Månad: januari 2016
Vibrationsfri tillvaro
När man investerat i så pass dyr elektronik får man göra sitt bästa för att skydda den så gott det går. Bilmiljöer är ju trots allt ganska krävande när man tänker på vibrationer.
Ovan; Eftersom stolen på passagerarsidan är långt tillbakaflyttad tillverkades ett nytt fotstöd. Som av en slump, blev det ett dödutrymme bakom fotstödet vilket passade utmärkt att användas till att fästa PDM-box och ECU på. SmartWiren (PDM-boxen) sattes på gummikuddar då den är något tyngre än ECUn. När det gällde ECUn användes istället samma typ av lösning som man ser inom motorsporten – gummisnodd.
Nedan; för att kunna låsa boxen med O-ring 3D-printades lämpliga fästen (som vägde in på 16 gram stycket – plast är fantastiskt!). Därefter tejpades ytorna med EPDM-list och sen var fästet klart.
Nedan; …och ECU.
Nedan; Det nya elutrymmet i kupén. Fotstöd på ena sidan och ellåda på andra. Passagerarstolen är monterad direkt på golvet (inget justerbart underrede ger lägre vikt, samt lägre placerad passagerare = lägre tyngdpunkt) och fotstödet funkar bra för personer upp till typ 190cm.
Uppmärksamhet
Det här projektet väcker faktiskt lite uppmärksamhet utanför denna bloggen också.
Senast i raden är Turnology.com som skrev en artikel om projektet nu i veckan. Är du följare av denna blogg är det ju egentligen inget nytt. För mig är det dock en bra egoboost och motivationshöjare att få läsa om sig själv i tredje person.
Tidigare har även Build-threads.com och Speedhunters skrivit några rader:
http://www.speedhunters.com/2014/11/iamthespeedhunter-the-creators-theme/
Elporr
Det är ganska ont om mumsiga köpta delar i det här projektet eftersom det är så mycket som byggs själv. Men när det kommer till elsystemet beslutades det om att stora lädret skulle öppnas. Hela Pontiacprojektet initerades i samband med att ECUn till motorn gick sönder. Det var inte det som väckte tanken om att bilen skulle modifieras, men det kan betraktas som ett startskott (eller en spark i häcken om att det var dags att komma loss).
Med andra ord behövdes även en ny ECU införskaffas.
Eftersom kunskaperna i mekanik är betydligt bättre än i el, kunde även lite fler inköp motiveras än bara ECU…
ECU:
Valet föll på DTA S80 PRO från det brittiska företaget DTA. Det finns nyare system också, men DTAet har rätt mycket extrafeatures, det kommer löpande uppdateringar med nya funktioner till mjukvaran samt att det passade budgeten. Förutom att hantera bränsle och tändning, kan det även sköta saker som elvattenpump, fläktar, AC mm. Dessutom finns det godsaker så som Launch Control, möjlighet att skifta mellan bränslemappar utan att koppla in dator, Traction Control, Shift Cut osv. Ja, typ sånt som alla ECU:er har nu för tiden…
Instrument:
Analoga mätare i all ära – det är fruktansvärt snyggt, passar bra i en klassisk bil och… sa jag att det var snyggt? Behöver man se fler än fyra mätvärden blir det snabbt många mätare dock. Istället för detta kan man använda en display och presentera den informationen som behövs. Tyvärr är de flesta dash:ar inte grafiska, utan fördefinierade områden används till viss information och vill man tänka utanför boxen kör man ganska fort in i väggen. DTA råkar, av en händelse, ha en riktigt fin dash i sitt sortiment – Grafiskt uppbyggd vilket innebär att man själv bestämmer var på skärmen informationen skall synas. Utöver detta kan den även presentera varningar för gränsvärden tydligt (tex över hela displayen), inte bara mätvärden utan även summan av ekvationer kan visas och en rad andra funktioner. Tex: givare i främre och bakre bromskrets och plötsligt kan man räkna ut skillnaden och illustrera hur den justerbara bromsvågen är inställd på skärmen. Dessutom ”råkar” den ha CAN-kommunikation från ECUn, dvs en enkel kabel mellan ECU och Dash och all informationen finns på skärmen utan att dra extra kablar från alla givare osv.
Nackdelen är att Dashen egentligen inte är särskilt prisvärd (läs dyr… nej… läs vansinnigt dyr) och hårdvaran kickas enkelt av vilken padda som helst numera – eller vad sägs om hissnande tvåhundrafemtiosex färger att välja på för skärmen? Det kan dock räcka ganska gott och väl för den typen av grafik som man behöver i en bil.
Fördelen med långtidsprojekt är dock att det ibland dyker upp helt OK deals från folk som säljer av delar. I detta fall dök det upp en säljesannons på rejsa.nu med ett ganska OK pris för en obegagnad dash (jag fick den stora äran att dra bort skyddsplasten från displayen).
PDM-ECU
När det kommer till resten av elsystemet känns det ganska 1900-tal att sitta och koppla reläer och säkringsboxar nu när så fina elgrunkor köpts in. Efter mycket övervägande köptes faktiskt en PDM-box (Power Distribution Module) som enklast kan beskrivas som en PLC för bilmiljö. Den var inte billig, men ack så smidig pryl jämfört med ett traditionellt elsystem.
30 kanaler ut och 10 in (ytterligare 20st in kan kopplas på) täcker det mesta, även om tex enklare saker så som backljus, bromsljus mm sannolikt kommer hållas utanför i dagsläget.
Grundidén med boxen är att man kopplar alla funktioner till den (knappar på ingångar och tex bränslepump på utgång) och därefter enkelt konfigurerar relationen mellan in- och outputs i mjukvara. Förutom detta finns det såklart en rad andra fördelar eftersom man jobbar med mjukvara, eller vad sägs om;
Vill jag att boxen själv ska nolla ”säkringen” några gånger innan den varnar för att vara säker på att det inte bara var ett temporärt fel? Check!
Vill jag övervaka strömförbrukningen på bränslepumpen och varna om den tex. skulle avvika 13% (för att förutse att den håller på att gå sönder)? Check!
Vill jag automatiskt stänga ner alla onödiga funktioner om spänningen skulle sjunka under en viss nivå (trasig generator) så jag kan ta mig hem? Check!
Vill jag stänga av ACn när gaspedalen är 100% för att få max effekt? Check!
Vill jag bara kunna använda mitt egenbyggda lyftsystem i tex 30km/h och under? Check!
Vill jag ställa fördröjningar för tex hur lång tid vattenpumpen är påslagen efter motorn stängts av baserat på vattentemperaturen? Check!
Mycket av ovanstående är såklart görbart genom att koppla reläer, motstånd osv. Men fördelen med mjukvara är ju utbyggbarheten – att man kan börja med standardsystem och lägga på funktioner allt eftersom man lär känna bilen, utan att för den delen behöva rota i det fysiska elsystemet på bilen.
Övrigt:
Elsystemet blev ganska dyrt (en tredjedel av den totala bilbudgeten! Dock fler prylar än det som syns på bilden ovan inräknat), men tycker man det är tråkigt att bygga elsystem, måste man ju motivera sig med exotiska prylar. Det fanns dock fortfarande lite pengar kvar i den numera slimmade plånboken, vilket lades på en rejäl sortimentlåda för Weather Pack-kontakter.
Även lite hemligheter så som spårsystem, startspärrar, larm och andra skydd för den klåfingrige kommer så klart hamna i bilen. Men den typen av uppdateringar hamnar tyvärr inte här. Stöldskyddet blir i alla fall hyfsat high tech det också, även om planerna på tårgaspatron i kupén och okrossbara rutor har lagts ned…
2015 – nöjd med insatsen?
Ännu ett år passerat utan att bilen blivit klar… Å andra sidan var det inte planerat att den ska bli klar detta året. Inte 2016 heller för den delen.
Tittar man tillbaka på 2015, så ser det nästan likadant ut som i januari vid första anblicken. Kan ju kännas lite hopplöst när man tänker på det så. Men det saknas ju trots alltid lite på bilderna som hunnits med under året – en genomgången motor med nytt oljetråg, bursträvor och andra förstärkningar i motorrummet, komplett styrning, ett fungerande bromssystem, avgasssytem, p-broms och en rad andra mindre arbeten. Mycket av ovan byggt från grunden (när man väl börjat finns det inget bolt-on som passar längre).
Nästa årsskifte kommer den säkert se ut ungefär som idag, men förhoppningsvis är första provturen tagen. Även om den bara är på gårdsplanen.
Ovan; Bilder från januari 2015. Allt sitter ihop, men mycket arbete kvarstår för att färdigställa hjulupphängningarna.
Årets stora händelse är ju i alla fall att bilen har varit nere på fyra hjul och till och med vistats utanför garaget vilket nog var största ego-boosten på flera år. Först när den kommer ut utanför garaget inser man hur låg den är.
Bilen har inte bara sniffat friskluft, utan den har även fått klä upp sig i ytterkläder för att kontrollera lite frigångar, att hjulbasen faktiskt var rätt osv. Spontana utropstecknet var hur långt bak motorn hamnade – den går knappt att nå från framsidan, utan man får stå på sidan för att komma åt. Det får plats en världsdel, eller åtminstone en atoll från lämpligt ö-grupp i Västindien, mellan motor och front. Inga problem med att få i en stor kylare med andra ord.
Ovan; Garaget är så litet att det knappt går att få plats med hela bilden i kameran. Får lokalisera en lämplig vidvinkelglugg till kameran när karosspanelerna kommer på för gott.
Nedan; Karossdelarna mättes in och det kunde konstateras att framhjulen sitter som en smäck o hjulhusen. Här är de fullt utfärdade och samma modifiering av hjulhuskanterna får alltså göras här som bak (dvs höjda dem). Det kom ju knappast som en överraskning dock. Skönt dock att bredden stämde (även om den kanske kunde varit 5mm smalare totalt, men det är för lite att bry sig om) och nu är det dags för att demontera alla punktade detaljer och helsvetsa dem.
Under 2016 är den startad och förhoppningsvis har det börjat hamna lite karosspaneler på den!