Bakgrund

AndersJeppsson74Fbirdblack

Pontiacen 1999, en vecka efter inköp.

Senhösten 1999, två veckor efter att körkortet införskaffats, köpte jag min första bil. När andra personer köper en praktisk bil som de t.ex. kan transportera sig från A till B med, köpte jag ett monster. En bensinslukande, stor, otymplig och bullrande amerikanare. Tjugofemtusen kronor senare kom jag hem, till mina föräldrars stora förskräckelse, med min Pontiac Firebird. Villaområdet där jag bodde skulle aldrig mer bli sig likt… Den var svart, tre olika nyanser av svart rättare sagt. Lagad med hönsnät och spackel samt rostig här och där, men vad gjorde det? Lördagkvällarna njöts från förarplatsen och jag härjade med mina kompisar. Statistiska undersökningar om hur långa svarta streck Pontiacen kunde rita i olika korsningar gjordes och reviret kring min hemstad blev ganska snabbt inmutat. Vintern smög sig på och en kompis hade ärenden över till USA. I en tidning hade jag hittat en annons för Energy Suspension bussningar till hjulupphängningarna och en illustrativ bild som visade hur mycket bättre en bil med deras bussningar kunde ta kurvor. Kul! Sådana skulle jag ha! Kompisen kom hem med ett komplett kit bussningar och två svarta fempunktsbälten. De tre nyanserna svart skulle bytas ut mot viperrött och de där bussningarna skulle bytas. Om jag bara kunde komma på var de satt. Ett halvår tidigare hade jag kuggat teoriprovet på just punkten fordonskännedom. Under teoriprovet hade bildskärmen visat en bild på en huvudbromscylinder och frågat vad det var för något. Mitt svar kommer jag inte ihåg, men det var i alla fall inte att det var en huvudbromscylinder. Jag kunde inget om bilar och hur dessa var uppbyggda…
innan

Påminner mer om en skånsk ko, än om en sportbil för närvarande...

Fram emot våren och åtskilliga kvadratmeter plåt, spackel och rullar sandpapper senare var dock Pontiacen äntligen röd. Viperröd. Blankare, rödare, vackrare och häftigare än de tre nyanserna svart. Sommaren var underbar och gick snabbt. Bakdäcken spreds sakta ut över olika gator kring Lund och fordonskunskaperna började växa fram allt eftersom bilen trillade sönder (för det gjorde den…). Bussningarna hade jag lyckats identifiera när jag fick syn på bärarmarna under föregående vinters omlackering. Vintern efter började skruvandet på allvar. Boken How to make your car handle av Fred Puhn införskaffades och lästes både två och tre gånger och därefter revs bilen ned för att genomgå förvandling. TH350-lådan revs ut till förmån för en Muncie. Riktiga bilar har manuell låda. Bussningar, dämpare, fjädrar och krängningshämmare byttes ut och mot styvare saker. Fjäderkonstanter beräknades och vips var bilen betydligt potentare att köra än tidigare. Femtontumsfälgarna byttes mot sjuttontummare och originalbromsarna fick lämna plats för Corvette C5-bromsar. Mina meckkunskaper var bättre än någonsin och jag hade även börjat intressera mig för fordonsdynamik. Carrol Shelbys Tune to Win och Engineer to win köptes och lästes. Många gånger. firebird Hela bilen hade varit nedplockad i molekyler och monterats samman med en hel del nya delar. Det mesta i hjulupphängningarna var nytt (ja, de förbannade bussningarna monterades äntligen!) och bilen hann knappt bli klar innan en ny växellåda hade införskaffats – en Borg Wagner T-56, 6 växlad. Eftersom den inte var avsedd för att monteras mot Pontiacblocket, fick den såklart modifieras. Vid det här laget började bilen bli något svårbesiktigad pga. dess kreativa ombyggnad. Tack och lov var det bara vartannat år som bilstackaren behövde utstå granskningen dock. Redan efter att chassiuppdateringen hade avslutats började planer smidas på ett nytt projekt. Problemet då var brist på bra arbetsplats för projektet, pengar (CSN sysslar inte med sponsring av bilbyggen) samt att kunskapen fortfarande inte riktigt hade infunnit sig. Tanken med det nya projektet var just att göra rätt från början, istället för att uppgradera allt eftersom. Alla de uppgraderingarna som Pontiacen hade fått var rätt, men nivån var ett snäpp lägre än vad jag egentligen ville. Inget konstigt med det egentligen – man behöver alltid lära sig saker på något sätt och mitt sätt var helt enkelt att börja modifiera bilen. DSCF31992006-2007 renoverades motorn. En renovering som spårade ur fullständigt. Det var egentligen bara cylinderloppen som var slitna och behövde borras och därför hade smidda kolvar handlats. Dock visade det sig att vevaxeln behövde en slipning pga dåliga lager. Blocket lämnades in för topdeckning, linjehoning, borrning och Gud vet vad. Vevaxeln lättades, slipades och balanserades med de nyinskaffade H-profil Carillostakarna. Aluminiumtoppar tillsammans med titanventiler och retainers, samt lättviktsfjädrar införskaffades också. Eftersom bilen möjligtvis kunde köras på slicks inom en snar framtid, monterades ett torrsumpssmörjningssystem också, en Barnes fyrstegspump där två steg sög från tråget och ett från topparna. Som grädden på moset fick motorn fördelarlös tändning och insprutning från Electromotive istället för den gamla brytarfördelaren och rochesterförgasaren. Nu var det definitivt slut med möjligheten att besiktiga. Med ett registreringsbevis som hävdade att Pontiacen satt inne med den enorma kraften av 115 kW, fick den oftast en rejäl utskällning på besiktningsstationerna. Roligaste kommantaren kom dock från en besiktningsman i Malmö Jag tror man ska läsa siffrorna baklänges, så stämmer nog pappret bättre överens med motorn… Det var kalla handen från SBP – vippströmbrytarna och autometermätarna gjorde att förstaintrycket antagligen blev ett “Det här ska vi nog sätta P för…” och därefter började det letas förändringar som man kunde slå ned på. Året därpå, 2008, lokaliserades en perfekt garageplats för att kunna påbörja projektet och nu var detADSCF6263bara frågan om att arbeta undan ett antal andra projekt i livet – lägenhetsrenoveringar, flytt mm – innan bilbygget kunde påbörjas. Projektet har även fått mogna i huvudet under ett par år. Något som är väldigt viktigt för att minimera förändringar under projektets gång och behöva ta kostsamma och tidskrävande förändringar. Allt från rörramschassie till originalbaserat chassie har gåtts igenom. Många av tankarna har ritats i CAD för att på så sätt få en uppfattning om arbetsinsatsen. Tack vare detta har bland annat rörramschassie med glasfiberkaross räknats bort. Något som jag antagligen aldrig hade blivit klar med… Det var lite om bakgrund till hur detta projekt kom till. Vill du läsa mer om skruvandet med den röde, finns dessa forumtrådar att fördjupa sig i: http://rejsa.nu/forum/viewtopic.php?t=8088&highlight= http://www.tacs.nu/forum/viewtopic.php?f=18&t=9435 Boktips: How to make your car handle – Fred Puhn Engineer to win – Carrol Smith Tune to win – Carrol Smith Racecar Engineering – Herb Adams Race Car Vehicle Dynamics – Milliken & Milliken Tidningstips: Race Car Engineering, IPC Media