Arkiv

Arkiv för ‘Rost’ Kategori

petrenovering…

mars 13th, 2014 Inga kommentarer

A_DSC9474

Petigt värre… gamla chassienummerplåten var oxiderad och ful. En sådan kan inte sättas tillbaka såklart. Istället har nya siffror stansats i en 1,2mm aluplåt (man måste tänka på vikten…). Därefter borstades plåten och som kronan på verket klareloxerades(!) den . Dvs slitstark yta som inte får fettfläckar/märken för att man tar i den.

Som sagt, devil is in the details…

Categories: Kaross, Rost Taggar:

Pallbock

november 21st, 2013 2 kommentarer

Färg på underrede, nygjutet innertak och allt plåtjobb färdigt… Inte mycket användning för karossvaggan längre, utan istället är det dags att ställa karossen på pallbockar. Kanske inte alla som känner så när deras bil hamnar på pallbockar, men i detta fall är det ju ett stort framsteg som sagt. Ett steg närmare att stå på fyra hjul.

A_DSC8964A_DSC8970
Ovan; inga konstigheter – lossa skruvarna som håller fast karossen, lyft karossen med hjälp av tvåpelarlyften…

A_DSC8965

Nedan; …och sänk ner den på lämpliga flyttdon för att kunna hasa tillbaka den till garagefållan.
A_DSC8972

Nedan; Det är som med triss – Plötsligt händer det!
A_DSC8971

Categories: Kaross, Övrigt, Rost Taggar:

Och kupén…

september 12th, 2013 Inga kommentarer

Så fort färgen på underredet hade torkat, var det dags för kupén. Då buren skulle lackas samtidigt, var detta lite svårare än att måla ett förhållandevis slätt underrede. Då kupén dessutom skulle lackas svart, vilket gör att ljuset försvinner ju mer ytor som lackas, visade det sig i princip… skitsvårt att lacka. Hade jag orkat, hade buren lackats svart och resten av plåten i samma grå som golvet. Men egentligen kvittar det – allt skall ju täckas med inredning ändå…

A_DSC8876
Ovan; Bagaget målades också svart. Hålet för tanken visade sig nödvändigt för att kunna komma åt under hatthyllan.

Nedan; De sista bilderna på en omålad kupé
A_DSC8879A_DSC8878

Nedan; Några bilder på genomförandet finns inte, men det slutade med att det fick göras två gånger pga att det kom för tunt lager färg på buren. Andra gången blev resultatet dock bra.
A_DSC8880

A_DSC8881A_DSC8888
Ovan; Svart är svart. Svart är ju helt omöjligt att ta bilder på! Det blir till att börja plåta med stativ och långa slutartider om man ska kunna urskilja sakerna som monteras tillbaka… Den vänstra bilden är belyst av torklampan som ger ett rätt gulaktigt ljus, därav den lite lustiga färgen.

Nedan; Ah, skönt… färg.
A_DSC8889

Som sagt, en stor milstolpe är passerad! Otroligt skön känsla att veta att saker som monteras på underrede och i kupé sker permanent.

Categories: Bur, Kaross, modifieringar, Rost, Topcoat Taggar:

Färg på underredet… Episkt!

september 11th, 2013 4 kommentarer

Bodyn fick torka en vecka, och därefter var det dags att ÄNTLIGEN lägga översta skiktet. En händelse som knappast passerar obemärkt i projektets historia med tanke på att det efter detta går att börja slutmontera vissa komponenter!

Egentligen var det ganska tidigt klart vilken kulör underredet skulle få. Den exakta nyansen behövde visserligen funderas lite över, men kort sagt är svart alldeles för mörkt att ha. Vitt är ju visserligen rejsigt, men bara de första 15 minuterna efter att bilen tagits i bruk. Därefter upplevs den som skabbig. En mörkgrå nyans är som gjord för ett underrede – damm och smuts får ungefär samma nyans och det är enkelt att hålla rent tack vare den släta ytan.

När det gäller typen av färg valdes, efter en del diskuterande med lackerare och färgleverantörer, en polyurethanfärg istället för traditionell billack eller epoxifärg. Polyurethanen blir hårdare och lämpar sig bra för den här typen av applikationer. Lastbilschassien, lantbruksmaskiner osv brukar lackeras med denna typ av färg. Med andra ord duger den nog för det Pontiacen kommer utsättas för… Färgen hette Temadur 20 och köptes på Färgprodukter i Malmö.

A_DSC8874
Ovan; För att snabba på torkprocessen och härda ut färgen direkt, torkades den med infrarött ljus.

Nedan; Resultatet pratar för sig självt. Så här fint har nog aldrig underredet varit, någonsin!
A_DSC8892
A_DSC8891

A_DSC8890A_DSC8877
Ovan; Färgen flöt ut bra och var lätt att lägga utan att få rinningar. Dvs resultatet blev bra, även om jag aldrig hållit i en spruta innan.

A_DSC8870

Categories: Kaross, modifieringar, Rost, Topcoat Taggar:

Skydd av hjulhusen

september 9th, 2013 Inga kommentarer

Med karosskitt i alla skarvar lades ett tunt lager Body i hjulhusen och bakom bakhjulen. Det tog emot i hjärtat att spruta på denna förhatliga gummimassa (den som skrapat av sådan vet vilket skit det är att bli av med). Hagmans Body i detta fall – lika bra att hålla sig till samma märke så vet man att komponenterna är kompatibla och slipper råka ut för otrevliga överraskningar…

Eftersom det ändå skulle målas över valdes vit kulör. Enkelt och se att det täckt överallt…

A_DSC8856
Ovan; Den skarpsynte ser maskeringstejpen för stötdämparhålen. Just denna ytan kändes inte så lönt att lägga body på då stötdämparna monteras där.

A_DSC8858

Categories: Aerodynamik, Kaross, Rost, Topcoat Taggar:

(Kaross)kitt vad häftig den kommer bli!

september 8th, 2013 2 kommentarer

Karossen har äntligen fått färg på både underrede och kupé, vilket är ett av de största stegen i projektet! Detta markerar tid för att vrida om låset på spärrskaftet och faktiskt börja montera fast saker på karossen. För den som aldrig hållit på med bilprojekt är det nog svårt att föreställa sig, men de flesta som läser här kan nog sätta sig in i glädjen (och även lättnaden över att rostlagningsjobbet är avklarat) som detta innebär. Alla saker som monteras tillbaka är nya eller renoverade. Det innebär i princip att det kommer vara vita bommulshandskar som gäller… Skön känsla som sagt.

Men vi tar det från början…

A_DSC8845

När plåtarbetet har varit så här grundligt, kändes det högst motiverat att skydda det inför framtiden. Därför har såklart den bästa av den bästa grundfärgen – Hagmans CA-primer – valts. Först sprutades ett förtunnat lager på och därefter lades ytterligare ett lager ovanpå. Även om det ligger färg i skarvarna, är de såklart inte täta. Därför lades det karosskitt i varenda skarv. Varenda skarv. Alla skarvarna… Det är rätt många på en sån här bil, inte bara pga att den rostlagats utan för att det redan från början bestod av mer än en plåt.

18 timmars penslande och dragande med pekfingret för att jämna ut fogarna innan jag blev nöjd. Terapiarbete är bara förnamnet. På frågan om man tycker allt bilrelaterat arbete är jättekul finns det ett väldigt enkelt svar; Nej. Men bra blev det och nästa gång Pontiacen rullar i ösregn ska jag skänka underredet en tanke…

A_DSC8834A_DSC8835
A_DSC8854A_DSC8853

A_DSC8855

Sen var det dags att skydda hjulhusen. Här finns egentligen inget 100 procentigt skydd. Bilen kommer förhoppningsvis både rulla på slicks och R-däck i olika omgångar, och båda dessa däckstyper är klibbiga vilket innebär att det i princip blir en stentrumlare i hjulhusen. Men det tar vi i morgondagens post.

 

Categories: Kaross, modifieringar, Rost Taggar:

Eftersviterna från blästringen

december 7th, 2012 Inga kommentarer

Med grundfärg på karossen känns renoveringen plötsligt annorlunda. Plötsligt är det enhetlig färg på karossen, allt är rent och fritt från fett etc. Skönt, väldigt skönt och en bra motivationshöjare. Planen är nu att få grundfärg på de yttre ytorna också, och därefter börja bygga buren i kupén. När buren är svetsad, vilket innebär att all omfattande svetsning är gjord på karossen, blir det till att få färg på underredet. Först när det är målat, kan karossen tas ner från vaggan och (äntligen) ställas på pallbockar.


Ovan; Hur många modifieringar ser du? Definitionsfråga såklart, men jag räknar till 21 st ingrepp i originalplåten, där subframeconnectorsen och hålet för tanken kanske är de mest uppenbara.

Nedan; Alla yttre svetsfogar som inte kan kittas har tennspacklats. Ett ganska tidsödande jobb och inget jag hade erfarenhet av tidigare. Dock gick det ganska snabbt att lära sig, särskilt när karossen hänger i vagga som gör att nästan alla ytor kan ställas horisontellt istället för vertikalt.


Ovan; Klart att det måste finnas en bild på före och efter! Den ena är från 2010 och den andra från 2012.

 

Categories: Kaross, modifieringar, Rost, Subframeconnectors Taggar:

Nollpunkten är nådd!

november 27th, 2012 Inga kommentarer

Rostlagningseran är över! Karossen är grundad och rost är ett minne blott (nåja…).
Egentligen behövs det ingen text här, utan det räcker med bilder, men lite förklaringar till de som funderar på att göra samma sak skadar ju inte.


Ovan; Så här såg det ut för tre veckor sedan. Flerfärgat är ordet du söker efter…

I mitt fall var karossen i ganska dåligt skick, varför det bestämdes att rostlagning skulle göras innan blästring och grundning. Ett annat koncept kan tex vara att kapa bort all rostig plåt, blästra och grunda och därefter börja svetsa på ny plåt. Fördelen med detta är att blästern kommer åt mycket fler platser än om tex yttre skärmspeglar redan sitter på plats. Nackdelen är (enligt min egen teori) att plåt som inte är infäst i alla kanter är inte lika styv och slår sig därmed lättare.
Därför blästrades karossen i ”helt” skick. Under löpande rostlagning har dock Biltema-bläster, roterande stålborste etc gått varm. Ytor som är svåråtkomliga med spruta och bläster när karossen är hel har målats allt eftersom. Detta blir fullgott skydd (enligt mig) även om den sista partikeln rost kanske inte alltid kan tas bort. Ett entusiastfordon står oftast varmt, rullar inte i salt väglag etc och utsätts därför inte för särskilt aggressiv miljö.


Ovan; Ahnelövs Industrimålning i Malmö var en dröm att jobba med. Väldigt service-inriktade och kunniga inom sitt område. Dessutom helt accepterbara priser.

Det är en god idé att välja blästrare med omsorg. Priset är såklart en faktor, men oftast får man det man betalar för – ställ kontrollfrågor. Fråga vad man måste tänka på när man blästrar tunnplåt (för det är inte samma sak som att blästra brofundament tex…). Be gärna om referenser för att på så sätt förstå om blästraren vet vad de gör eller ej. Priserna varierar såklart, men i slutändan är det ju småpengar mot vad en förstörd kaross (som man lagt hundratals timmar på) hade kostat att ersätta. I mitt fall undersöktes ett gäng olika metoder för att få bort färg och rost. Allt från syradoppning (som tyvärr vara alldeles för dyrt) till kolsyreblästring, sandblästring osv.

Sandblästring är omtalat, och det finns många åsikter om det på nätet. Plåten slår sig, man har sand i karossen för all framtid osv. Plåten slår sig definitivt. Det beror på värmebildningen när blästermediat träffar plåten, samt det höga trycket i sig som bidrar till att hamra ut plåten. Våtblästring kan vara en idé men det verkar ändå som att själva hamringseffekten är den stora faktorn till att plåten slår sig. Eftersom vatten får karossen att rosta igen, är hederlig sandblästring en ganska smidig lösning trots allt… Släta ytor (karosspaneler) skall inte blästras. De kommer slå sig för mycket och det är helt enkelt bättre att slipa dessa.

I mitt fall föll valet på Ahnelövs Industrimålning strax utanför Malmö. Ett företag som det visade sig vara lätt att ha en dialog med parallellt med arbetet gjordes. Dessutom är de vana vid att blästra bilkarosser vilket såklart är ett krav i sammanhanget. Jag hade möjligheten att få inspektera karossen efter att den blästrats men innan den grundades, vilket gör att det är lätt att känna sig trygg och lita på resultatet (grundfärg kan ju dölja missar som visar sig några år senare). Resultatet syns här nedan och bilderna är kanske inte så mycket att se, men det är ändå den största händelsen hittills i det här projektet – gul färg innebär avslutad rostlagning!


Golv, torped, underrede och kupéutrymme är blästrade. Helt underbart att se detta och i jämförelse med hur det såg ut innan! Den blå tejpen på bilderna är ytor som maskerades innan lackning. Eftersom karossen skall tennspacklas senare, maskerades dessa fogar för att inte behöva rengöras en gång till.


Ovan; Och här i lackerad i vacker påskskrud. Som sagt – underbar känsla att ha hela bilen i enhetlig färg!

Categories: Kaross, Rost Taggar:

Jakten mot nollpunkten!

oktober 31st, 2012 Inga kommentarer


Ovan; Karossen är överlämnad till blästerfirman. Där står den för närvarande, varmt och torrt och myser.

När jag ojade mig lite över transporten av karossen till blästerstället på ett forum tog det inte lång tid innan det plingade till i mailen. En vänlig själ från forumet erbjöd, utan tvekan, sina transporttjänster och jag behövde inte lång betänketid innan jag tackade ja till erbjudandet. Det hela utspelade sig någon gång tidigt i våras och mitt svar ”ja, jag behöver hjälp… i september” kanske kunde misstas för att vara lite halvseriöst. Erbjudandet stod tack och lov kvar när vi hördes efter sommaren också.
Så i söndags gjordes försök nummer ett på att få iväg bi… karossen till blästraren. Det blev numrerat eftersom karossen helt enkelt var för fet för att få plats under kåpan. För mycket stillasittande i kombination med alldeles för stor konsumtion av tunnplåt och svetstråd verkar ge upphov till av metallfetma. Nu blir det med andra ord boot camp under ett par veckor och jag räknar med att få hem en betydligt slankare kaross med snygga muskulösa linjer.


Ovan; Försök ett gjordes på en söndag. Underbart höstväder och karossen ute i friska luften kan till och med få det kallaste pallbockshjärtat att smälta och drömma om lukter av varm asfalt och bränt gummi.

Jaha, när släpet visade sig vara för litet funderade jag på om jag skulle putta bilen till blästraren istället. Det är ju trots allt bara 1,5 mil ungefär och kan inte ta mycket mer än en dag. Nerförsbacke på vissa ställen till och med.
Jag hann inte så långt med tankarna innan, vi kan kalla honom för den barmhärtige samariten, konstaterade ”jaha, det var för litet? Jaja, jag åker och fixar ett större tills på tisdag så testar vi då istället”. En normal person hade ju tackat för sig bara, men det är kul att det finns folk som går all in för att hjälpa andra!
Så ikväll gjordes försök nummer två och denna gången släpades karossen iväg från garaget mot blästraren!

Nedan; Försök två gick bättre! Karossen är lastad och surrad. Några minuter efter denna bild togs bar det iväg!

Äntligen är nollpunkten nådd med andra ord! Nu blir det till att ändra läge på spärrskaftet och börja dra alla skruvar medurs istället! Underbar känsla!

Categories: Kaross, Övrigt, Rost Taggar:

Lathet lönar sig

augusti 1st, 2012 8 kommentarer

Det finns rätt mycket mindre detaljer och fästelement (skruv, mutter, brickor, clips etc) till bilen som är förhållandevis rostiga. De kan såklart blästras, men det tar sin lilla tid att tex blästra 2kg blandade småskruv. Istället bestämdes det för att testa och se om elektrolys kunde vara något. Fördelarna är såklart att det verkligen kommer åt överallt, även färg och inte bara rost tas samt att den jobbar även om man själv inte gör det. Det sistnämnda är ju ett väldigt starkt argument…

Efter lite googling på nätet, konstaterades det att det inte var särskilt svårt att sätta igång. En liten transformator, kaustiksoda, samt lite spillplåt att ha som anod införskaffades.

Nedan; Objekten före. De mest rostiga detaljerna i hela projektet (karossen borträknat…) grävdes fram. I detta fall rör det sig om ABS-givarna till drivaxlarna. Ytan var riktigt skrovlig bitvis gravt rostig. På den högra bilden kan man se hur de placerats i spannen med anoden runt om sig.

Ovan: Riggat och klart på balkongen. Man bör vara utomhus då det bildas liknande gaser som när man laddar ett bilbatteri. -polen kopplades till det rostiga objektet och pluspolen till plåten. Beredskapen och nervositeten höjdes till Fukushima-nivå och i samma ögonblick som strömbrytaren slogs över till ”ON” sågs mitt livet snabbspolas i ögonvrån… till ingen nytta. Reaktionen var högst medioker och den dramatiska spänningen försvann lika snabbt som en månadslön. Några små bubblor, liknande de man återfinner i vanligt kolsyrat vatten, steg stilla upp från ABS-hjulen men mer dramatik än så var det inte.

Nedan: Sex timmar senare togs detaljerna upp ur vattnet och resultatet var häpnadsväckande. Rosten hade förvandlats till ett poröst skal som satt löst på delarna. Det mesta trillade av vid beröring och resten försvann genom att mycket lätt dra en stålborste över objektet.

 

Resultatet var minst sagt häpnadsväckande. Även om jag var införstådd i att rosten skulle försvinna, var det svårt att inte bli exalterad över hur enkelt det var (glöm dammiga blästrar, sönderblästrade ytor etc, detta är utan tvekan den mest skonsamma rostborttagningen jag varit med om!). Lite nördvarning på exalteringen, men det var det värt. Utan tvekan!

Det dyker genast upp tankar i skallen på att skala upp exprimentet och inte bara hålla sig på skruvnivå. Frågan är om det är praktiskt möjligt att hitta ett tillräckligt stort kärl för att sänka ner hela karossen istället för att släpa iväg den till blästraren. Någon som har en pool att låna ut, så här i sommartider?

Categories: Rost Taggar: