tweaka utseendet på gamla 60-70-talsbilar. Modernisering brukar det kallas. Om detta fortfarande känns fräscht om 20 år, återstår ju att se. Själv är jag ute efter ett ganska klassiskt 60-talsutseende. Inte nödvändigtvis original, men något som hade kunnat vara original. Som du säkert förstår, rimmar aerodynamiska uppgraderingar ganska illa med detta, men förhoppningsvis kan det integreras någorlunda diskret i utseendet. När väl kofångaren kommer på osv, kommer det smälta in bättre.

20 år kanske låter länge? Jag har inga planer på att sälja Pontiacen – det är min första bil och enda sättet den går ur min ägo är brand, stöld eller totalkrasch.

A_DSC4990A_DSC4992
Ovan; Styling är det ju bara 18-åringar som sysslar med – GMs linjer håller tiden bättre än de flesta kjolpaketen… Dock kan ju en ingenjör ”kuppa” in en rad funktionsdrivna modifieringar (som med lite tur dessutom ser ganska bra ut. Som t.ex. plats för diffuser och andra aerodynamiska förbättringar.

Diffiusern är egentligen verkningslös utan ett plant underrede då det uppstår undertryck under det plana golvet med hjälp av denna. Därför är egentligen det plana golvet en viktigare uppgradering än diffusern. Tyvärr är just dessa planer inte direkt högprioriterade, utan får bli vidareutveckling efter att bilen reglats och är laglig att köra. Dock förbereds kringliggande delar (tex hålet i bakändan, infästningar för plant golv som redan finns på plats osv) under byggets gång.

Photo 2013-03-04 22 00 21
Ovan: Något modifierad plat under kofångaren. Rätt poppis att många fäller in avgasröret. Så kommer även jag göra, den dagen jag bestämt mig för hur utblåste skall se ut (om man nu inte ska köra blown diffuser?)

Nedan; Orginalet…
Photo 2013-03-06 22 39 24

Nedan; Sist men inte minst – ett första utkast på nya bakpartiet. Eller delar av det i alla fall… Nu ligger det ju visserligen en bakvagn och lite annat skräp utspritt på bilden, men i de plåtytorna ute i kanterna tas urtag upp för avgasrör likt den högra Firebirden. I mitten blir det en svart diffuser och sen är nog bakpartiet ganska klart. Vidareutveckling när det är dags att dra avgassystemet med andra ord.
Det syns inte på bild, men plåtytorna är svagt valsade för att smälta in med originallinjerna. Felet många gör när de börjar modifiera karosser är att slänga på slät plåt. Karossplåt är ofta dubbelkrökt.

A_DSC52021969-pontiac-firebird-rear-end

Den där Firebirden förtjänar förresten ett litet extra omnämnande. Hyfsat stiligt bygge, om än kanske lite för modern inuti, som man kan läsa mer om här: Firebird
Återstår att se hur fräsch den känns om 20 år som sagt. 🙂

Framvagn

Fortfarande jobb kvar, men det är lättare att hitta motivation när det börjar se ut som en bil. Övre och undre länkarmar på plats, push-rods fixade, spindlar monterade och bromsskivorna hänger på mest för att…

Kvar att fixa är bland annat styrarmar på spindlarna, länkaren till styrväxeln, lite shims för att ställa hjulvinklar och annat. Sakerna kvar att fixa är nästan räknade på två händer, vilket innebär att det inte borde ta allt för lång tid.

Kan du som läser här laserskära aluminium, så hör gärna av dig med en kommentar till inlägget.

A_DSC4949
Ovan; Pushrods (även om vipparmarnas geometri skall göras om), länkarmar, spindlar och styrning på plats. Länkhuvuden kommer få gummiballonger som skydd senare. Även torrsumpstanken till motorn har hittat dit.

Nedan; 18×10″ fälgar, med 285×30-däck. Röret i längst fram är tänkt att bli framtida krängningshämmare. Så fort det finns en närmare viktuppskattning på bilen, kan fjäderkonstanter och krängningshämmarkonstanter börjar räknas ut och därmed knivar dimensioneras. Tills vidare är det bara ett rör med andra ord.
A_DSC4948
_DSC5001

 Nedan; En liten avslutande bild som jämförelse i CADen och i verkligheten. Äntligen börjar det se ut som en bil!

Frontsuspension2A_DSC4993

Dedion & CAD

Lite försenad uppdatering denna veckan, men här är ett par bilder, varav den ena känns igen från Speedhunter-reportaget.

Framifran2bakifran3

_DSC5019
Ovan: Lite uppdateringar på dedionaxeln är projekt så fort framvagnen blivit färdig. Några mindre justeringar. Som syns, behövde panhardstaget bland annat monteras längre ut på bakaxelröret än vad som var tänkt från början. Lite omsvetsning med andra ord – kanske fanns en anledning till att den bara grundades innan…
Sen är jag lite kluven till om 40x20x2 röret räcker som panhardstag. Egentligen hade det varit bättre med ett runt rör, tex 30×3 det inte finns några moment på axeln, utan bara tryck och dragkrafter