Subframe påbörjad!

Att hålla på med den här typen av projekt kräver en hel del planering, både vad gäller logistik, få hem köpta komponenter i tid, samt fördela resurser på det som för stunden är bäst. En enkel lösning hade varit att köpa hem allt direkt, men risken finns alltid att man ändrar sig lite under projektets gång och plötsligt behövs det nya delar. Dessutom binder det kapital, och om projektet av någon anledning skulle läggas ner, är det onödigt att tex sitta på 100 000:- i delar som är svårsålda. Utan att avslöja för mycket, är det en liten garageflytt på gång under vintern, vilket skapar lite oreda i planen. Plötsligt måste vissa som inte var lika brådis med färdigställas snarast. Bland annat måste subframen vara tillräckligt färdig för att kunna provmontera drivlina och tillverka motorfästen till denna. På bilderna nedan finns alltså fas1 av subframen. Utöver det som syns på bilderna, tillkommer övre länkarmsinfästningar, krängningshämmarinfästningar, burrör, vipparmsinfästningar och då såklart motorfästen. Dvs nu blir det motorfästen, resten kommer i framtiden.

Av besiktningstekniska skäl, återanvänds de längsgående rambenen (för mycket saker får inte ändras)… Egentligen skulle bryggan också användas, men den visade sig tyvärr vara för rostig kring infästningarna och arbetet skulle bli för stort för att rädda den. Därför föddes idén om en ny framvagnsbalk, vilket i sin tur tillät tillbakaflyttad motor, lägre vikt osv.

A_DSC8989
Ovan; Precisionen blir riktigt bra, trots den något primitiva fixturen. En fullskaleritning skrevs ut för att bygga framvagnsbryggan av. Därefter positionerades denna med hjälp av utmätning av centrum mellan infästningarna i karossen. Precisionen blev bra som sagt, uppskattningsvis mindre än +-1mm. Gissningsvis bättre, eller i klass med de stora biltillverkarna.

Nedan; Vänster; Vaggan ligger högre än de längsgående benen. Detta är pga de längsgående benen egentligen ligger för lågt, trots att de sitter så högt upp i karossen som möjligt. De får helt enkelt betraktas som skrapskydd för resten av underredet.
A_DSC8988A_DSC8986

A_DSC8987

Ovan; Hålen närmast i bilden ska såklart läggas igen också. I övrigt ser den ju ganska stöddig ut, subframen. Lite mer triangulerat än tidigare och betydligt styvare.

Vaggan till framvagnen klar

I somras påbörjades framvagnsvaggan. Den har därefter fått ligga till sig lite pga andra prioriteringar i projektet, men nu börjar det bli dags för att färdigställa framvagnen också.

Den har på bilderna kompletterats med bakåtgående profiler där bla. bakre infästningen av nedre länkarmen hamnar, samt även motorfästen.

A_DSC8977
Ovan; Total vikt blev 11,0Kg, jämfört med originalbryggans 17,5kg som den ersätter. En rätt trevlig viktbesparing med andra ord, även om den råkar vara lågt placerad.

Nedan; Det som skiljer köpta komponenter från hemtillverkade är att man har möjlighet till längre arbetstid på de hemtillverkade. Mycket svets blir det…
A_DSC8980A_DSC8981

A_DSC8978A_DSC8976
Ovan; Alla infästningar görs i hylsor, som svetsas i båda profilerna. På detta sätt fördelas lasterna fint över ett större område. Bilden visar ett par hylsor till motorfästen. Även om de ”bara” ska svetsas, måste såklart kanterna brytas – något annat vore slarv.

Nedan; Färdigt resultat att svetsa på de längsgående ramdelarna. Blir bra det här…
A_DSC8984

Montering av stolar

Innan kupén lackerades, provmonterades stolarna för att se var håltagningen skulle göras.


Ovan; stolen står utplacerad på ungefärlig plats.

Nedan; Infästningarna för stolen har fått förstärkningar från undersidan, enligt rekommendationer från SBFs tekniska regler. Även bältesinfästningen (högra bilden) har FIA-godkända plattor på baksidan.


Ovan; Devil is in the details säger de som vet… Man kan så klart fylla på med brickor till stolsunderredet går fritt. Men ska man göra det riktigt, svarvar man såklart en distans med korrekta dimensioner när väl höjden är spikad. I plast så klart – viktbesparing på ca 35 gram jämfört med stålbrickorna!

Och kupén…

Så fort färgen på underredet hade torkat, var det dags för kupén. Då buren skulle lackas samtidigt, var detta lite svårare än att måla ett förhållandevis slätt underrede. Då kupén dessutom skulle lackas svart, vilket gör att ljuset försvinner ju mer ytor som lackas, visade det sig i princip… skitsvårt att lacka. Hade jag orkat, hade buren lackats svart och resten av plåten i samma grå som golvet. Men egentligen kvittar det – allt skall ju täckas med inredning ändå…

A_DSC8876
Ovan; Bagaget målades också svart. Hålet för tanken visade sig nödvändigt för att kunna komma åt under hatthyllan.

Nedan; De sista bilderna på en omålad kupé
A_DSC8879A_DSC8878

Nedan; Några bilder på genomförandet finns inte, men det slutade med att det fick göras två gånger pga att det kom för tunt lager färg på buren. Andra gången blev resultatet dock bra.
A_DSC8880

A_DSC8881A_DSC8888
Ovan; Svart är svart. Svart är ju helt omöjligt att ta bilder på! Det blir till att börja plåta med stativ och långa slutartider om man ska kunna urskilja sakerna som monteras tillbaka… Den vänstra bilden är belyst av torklampan som ger ett rätt gulaktigt ljus, därav den lite lustiga färgen.

Nedan; Ah, skönt… färg.
A_DSC8889

Som sagt, en stor milstolpe är passerad! Otroligt skön känsla att veta att saker som monteras på underrede och i kupé sker permanent.

Färg på underredet… Episkt!

Bodyn fick torka en vecka, och därefter var det dags att ÄNTLIGEN lägga översta skiktet. En händelse som knappast passerar obemärkt i projektets historia med tanke på att det efter detta går att börja slutmontera vissa komponenter!

Egentligen var det ganska tidigt klart vilken kulör underredet skulle få. Den exakta nyansen behövde visserligen funderas lite över, men kort sagt är svart alldeles för mörkt att ha. Vitt är ju visserligen rejsigt, men bara de första 15 minuterna efter att bilen tagits i bruk. Därefter upplevs den som skabbig. En mörkgrå nyans är som gjord för ett underrede – damm och smuts får ungefär samma nyans och det är enkelt att hålla rent tack vare den släta ytan.

När det gäller typen av färg valdes, efter en del diskuterande med lackerare och färgleverantörer, en polyurethanfärg istället för traditionell billack eller epoxifärg. Polyurethanen blir hårdare och lämpar sig bra för den här typen av applikationer. Lastbilschassien, lantbruksmaskiner osv brukar lackeras med denna typ av färg. Med andra ord duger den nog för det Pontiacen kommer utsättas för… Färgen hette Temadur 20 och köptes på Färgprodukter i Malmö.

A_DSC8874
Ovan; För att snabba på torkprocessen och härda ut färgen direkt, torkades den med infrarött ljus.

Nedan; Resultatet pratar för sig självt. Så här fint har nog aldrig underredet varit, någonsin!
A_DSC8892
A_DSC8891

A_DSC8890A_DSC8877
Ovan; Färgen flöt ut bra och var lätt att lägga utan att få rinningar. Dvs resultatet blev bra, även om jag aldrig hållit i en spruta innan.

A_DSC8870

Skydd av hjulhusen

Med karosskitt i alla skarvar lades ett tunt lager Body i hjulhusen och bakom bakhjulen. Det tog emot i hjärtat att spruta på denna förhatliga gummimassa (den som skrapat av sådan vet vilket skit det är att bli av med). Hagmans Body i detta fall – lika bra att hålla sig till samma märke så vet man att komponenterna är kompatibla och slipper råka ut för otrevliga överraskningar…

Eftersom det ändå skulle målas över valdes vit kulör. Enkelt och se att det täckt överallt…

A_DSC8856
Ovan; Den skarpsynte ser maskeringstejpen för stötdämparhålen. Just denna ytan kändes inte så lönt att lägga body på då stötdämparna monteras där.

A_DSC8858

(Kaross)kitt vad häftig den kommer bli!

Karossen har äntligen fått färg på både underrede och kupé, vilket är ett av de största stegen i projektet! Detta markerar tid för att vrida om låset på spärrskaftet och faktiskt börja montera fast saker på karossen. För den som aldrig hållit på med bilprojekt är det nog svårt att föreställa sig, men de flesta som läser här kan nog sätta sig in i glädjen (och även lättnaden över att rostlagningsjobbet är avklarat) som detta innebär. Alla saker som monteras tillbaka är nya eller renoverade. Det innebär i princip att det kommer vara vita bommulshandskar som gäller… Skön känsla som sagt.

Men vi tar det från början…

A_DSC8845

När plåtarbetet har varit så här grundligt, kändes det högst motiverat att skydda det inför framtiden. Därför har såklart den bästa av den bästa grundfärgen – Hagmans CA-primer – valts. Först sprutades ett förtunnat lager på och därefter lades ytterligare ett lager ovanpå. Även om det ligger färg i skarvarna, är de såklart inte täta. Därför lades det karosskitt i varenda skarv. Varenda skarv. Alla skarvarna… Det är rätt många på en sån här bil, inte bara pga att den rostlagats utan för att det redan från början bestod av mer än en plåt.

18 timmars penslande och dragande med pekfingret för att jämna ut fogarna innan jag blev nöjd. Terapiarbete är bara förnamnet. På frågan om man tycker allt bilrelaterat arbete är jättekul finns det ett väldigt enkelt svar; Nej. Men bra blev det och nästa gång Pontiacen rullar i ösregn ska jag skänka underredet en tanke…

A_DSC8834A_DSC8835
A_DSC8854A_DSC8853

A_DSC8855

Sen var det dags att skydda hjulhusen. Här finns egentligen inget 100 procentigt skydd. Bilen kommer förhoppningsvis både rulla på slicks och R-däck i olika omgångar, och båda dessa däckstyper är klibbiga vilket innebär att det i princip blir en stentrumlare i hjulhusen. Men det tar vi i morgondagens post.

 

Bur, etapp 3

De sista detaljerna på buren är gjorda och nu väntar bara svetsning innan buren äntligen kan betraktas som klar. Det är gott om rör. Totalt handlar det om 49,5 kg rör. Karossen har totalt lättats på 16,5 kg så det handlar ändå om 33 kg viktpålägg. Inte så mycket att göra åt, vridstyvhet och säkerhet får värderas högre än låg vikt i vissa lägen.


Ovan; Det tog ett tag innan kragningarna i hålen gick att få till. Ett par pressverktyg fick tillverkas, men slutresultatet blev riktigt bra. Dock är det ganska tufft att handbocka 1,5mm plåt med korta plåtytor och långa bockningar. Slutresultatet blev dock oförskämt bra!

Nedan; Och med stolarna i kunde även höjden på bältessträvorna spikas. Har fått en del kommentarer på att strävorna sitter olika högt, men det har med att stolarna sitter på olika höjd att göra. Passagerarstolen skruvas direkt mot golvet, medans förarstolen hamnar på ett justerbart underrede. Passagerarstolen hamnar ca 35mm närmare marken än förarstolen vilket är bra vad gäller tyngdpunken.


Ovan; Höjden på de övre sidosträvorna blev också bra. Fortfarande ganska enkelt att kliva i och ur bilen. De demonterbara ändarna kommer från Demon-Tweeks.

Nedan; Det tråkiga med karossjobb är att arbetet inte syns då det täcks med färg på utsidan, inredning på insidan och matta i bagaget. Dessutom är bilen för låg för att någon faktiskt ska kunna tex syna underredet. För att ändå göra någon sorts subtilt klargörande om att detta är ett bilbygge som är lite mer utöver det vanliga, tillverkades det ett par plåtar mellan A-stolpen och buren. Även om de, precis om buren, kommer vara mattsvarta kommer de ändå gå att skönja. Högra bilden visar lite nödvändiga fix för att slippa mysko håltagning i instrumentbrädan…

Nedan; Ja, jo… Men det här blir nog rätt bra faktiskt! Även om buren som sagt blir svart (och även inredningen) kommer det nog bli ganska stiligt. Om det inte redan framgått, är jag fan av ”diskret utstrålning”. Högra bilden visar att man får ha huvudet med sig när buren byggs… Det var inte helt självklart att batterilådan skulle kunna trasslas in bakom krysset och placeras på golvet. Efter några övningar gick det dock. Tur, så slipper man ha den monterad för all framtid…

Det är nära nu!

A_DSC8865

De senaste dagarna har spenderats på att förbereda lackering av underrede och kupé, något som behöver göras innan termometern kryper allt för nära nollan.

Så här såg det ut för bara en liten stund sedan och när du läser detta finns det en stor chans att bilen redan har fått färg på sig. Om detta har skett smärtfritt, är det en av de största händelserna genom projektet. Det sätter nämligen stopp för mer svetsande i karossen och från och med nu kan alltså fokus riktas på renodlad konstruktion, samt permanent montering av diverse detaljer. Otroligt skön känsla!

Bara nedförsbacke härifrån med andra ord!

Sektionering och försänkning

Att något behövde göras för ett modernare utseende på kofångaren var klart. I detta fallet blev det en försänkning av kofångaren, in mot karossen, och på så sätt få den något mer strömlinjeformad. Detta kräver inte bara modifiering av karossen, utan även sektionering av kofångaren. Tyvärr är exemplaret på bilderna lånad, så jag söker efter en 70-73 Firebirdkofångare att sätta kapen i. Skicket är inte så viktigt, så har du något liggande får du gärna höra av dig!


Ovan; Ett par plåtar för att fylla gapet under kofångaren knackades till. Då de är dubbelkrökta gick de inte att göra i en och samma bit. Högra bilden visar tydligt att kofångaren måste sektioneras ca 3cm på varje sida av karossen. 6cm lägre vikt är ju alltid trevligt… 😉


Ovan och nedan; Plåtbitar fästa. För att hålla koll på at kofångaren ligger horisontellt, tejpades horisontalplanet upp på karossen (blåa tejpen).

Nedan; Det här blir nog rätt bra. Som synes kommer diffusorn i mitten bli lika hög som kofångaren vilket nog kommer ge ett ganska mäktigt utseende åt bakändan (bye bye subtila utstrålningen…). Att bagagegolvet och nedre kant på kofångaren hamnade i samma höjd var ren tur dock. Ibland ska man ha sånt också.

Nedan; Byta en sprillans ny och ordentligt svetsad bakstam för att årsmodellen byts kommer inte på tal. Istället tillverkas det nya lampinfästningar. Eftersom bakljusen ändå lär LED-konverteras, kändes detta som en ganska bra lösning på årsmodellsproblematiken.

Nedan; Något som dock inte visade sig lika enkelt var att skruvtornen på bakljusen såklart inte ligger i samma plan. Detaljgranskande på högra bilden ovan gör att man kan ana nedanstående operation; För att få bra anläggningsta för skruvtornen, fick helt enkelt plåten pressas lokalt kring hålen. Det tog ett tag att få rätt vinkel, men tålamod är en dygd sägs det… Varför det gjordes så stora pressningar (D30mm) är för att muttrar med karossbricka skall få plats.

Framvagnsbalken

Subframen låg som sagt färdigkonstruerad i datorn under nästan ett år innan det var dags att faktiskt sätta igång med den. När det väl var dags att sätta ihop den gick det på ett (långt) meckpass innan den kunde betraktas som färdig för helsvetsning.


Ovan; En hög med profiler kapades upp och gjordes i ordning. Detta är ju den stora fördelen med CAD – man bygger efter ritningen och behöver inte mäta tretton gånger för att vara säker på att allt fick plats, vilket kortar byggtiden avsevärt.

Nedan; Likaså har svarven fått arbeta lite innan det var dags att bygga framvagnen på riktigt. Infästningar för styrväxel, länkarmar osv sker alltså genom båda väggarna på profilen för att maximal styvhet. Nya subframebussningar svarvades också till och nya skruvar köptes. Funderade på att hålborra skruvarna för att spara vikt, men orkade inte räkna på de inblandade lasterna, så det lämnades orörda.

Nedan; Som alltid är det svårt med svetsfixturer och hur ambitiösa dessa skall bli. Eftersom detta är lite av ett budgetprojekt, finns det inte utrymme för stora påkostade fixturer utan istället får man jobba med det som finns. Eftersom det var kritiskt med hålens inbördes placering, borrades dessa istället efter att framvagnsbryggan svetsat.

Ovan (igen…); Fast det blev ju trots allt en ganska fancy fixtur ändå. Plattan mäter 500x800x25mm och har M12-hål borrade med 100mm mellanrum. Fungerar väldigt bra som all-roundfixtur när något skall svetsas…

Nedan; Alla fickor grundas såklart. Även hål borras så att risken för frostsprängningar undviks.

Nedan; Hålen borrades som sagt efter att bryggan svetsats klart. På så sätt kommer alla hålen med inbördes korrekta placeringar. Eftersom det i detta fall handlar om inre länkarmsinfästning och styrväxel är det väldigt bra att ha kända mått mellan dessa hål. Det sparar en hel del arbete och huvudkliande när det är dags att shimsa bump-steer senare.
Hålen för länkarmarna borrades 0,5mm under angiven dimension och brotschades därefter till korrekt håldiameter för att inte riskera att hålen blir för stora för skruvarna. Den skarpsynte ser att det både finns horisontella och vertikala hål för infästning av länkarmarna. De horisontella är för vanliga polyurethanbussningar, medans de vertikala är för länkhuvuden (som då medför att infästningen plötsligt kan shimsas uppåt och nedåt om det skulle behövas.

Nedan; Slutresultatet skäms verkligen inte för sig. Helt klart över förväntan. Tillsammans med stagen som går bakåt på ramen och möter upp vid de inre karossfästena kommer ramens vridstyvhet (som är hela chassiets akilleshäl) förbättras radikalt!

Framvagnen

Efter att framvagnsgeometrin bestämts, spindlarna designats och bärarmsinfästningarna koordinater mot chassiet definierats var det dags att göra något åt ramen [eller subframen som den också kallas]. Då befintlig ram visade sig vara i sämre skick än väntat, konstruerades det en ny balk mellan de längsgående rambenen. Det gjordes en hel del experimenterande i datorn för att uppnå bra styvhet kontra vikt.

Efter några månaders ströCADande fanns en vettig konstruktion framtagen. Därefter gjordes de sista finjusteringarna sporadiskt under nästan ett år innan resultatet kändes säkert att tillverka (alltid enklare att göra om i datorn än i verkligheten…).

Slutresultatet blev riktigt bra. Tack vare buren ansluter i vipparmsinfästningarna kommer karossen bli radikalt mycket vridstyvare än original. Dessutom med något lägre totalvikt än original.


Ovan; Några sporadiska skärmdumpar från FEM-körningarna. Kurb-studs och närkontakt med trottoarer skall inte vara några problem med slutresultatet. Rätt många geometrier kördes igenom för att hitta en bra kompromiss mellan vikt och styvhet.

Nedan; Slutresultatet blir såhär. Rördragning över motorn kan möjligtvis skilja sig då det är svårt att kontrollera detta mot karossformen.



Bur, etapp 2

I och med att nya stolar levererats, kunde dessa temporärt monteras i bilen inför att prova ut de sista rören i buren.

Stor vikt har lagts vid att prova ut körställning. Problemet med sidosträvorna är att om de hamnar för högt finns risken att man slår i dem eller (ännu värre) fastnar med armbågen vid styrutslag. Kanske inget man vill vara med om.
Samtidigt skall strävan sitta så högt som möjligt om den skall göra någon nytta och skydda vid en eventuell olycka.


Ovan; Med stol på plats fästes en temporär rörstump i karossen för att simulera burrör. Därefter provsvängdes det helt enkelt (med vilda rattrörelser) för att kunna hitta en lagom höjd. En knytnäve mellan armbåde och rör bedömdes vara rimligt avstånd.

Nedan; Och med stolen monterad kunde även rören till bälten provas fram. På vänstra bilden skymtar även förstärkningsstaget mellan diffinfästningen och karossen. Tyvärr blev det inget hjälmkrossarstag som högerbilden visar. Karossen är väldigt välvd vilket gör att det är tight mellan huvud och sidoruta. Staget stjäl en hel del utrymme. Även med ett böjt stag hade det sannolikt blivit för tight med plats.

Nedan; Övre dörrsträvan blir löstagbar för att inte göra bort sig allt för mycket vid glasskiosken… Delarna kommer från Demon Tweeks.

Konverteringen börjar

Det låg ett mail i inkorgen morgonen efter nyheten om att projektet blir -70 istället för -77. ”Hej, det är Joakim. Jag har en bakre kofångare som du kan låna om du vill”. Sagt och gjort – Joakim besöktes och kofångaren hämtades upp. Planen är såklart att köpa en egen, men ett kofångarlån gör att fästen och den ombyggnation av karossen som krävs redan nu kan förberedas. Därefter kan det letas kofångare i lugn och ro.


Ovan; Joakim är ägare till en hyfsat potent Firebird han också. Dock med ett lite annat syfte än min. Respektingivande motor som sticker upp ur huven…

Ganska snabbt visade det sig dock att kofångaren aldrig kommer kunna monteras som det såg ut original. Inte för att det inte går, utan för att det rent ut sagt ser för jävligt ut. Det ser ju ut som att en järnvägsräls har råkat fastna utanpå bilen när den kör iväg. Det händer bara inte. Ta inte illa upp, alla ni andra som äger 70-73-modeller. På en originalbil ser det ju inte konstigt ut, men på en modifierad bil blir det plötsligt avigt…

Kofångaren måste smalas av och fällas in bättre mot karossen för att det ska bli någon stil på det. Ett jobb som egentligen inte tar mycket längre tid än konverteringen, men det blir svårt att fullgöra eftersom kofångaren är lånad. Jag vill inte gå över gatan en kväll och höra ljudet från en rivstartande kompressor samtidigt som jag bländas av strålkastarna från en svart hämnare…
Karossen kan dock fortfarande modifieras. Resten får bli ett senare dilemma.


Ovan; Det är svårt att fånga på bild, men man kan ana utsticket på sidorna här och att kofångaren faktiskt sitter ca 2cm utanför karossen runt omkring. Vilket i mina ögon inte ser så bra ut… Möjligt att det ser OK ut på bilden, men i garaget ser det i alla fall slarvigt ut.

Nedan; Det ser betydligt bättre ut i svart, även om jag misstänker att just den där kofångaren faktiskt är lite masserad. Sen finns det andra som väljer att vända på utseendet, som den röda modellen. Just den modifieringen är väl kanske inte min kopp te, men det är i alla fall någon till som har förstått problematiken.


Ovan och nedan; En snabb Photoshop visar det jag försöker förmedla i ord ovan. Kofångaren behöver alltså sektioneras uppskattningsvis 60mm på bredden. Motsvarande försänkningar får göras i plåten på karossen för att tillåta att kofångaren har något att sjunka in i.

Växellådsfäste

Drivlinan flyttas så långt bakåt att växellådsfästet hamnade lagom i höjd med den befintliga förstärkningsbalken i karossen. Istället för att montera ytterligare en profil, kändes det vettigare att nyttja den som redan fanns där.


Ovan; Friskt vågat hälften kapat! Fram med vinkelslipen… igen… Grundfärgen är bra, riktigt bra. Det är slitigt att få bort den från plåten när det skall svetsas.

Nedan; Infästningsplåtarna monterades på en fixtur för att C-C-måttet mellan skruvarna skulle bibehållas under svetsning. Installationen mättes in så att den ligger parallellt med karossbalken och därefter punktades plåtarna fast. Högra bilden visar en av mina andra kunskaper – att upphäva gravitation…

Nedan; Tanken är att ha den här typen av växellådsbalk istället. Förutom att det väger mindre, ger det även mer plats till avgassystemet. Med tanke på hur låg bilen blir, är det välkommet…

Foto: Speedhunters.com