Premiärtur, försök #1

nngh-nngh-nngh-nngh-nngh-braahhhaaaappp brappbrappbrappbrappbrapp – några sekunder på starten och motorn hoppar igång med ett vrål och lugnar sig därefter snabbt till tomgång. Vibrationerna från tomgången fortplantar sig rakt upp i förarstolen och genom ryggstödet in i korsryggen. Underbar känsla. Sitter med båda händerna på ratten en stund och bara känner på tomgången, småvarvar lite och känner hur hela bilen hoppar till varje gång det sker. Drömmer mig bort till någon lämplig kurva där jag nyss tangerat apex och med lite lätt överstyrning dansar ut på rakan och skickar i nästa växel.

Tillbaka till verkligheten.

Ner med den rätt tungtrampade kopplingen, i med backen och smyg upp försiktigt för att hitta dragläget. Jodå, kopplingen verkar funka som den ska. Motorn verkar obehindrad av den nytillkomna belastningen och rullar fortfarande nöjt på tomgång. Lite gnissel från något bromsbelägg, annars rullar den helt ljudlöst ut tills den träffar gruset. Backar rakt ut och lägger i ettan och kör tillbaka in i garaget. Den funkar!
Backar ut och in igen. Nästa gång lite snabbare, rör bromsarna lite försiktigt – de är där men det är svårt att få upp någon fart på den lilla sträckan. Ut och in en gång till, och en gång till. Snabbare och snabbare och bromsarna verkar ta, fortfarande omöjligt att bedöma deras prestanda dock.


Ovan; På väg ut i verkligheten, för egen maskin, för första gången på väldigt länge. Väldigt väldigt länge!

Och nu då? Den startar ju, och risken för oförutsedda stopp känns inte jättestor. Då är det ju bara att släppa sargen och ta sig ut på asfalten!

Backa ut ur garaget, lägg om ratten och ta sikte på uppförsbacken. Försiktigt på gasen så att inte däcken gräver ner sig i singeln på uppfarten. Dragläget är förvånansvärt lätt att moderera och bilen klättrar långsamt upp för nedfarten. Framhjulen rör asfalten… Det här går ju riktigt bra tänker jag då ljudet från stål som skrapas mot något hårt plötsligt överröstar motorljudet och resan stannar. Bilen är låg – uppskattningen med talmeter och tumstock vid infarten till tomten, där det konstaterades att bilen nog skulle gå att köra ut visade sig vara fel. En halvmeter in på asfalten tar resan slut, och min bättre hälft fnittrar och föreslår att jag kanske kan hålla mig på tomten med bilen i fortsättningen?


Ovan; Pontiacens isberg visade sig vara asfalten. En riktig nemesis.

Backar tillbaka och rullar in i garaget igen. Ändå nöjd med premiärturen, även om den bara var 20 meter.
Nu blir det full fokus på att få igång lyftsystemet så att bilen kan höjas vid den här typen av hinder för att kunna ta sikte på försök #2


Ovan; Lite svårt och se i mörkret, men det behövs mer markfrigång för att kunna komma upp på gatan med den. En halvmeter efter framhjulen tar det i asfalten.

 

Uppstarten

Så var den stora dagen D äntligen kommen. Det skulle startas för första gången. Ett par trevande försök hade gjorts innan vilket resulterat i tomgång, nätt och jämt. Några fel lokaliserades under dessa försök, bland annat en trasig tändspole.

Alla har vi olika kompetenser, och min styrka är inte motorer. Därför togs det hjälp av en kompis, Stefan, som råkar ha flertalet doktorsexamen i motoroptimeringar. Stefan föredrar egentligen Saké och sushi framför Jack Daniels och frityrolja, då han är hjärnan bakom succén Japtuning och dessutom har tävlat framgångsrikt i Timeattack under flera år. Att justera in en V8 är ju dock att som att skära smör med skalpell, jämfört med hjärnkirurgin han är van vid i form av 3 bar laddtryck och 350hk/l, så detta var väl knappast någon utmaning. Snarare ett litet kul tidsfördriv.

Trots erfarenheten i bagaget så bjöd Pontiacen upp till lite problem i början. Inkonsekvent beteende och svarade inte riktigt som den borde på inställningarna. Något stod inte riktigt rätt till. DTA – företaget bakom ECUn som sitter i bilen – ringdes upp för konsultation. Stackarna satte nog sitt Earl Grey i halsen när de fick höra att deras styrsystem hamnat på en slafsig jänk med plusmeny. Det stoppade dem dock inte från att avbryta sin Tea Time och ställa in eftermiddagens cricketmatch för att koppla upp sig mot datorn och kunna hjälpa till att felsöka. På mindre än två minuter hittade de två fel i grundinställningarna (kamgivaren hade fler tänder i inställningarna än i verkligheten, vevaxelgivaren var kopplad som stigande, och skulle vara fallande – undetecknad skyldig till båda…). När detta åtgärdats, assisterade de via telefon då motorn hoppade igång och en ojämn och blöddrande hjälplig tomgång infann sig i garaget. Efter det gjordes ytterligare några konfigureringar och plötsligt kom det en helt annan sång från motorn. Från att varit lite ruffigt och ojämt, spann den plötsligt som en katt.

Utvecklingen i världen går verkligen åt rätt håll, när en person 200 mil bort kan hjälpa till att få igång motorn med hjälp av en mobiltelefon och en wifi-uppkoppling.
Förstklassig support! Aldrig ens en fråga om där fanns garanti kvar, om det var köpt direkt från dem eller hänvisning till deras ÅFs – kunglig support från första personen som svarade i telefonen – fantastiskt!

Efter detta kunde Dr. Stefan göra his magics och den där snälla kissekatten började låta mer och mer argsint. Tyvärr fick mappningen avbrytas efter en stund pga en läckande kylarslang, men nu finns det i alla fall tomgång, den startar när man vrider på nyckeln och man kan varva 3000 RPM utan att den misständer.


Ytterligare en tändspole gick sönder under detta startförsök och i samband med att de nyhemkomna reservspolarna plockades fram så kunde en väldigt enkel slutsats dras; Originaluppsättningen spolar som köptes (och skulle vara AC-delco) ser onekligen ut som kopior. Ett problem som blir mer och mer utbrett i branschen – Sparco, Aerocatch, Willans, Scrotch mfl har numera guider på sina hemsidor där de visar skillnaderna mellan original och kopior för att konsumenten lättare skall kunna identifera korrekt produkt. En ganska trist utveckling tyvärr. Dessa köptes för många år sedan via en säljare på ebay, som ACdelco och för ett pris som motsvarade ACdelcospolar. Säljaren finns tyvärr inte kvar på eBay längre, så det är bara att bita i det sura äpplet och köpa hem en uppsättning till då de sju kvarvarande gissnings också kommer gå sönder på löpande band.


Ovan; När proffsen jobbar är det bäst att ställa sig i hörnet och vara tyst. Dr. Stefan sitter fokuserat med ögonen på skärmen och öronen mot motorn.

 
Ovan; Svårt att fånga på bild, men det började pysa vattenånga och droppar ur krimpningen av övre kylarslangen på bilden. Ungefär som en tekittel. Arbetet fick avbrytas eftersom det blir lite väl spännande om den skulle hoppa loss. Lite besviken på kvaliten då slangen köptes och pressades i staterna.

Status just nu är att det finns tomgång och lite till. Komplett grundinställning kvarstår dock.

Saker som just nu inte fungerar som tänkt;

  • Spjällhuset stänger inte tillräckligt mycket – tomgången blir väldigt hög
  • Oljetrycket verkar stanna kring ca 3 bar – Regulatorn behöver justeras upp något
  • Vatten pyser ut från övre kylarslangen
  • Ena (nya) huvudbromscylindern verkar läcka

facelift

Den gamla hemsidan var sedan 2007, så det var hög tid för en ny eftersom utvecklingen har gått framåt – numera besöker fler än hälften sidan från mobil eller ”paddor” istället för den stationära datorn i hemmet. Faktum är att de flesta (svenska) besöken på sidan sker mellan 8-17 på vardagar. Många skiftjobbare som sitter hemma och väntar på att få gå till jobbet med andra ord… 😉

Det var med andra ord dags att sminka grisen. Ny hemsida med responsivt tema som skalas och ser lika snyggt ut oavsett om man surfar in från dator, iPad eller mobil. Dessutom finns det numera stöd för inbäddade youtubeklipp, så sidan är med andra ord ”framtidssäkrad” för att kunna visa annat media än bilder också. Facebookintegrationen är betydligt bättre än tidigare och dessutom kan man kommentera alla inläggen betydligt enklare än innan genom att använda sitt facebook-konto.
Som om inte det vore tillräckligt, har dessutom översättningen av sidan blivit betydligt bättre för internationella besökare.

Nya taggar och kategorier har införts för att göra sidan mer sökbar och alla 260 inlägg har kategoriserats om för att bli lättare sökbar. Det har med åren blivit ganska många inlägg, och sidan verkar användas som uppslagsverk för många som besöker den. Därav kändes det motiverat att kunna erbjuda lite lättare sökmöjligheter.

Även bilderna får högre upplösning då nya sidan stöder bloggkolumn som är bredare än 600 pixlar. Några punkter är kvar att fixa, men den nya designen ligger ute och kommer uppdateras och tweakas lite under början av 2018.

Tack för all feedback och glada tillrop under detta året! Tveka inte att kommentera inlägget, nu när det är så mycket enklare än innan. 😉

Kylarram

Hög på endorfiner efter den lyckade SFRO-besiktningen gick det såklart inte att ta en paus från projektet. Fräsen vevades igång samma natt som besiktningen gjorts och delar till kylarramen började komma fram.

Kylarramen har evolutionerats fram i tankarna under en rätt lång tid. Inte för att det är någon rocket science, men den kommer även bära front och skärmar så den får inte vara sladdrig, men gärna lättare än originalets 15kg. Självklart görs den i alu – samma typ av profil som karossvaggan byggdes av, och slutvikten uppskattas till ca 4kg totalt. Mycket fräsning blir det och alla uppspänningar var inte helt triviala.

Viss nervositet för att ramen skulle upplevas som sladdrig fanns såklart, men magkänslan säger att den borde vara tillräckligt styv. Borde. Det är visserligen inte värre än att man får tillverka lite nya bitar, men det är både trist att göra om saker samt att åka runt med för mycket dödvikt.

Foto 2016-06-05 22 10 53Foto 2016-06-04 23 24 05
Ovan; Det blir färre och färre prylar som snidas med vinkelslip numera. Alu är dessutom inte något smidigt ämne att skära med vinkelslipen. Lite CAM-beredning och sen ut i fräsen och jobba. Svårt att spänna in en U-profil tillräckligt hårt på högkant, men det gick ganska bra.

Nedan; Ytterligare urfräsning för att vikten närmar sig noll. När den tas bort ur fräsen, får den knytas fast i arbetsbänken så att den inte svävar iväg.
Foto 2016-06-09 22 50 36Foto 2016-06-09 22 50 40

Foto 2016-05-16 22 04 16
Foto 2016-05-15 21 48 20Foto 2016-05-15 23 07 05Foto 2016-05-15 23 39 11Foto 2016-05-17 22 25 40
Ovan; Man kan göra saker enkelt för sig. Sen kan man göra saker svårt för sig. I det här projektet är det ganska få saker som tagit den enkla vägen. Fräsningen av en 900mm bred profil i en maskin som max kan ta 300mm åt gången resulterade i fyra (eller om det var fem) olika CAM-program för samma profil och ett gäng omtag. Men vad gör det? Resultatet blev ju hur fint som helst!

Nedan; Lite känsligt med att placera saker nära marken framför framaxeln. Sånt tenderar att ta i marken…
Dock har det ju utvecklats ett lyftsystem som lyfter bilen 50mm vid behov, så det borde gå att kylarramen sitter på samma höjd som resten av chassiet – dvs 90mm över marken.
Foto 2016-05-26 07 32 09Foto 2016-05-26 07 32 04

Nedan; Färdiga bitar som svetsas samman – det blir nästan som lego. Alu är lite svårare att svetsa än stål, men övning ger färdighet. Ser OK ut, men finns lite att träna på vad gäller genombränning osv.
Foto 2016-07-12 20 13 43Foto 2016-07-12 20 13 25

Bränslepump

Som med allt annat blir det special hela tiden…

Här är bränslepumpen, en Walbro 255, som kommer monteras inuti tanken. Så mycket som möljigt hamnar i tanken för att inte sprida komponenter i onödan. Risken om något skulle läcka blir mindre, samt ljudnivån från pumparna blir också mindre.

A_DSC7265A_DSC6889
Ovan; Bränslepumpen monteras internt. Lägre ljudnivå och skulle den börja läcka så blir läckaget internt i tanken istället för i bagaget. Känns bättre. Det blir en del special – Pumpen är förvisso standard. Kopplingen för att mata pumpen med bränsle är ganska hemmapysslad dock. Själva banjoskruven har fått hålet uppborrat för bättre flöde. Slangen är 10mm, och till M10 banjoskruvar finns bara 8mm slangfäste i vanliga affären. Med andra ord får ett fäste för 12mm väljas istället… och adaptrar (i aluminium, som glödgats efteråt för att bli mjukt) tillverkas.
Högra bilden: Fräsig AN-koppling köptes på trycksidan för att kunna använda rör upp till tankflänsen (även den egentillverkad eftersom hålbilden för pumpar, nivågivare etc blir special…). Även där var så klart hålet för litet. 60 sekunder senare i svarven så är hålet större.

Nedan; Även utloppet från catchtanken fick en egen dimension på slanganslutningen. Pumpen monterad på catchtanken i medföljande vibrationsskydd (blir intressant att se om det tål bensin…). Mer om catch-tanken nästa vecka.
A_DSC6888A_DSC6890

Speciallösningar tar en hel del tid. Egentligen är det sällan själva tillverkningen som tar tid, utan snarare komponentletandet – försöka hitta komponenter i rätt dimensioner innan man ger upp och tillverkar eget…

 

Uppmärksamhet

A_DSC6172

Det här projektet väcker faktiskt lite uppmärksamhet utanför denna bloggen också.
Senast i raden är Turnology.com som skrev en artikel om projektet nu i veckan. Är du följare av denna blogg är det ju egentligen inget nytt. För mig är det dock en bra egoboost och motivationshöjare att få läsa om sig själv i tredje person.

Build Spotlight: The Unorthodox Firebird

 

Tidigare har även Build-threads.com och Speedhunters skrivit några rader:

http://www.speedhunters.com/2014/11/iamthespeedhunter-the-creators-theme/

Pro Pontiac Pro-Touring Firebird

I am the Speedhunter!

Framifran2

Pontiacprojektet har fått lite internationell uppmärksamhet via speedhunters.com – en ”tämligen” stor sida om passion för bilar. Skillnaden är dock att de byggen som visas där brukar ha en mycket högre nivå än Pontiacen. Den här typen av publicitet är fruktansvärt rolig och motiverande!

Skickade på vinst och förlust in några bilder och ett par korta rader kring bygget när jag läste att de skulle göra ett Creators Theme, dvs bilar som byggs och inte bara skruvas med. Det måste ha kommit in flera hundra mail med tanke på hur många projekt liknande mitt eget som finns globalt. Speedhunters visade dock ett mycket större intresse än jag vågat ana med tanke på att projektet kom med på omslagsbilden, samt först ut i reportaget. Den typen av uppmärksamhet är otroligt kul att se! Här finns reportaget: http://www.speedhunters.com/

speedhuntersFramifran2Anders2 Andersthe-creators-cover1

Nedan finns också reportaget i form av JPG (högerklicka och öppna i nytt fönster… om du inte har supersyn)

speedhunters20141122

Funkar kommentarsfunktionen?

Eller har bara alla slutat kommentera?

Det har gjorts lite ändringar på sidan för att slippa spam. Men i samband med detta slutade även kommentarerna komma. Numera ekar sidan tom (trots ökande antal besökare).

Inte för att jag på något sätt har bekräftelsebehov. Inte alls. Inget sånt. Alls.

Dåligt tempo

Tanken har säkert slagit dig – inga uppdateringar på länge innebär sannolikt att projektet har gått samma väg som många andra stora projekt; Självdöd pga andra saker i livet som tar tid eller pengar…

Riktigt så illa är det inte. Sommarmånaderna har inneburit jobb på annat håll vilket har gjort att garagetiden har lågprioriterats. För närvarande väntas det på rätt tid för att kunna lacka torpedväggen.

Allting är förberett. Bilen är maskerad och målningsutrustningen framtagen. Nu ska bara tiden och rätt väder tajmas också.

webtekniska problem…

propontiac.com går väldigt segt för närvarande. Det tar lång tid för sidorna att ladda och responstiden pendlar mellan 2 millisekunder och 2 år.

Om det beror på ökat besökarantal, trasig kod i WordPress eller sirap i linan hos webleverantören (one.com) återstår att se. I alla fall så jobbas det på att hitta felet.

Flytt till nytt garage

Det finns en anledning till att bilen skruvas ihop lite temporärt just nu. Det är nämligen dags att flytta bilen till ett nytt garage. Förra posten var dock kanske (medvetet?) missvisande. Bakvagnen må vara på plats, men att framvagnen skulle vara klar hade förtjänat en plats i historieböckerna.

A_DSC9093
Ovan och nedan vänster; Allt är inte guld som glimmar… Tyvärr stod inte bilen vid fototillfället i förra posten på fyra egna hjul, utan bilden var högst riggad. Vändradien är dock fantastisk med de hjulen som sitter där just nu… För att inte tala om möjligheten till styrutslag när det gäller drifting!

A_DSC9092A_DSC9095
Ovan vänster och nedan; Pontiacen är känd bland många, men sedd av få. Lite som fantomen helt enkelt. Pga detta är ju Pontiacgrottan hemlig, och flytt mellan två hemliga punkter måste såklart ske under största möjliga diskretion. J-E Logistik ställde upp med täckt släp vilket gjorde att bilen knappt var ute i friska luften mer än 15 min sammanlagt.
A_DSC9097
A_DSC9102

Nedan; Det är långt kvar innan denna bilen kan klassas som färdig, men redan nu tycker jag man kan utläsa från bilderna hur överfet bilen lär bli när den blir klar. Hjulet sitter som en smäck, även om det är tänkt att karossen ska sänkas ytterligare ca 30mm. Alla timmarna som investerades i att bygga nya hjulhuskanter känns dock högst motiverade just nu när man ser hur fint de smiter runt hjulet.
A_DSC9099

Hur gjorde man när CAD inte fanns?

Jag brukar få blandade reaktioner på mitt projekt. De flesta är väldigt imponerande och supportar med glada tillrop, men en del fläktar bort det med kommenterarer i stil med Det är ju fusk att göra det i datorn och annan generell skepsis mot moderna utvecklingsmetoder. Dator är som sagt ett kraftfullt hjälpmedel och det är klart att stora delar av projektet inte hade gått att genomföra utan den. Däremot finns det en del olika tricks att använda för att underlätta arbete i verkligheten som jag tänkte tipsa om.

A_DSC9042
Ovan; Ska du göra mer än ett likadant snitt? Malla av det med en bit papper och rita av det med tuschpenna på nästa rör. Även om du behöver mer vinkel än din pappersmall visar, är det ett utmärkt sätt att hitta en bra utgångspunkt.
Ska du skära ett rakt snitt men har bara tillgång till vinkelslip och ögonmått – snurra en papperskant runt profilen och rita av så har du ett spikrakt snitt.

Nedan vänster; Ska din profil ansluta mot en annan yta? Håll den i korrekt vinkel och dra en tuschpenna längs med kapytan. Man kan flytta pennan uppåt genom att lägga distanser mellan, eller flytta röret uppåt genom samma princip. Kan man inte få linjen tillräckligt nära snittet är det ändå en mycket bra referens för att få rätt vinkel på snittet.
A_DSC9041A_DSC9045
Ovan höger: Komplexa former som ska skäras med vinkelslip kan göras så här. Då blir det enklare att skära kurvaturer. Slipa bort allt går så klart också att göra, men principen på bilden skitar ner något mindre.

Bromsar, bak

Bromsarna bak har varit färdiga ett tag, även om det inte visats här. För att matcha frambromsarna, en uppsättning Wilwood Prolite P6R, valdes en uppsättning Wilwood IR-GT4. Ett par ganska taniga bromsok sett ur fysiskt perspektiv, men kolvdiameter och beläggarea matchar rätt bra så i teorin ska de fungera. De ser extra taniga ut eftersom främre oken är så fruktansvärt överdimensionerade. Om de flexar för mycket får tiden utvisa. Bromsar går alltid att uppgradera i efterhand.


Ovan; Eftersom sakerna ligger utspridda i delar, fick det bli datorbilder istället. Här syns både bromsok och p-bromsok

Nedan; Bromsadapter i stål visade sig inte fungera. Det hade säkert kunnat gå, men pga den radiella infästningen av oket var det svårt att hålla toleranserna (eftersom svetsen uppenbarligen behövde få säga sitt om konstruktionen…). Istället gjordes de i aluminium.

Nedan; Bellsen handjagades i fräsen. Hyfsat tidsödande kan man säga. Men ack så fina de blev. Tillverkade i 7075-T6. Blir bra det här…

Snart dags att börja ytbehandla delarna till bakvagnen…

 

Eftersviterna från blästringen

Med grundfärg på karossen känns renoveringen plötsligt annorlunda. Plötsligt är det enhetlig färg på karossen, allt är rent och fritt från fett etc. Skönt, väldigt skönt och en bra motivationshöjare. Planen är nu att få grundfärg på de yttre ytorna också, och därefter börja bygga buren i kupén. När buren är svetsad, vilket innebär att all omfattande svetsning är gjord på karossen, blir det till att få färg på underredet. Först när det är målat, kan karossen tas ner från vaggan och (äntligen) ställas på pallbockar.


Ovan; Hur många modifieringar ser du? Definitionsfråga såklart, men jag räknar till 21 st ingrepp i originalplåten, där subframeconnectorsen och hålet för tanken kanske är de mest uppenbara.

Nedan; Alla yttre svetsfogar som inte kan kittas har tennspacklats. Ett ganska tidsödande jobb och inget jag hade erfarenhet av tidigare. Dock gick det ganska snabbt att lära sig, särskilt när karossen hänger i vagga som gör att nästan alla ytor kan ställas horisontellt istället för vertikalt.


Ovan; Klart att det måste finnas en bild på före och efter! Den ena är från 2010 och den andra från 2012.

 

Hellre Nürburgring än Burger King

En fredagkväll kan ju spenderas vid den lokale korvmojjen om man tex tycker att skinnväst med ryggbrodyr passar bäst till sin amerikanska bil. Har man andra intressen, kan man istället under jobbresan passa på att boka in en liten snabbvisit på Nürburgring som inspirationsresa. Detta underbara motormecka saknar ju motsvarighet bland bilupplevelser. Det är svårt att beskriva den här typen av upplevelser med ord, men om du inte har varit där än kan det liknas till att du tar lämplig liten by, mitt ute i ingenstans, i Sverige och importerar ett antal tusen gasglada bilägare med en exklusiv vagnpark. Sen bygger du en 2 mil lång motorbana av landsvägen kring byarna och låter alla ägarna blåsa på så fort de kan på dessa och plötsligt har befinner du dig på Nürburgring!
Som exempel stod det 4st 997 GT3RS och 2st M3 CSL på macken och tankade när vi svängde in för att fylla på hyrbilen. Hej och hå… Det tar inte många timmar förrän man är avtrubbad och lite slött konstaterar; ”jaha, du kör bara en vanlig GT3RS? Jag trodde det var 4.0-versionen…”


Ovan; McLaren MP4-12C var där. Otroligt trevlig bil med ett underbart ljud på högvarv. Inredningen skapar också ett visst habegär. Notera den blottade kolfibermonocoquen vid dörröppningen.

Nedan; Baaaap, baaaaaaap, baaaaaaaaaaaaaap. Någon lokal klubbracing under lördagmorgonen bjöd även detta på härliga ljudkulisser bland bergen.


Ovan; Natur och asfalt. Genialisk kombination.

Nedan; Corvetter fanns det gott om. Många förare i dem höll dessutom  riktigt bra tempo.


Ovan; En modern sleeper. Ser vid första anblicken ut som en vanlig M3a, men bur, plastrutor etc säger något annat. I själva verket råkar det vara en BMW M3 GT4, alltså en racebil helt enkelt. Plåtarna var väl kanske lite tveksamma (exportplåtar), men vad gör man inte för att få ta ett par varv på banan?

Nedan; Det fanns många detaljer på den här bilen som var väldigt intressanta att studera. Plastrutor är ju stiligt som sagt, och så länge skjutluckan är tillräckligt stor för att få in en cheeseburgare med pommes (Pontiacen är ju amerikanare, glöm inte det) går det ju alldeles utmärkt att ha på Pontiacen också. Likaså lösningen på tanklocket – istället för att slakta plåten och sätta det i tex skärmen kan man ju norpa lite utrymme på bakrutan. Just den idén kommer jag med all sannolikhet att låna till mitt projekt.

Anledningen till ringen-besöket var egentligen en jobbresa i närheten. Därför blev det en ganska snabb visit på ringen innan det var dags att jobba. Det gick dock att hämta en hel del inspiration här också. Eller vad sägs om en avskalad Lamborghini Gallardo? Det blev många bilder på denna… Här är några.


Ovan; Gallardon består alltså av en kolfibermonocoque samt främre och bakre subframes. Verkar vara ett ganska poppis sätt att bygga exklusivare lågvolymsbilar på idag. Intressanta saker att studera var bland annat hur bra de lyckats förpacka fyrhjulsdriften samt att de faktiskt valt pushrods för både fram och bakvagn.

Nedan; Det verkar inte finns någon direkt fördel med pushordsvalet eftersom utväxlingen på dem är 1:1, men där kan såklart finnas någon bakomvarande faktor som jag inte förstår (tex om endast originalinfästningar för hjulupphängningar får användas i vissa tävlingsserier kan man fortfarande jobba med dämpkarakteristiken). Starkaste argumentet har nog marknadsavdelningen haft – ”det ser ballt ut och alla andra har det”.

Så då… Då var det bara att fortsätta med rostlagninen då. Inspirerande…