Månad: december 2016
Elsystem pt.ll
Det var väl ganska självklart att elsystemet skulle läggas på NASA-nivå…
Ovan: Sakta men säkert… Började med genomskinlig krympslang och DYMO-etiketter, men insåg väldigt snabbt att det var för low-tech. Blev såklart tvungen att beställa krympslang med möjlighet att printa text direkt på (även denna är en DYMO-produkt. Helt sjukt prissatt dock – marginalen måste vara enorm). Kabelstrumpa och krympslang i ändarna. Förgreningen som är buntad ihop limmas med Loctite gummibaserat cyanoakrylat. Därefter fortsätter man dimensionen större kabelstrumpa till nästa gång det är dags att fylla på kablar i härvan och till slut står man med en imponerande piska.
Efter lite kontakter och kablage från dessa fanns det ”plötsligt” en imponerande kabelstam, både vikt- och kabelmässigt. Trots 0.5mm2 kabel på de flesta givarna, extra tunn isolering och någorlunda genomtänkt dragning så blir det imponerande kilon. Det är betydligt fler kablar jämfört med förra versionen, så man får vara nöjd om vikten blir densamma som förra generationens elsystem.
Nedan; Typexempel på kontakt i systemet (i detta fall är det backljuset på växellådan). Tunn isolering på kablarna kräver lite extra krympslang för att tätningarna ska sluta tätt. Därefter dras antingen kabelstrumpa eller värmeisolerande strumpa (bild) utanpå, och sen förseglas kablaget med krympslang.
(Det underlättar om man använder rätt stift i kontakten – när allt var klart, visade det sig att det satt hanstift på växellådan och hanstift i kontakten. Gör om gör rätt. Klipp bort fel stift, ny krympslang på kablaget, skala, krimpa, sätt ihop, inse att man glömde stora krympslangen att försegla kontakten, använd specialverktyg att ta isär kontakten igen, på med krympslang, ihop med kontakten, värmepistol på krympslangen, provmontera, klart. Nästan en timmes pillande för att man gör fel första gången)
Nedan; Öppnade stora lädret och köpte inte bara en, utan två bredbandslambdor. Innovate LC2, senaste modellen. Det var ganska dyrt. Inser att den medskickade bungen är mycket längre än den som är svetsad i grenröret. Antagligen för att skydda lambdasonden från, eh, avgaser eller nåt. Blir till att försöka få klarhet i om man kan använda de bungarna som sitter svetsade i grenrören redan eller om vinkelskalpellen får åka fram.
Spakställ
I samband med elsystemet byggs, passas det även på att åtgärdas en rad andra elrelaterade saker. Växelspaksknoppen i klassisk vit design med T56-växelmönster har knapp för lämplig funktion. Kabeln kan såklart inte löpa på utsidan som någon tyckt den skall göra, utan istället måste den ju löpa inuti spaken.
Ovan; Långhålsborra 250mm i en kromad stång… Kinesstål visserligen, men det var ganska hårt ändå. Sladden leds uti nederkant och buntband låser den. Skavskydd i form av okrympt krympslang. När man ser bilden slås man av att det saknas något… Dammtätning för själva leden. Tillverkaren har struntat i det – man får vad man betalar för…
Nedan; Upp med spakstället i fräsen med andra ord. Swish swish så finns där ett litet urtag och med topplocket monterat så blir det en utmärkt fläns för att hålla en damask.
Nedan; På med lite sprayfärg på huset igen, korta ställskruvarna och lås dessa med körnslag efter att rätt slag ställts in och ett varv eltejp utanpå för att hindra eventuell smuts i gängorna för ställskruvarna. Därefter på med originaldamasken till GMs vanliga spakställ som plötsligt passar som handen i handsken.
Nedan; Montera det på växellådan och som pricken över i:et användes en damask till kardantunneln från en Firebird -96. Riktigt bra passform mot kardantunneln. Man kan nästan tro att någon hade det i tankarna när kardantunneln byggdes. Tätt och fint.
Med tanke på allt säkerhetstänk borde det undersökas om det finns någon form av brandskyddade damasker istället, så är i princip kupén helt avskärmad från allt brandfarligt.