Månad: juli 2016
Kylarram
Hög på endorfiner efter den lyckade SFRO-besiktningen gick det såklart inte att ta en paus från projektet. Fräsen vevades igång samma natt som besiktningen gjorts och delar till kylarramen började komma fram.
Kylarramen har evolutionerats fram i tankarna under en rätt lång tid. Inte för att det är någon rocket science, men den kommer även bära front och skärmar så den får inte vara sladdrig, men gärna lättare än originalets 15kg. Självklart görs den i alu – samma typ av profil som karossvaggan byggdes av, och slutvikten uppskattas till ca 4kg totalt. Mycket fräsning blir det och alla uppspänningar var inte helt triviala.
Viss nervositet för att ramen skulle upplevas som sladdrig fanns såklart, men magkänslan säger att den borde vara tillräckligt styv. Borde. Det är visserligen inte värre än att man får tillverka lite nya bitar, men det är både trist att göra om saker samt att åka runt med för mycket dödvikt.
Ovan; Det blir färre och färre prylar som snidas med vinkelslip numera. Alu är dessutom inte något smidigt ämne att skära med vinkelslipen. Lite CAM-beredning och sen ut i fräsen och jobba. Svårt att spänna in en U-profil tillräckligt hårt på högkant, men det gick ganska bra.
Nedan; Ytterligare urfräsning för att vikten närmar sig noll. När den tas bort ur fräsen, får den knytas fast i arbetsbänken så att den inte svävar iväg.
Ovan; Man kan göra saker enkelt för sig. Sen kan man göra saker svårt för sig. I det här projektet är det ganska få saker som tagit den enkla vägen. Fräsningen av en 900mm bred profil i en maskin som max kan ta 300mm åt gången resulterade i fyra (eller om det var fem) olika CAM-program för samma profil och ett gäng omtag. Men vad gör det? Resultatet blev ju hur fint som helst!
Nedan; Lite känsligt med att placera saker nära marken framför framaxeln. Sånt tenderar att ta i marken…
Dock har det ju utvecklats ett lyftsystem som lyfter bilen 50mm vid behov, så det borde gå att kylarramen sitter på samma höjd som resten av chassiet – dvs 90mm över marken.
Nedan; Färdiga bitar som svetsas samman – det blir nästan som lego. Alu är lite svårare att svetsa än stål, men övning ger färdighet. Ser OK ut, men finns lite att träna på vad gäller genombränning osv.
Dagen D
Det finns ett par milstolpar som man passerar genom ett sånt här projekt. Typ bakvagn klar, färdig med all rostlagning, framvagn klar, bil nere på hjul, motor startad osv. Det är ingenting mot den milstolpe som passerades i söndag, då första SFRO-besiktningen av ekipaget gjordes. Totalt är det två besiktningar av SFRO och därefter en av tex Bilprovningen, Carspect eller liknande instans.
Första gången i projektet när man är totalt utlämnad till någon annans åsikt.
Ovan; Kvällen innan besiktning var bilen åter ihopmonterad. Det blir en del dokumentation i ett sånt här projekt… Datablad, simuleringar, beräkningar osv.
Alla scenarion hade gåtts igenom i huvudet; i ena änden skulle lill-Hitler kliva in genom garagedörren och såga projektet i höjd med ventilhattarna. I andra änden var scenariot att personen som kliver in genom dörren knäfaller mot mig, efter att synat projektet, och utbrister något i stil med att ”Herren verkar på jorden, ty denna bil är byggd av övermänskliga krafter”.Det blev väl någonstans mitt i mellan – jag blev varken helgonförklarad eller sågad. Nästan tre timmar mangling, där allt från svetsar till fjädringsväg granskades. Lite ”hmmm” och ”mmmhmm” mellan diskussionerna gjorde det svårt att tolka utfallet var på väg åt rätt eller fel håll.
I slutet av besiktningen levererades dock de mycket efterlängtade orden: ”Det ser jättebra ut. Jag har inget att anmärka på”. Helt obeskrivlig känsla – i flera år har det legat och gnagt i bakhuuvdet. Nu är det över. It’s all downhill from here.
Han bara; Jag har inget att anmärka på.Jag bara, helt crazy liksom. Yes, phett najz och sånt!Nyheten spred sig som en löpeld över internet och servrarna till många bilforum havererade natten mellan söndagen och måndagen. Spontanfester anordnades runt om i världen för att fira den glädjande nyheten. Dygnen efteråt pågick det fortfarande intensivt festande utanför garaget
.
Ovan; Några hundratusen av fans valde att vallfärda till platsen där Pontiacen godkändes. Om ett par tusen år, kommer den 10 juli vara för Pallbockismen vad 24 december är för kristendomen. Vi pratar alltså om början på en helt ny religion.
Obekräftade källor säger att Barack Obama planerar att göra den 10 juli till The National Pallbock Holiday för att man alltid skall minnas dagen.Yes, så var det. True story!