BLOG
Publicerat den
Kategori: Driving impressions
Konbana, Ljungbyhed – med film!
Men vad är nu detta tänker du? Ska det bara köras plötsligt?
Faktum är att sommaren peakade här någonstans. Måndagen blev det körning på knutstorp, och på efterföljande lördag var det dags för konbanekörning med Miataklubben på Ljungbyhed. Denna gången som betalande medlem. Och denna gången skulle bilen pressas. Ordentligt.
Syftet var såklart och se att allt höll – konbana är ju extremt bra för ändamålet – hastigheterna är relativt låga och där finns inga hårda saker i närheten. Helst skulle något gå sönder, så att man vet att man verkligen pressat den max.
Ovan; Kvällen innan konbana. Fixa lite med gnisslande bromsar. Tre skruvar totalt, är allt som behöver lossas för att få ut beläggen. Centrummutter till hjulen, och två skruvar på oket. Tämligen lättmeckat.
Nedan; Vädret kunde man inte klaga på i alla fall.
Ovan; Anlände lagom innan förarmötet på morgonen. Insåg att jag var enda utomstående föraren, med tiotalet miator runt om kring mig. I klassen ”häckigast bil” är undertecknad ohotad vinnare i. ”Kul med amerikanare, har du gjort nåt med den annat än fälgarna?” Well..
Sen var det dags – bara att lina upp och vänta på sin tur. Några sedvanliga varv krävdes för att hitta bromspunkter, lära känna banan (och bilen, inte att förglömma) och därefter så sakteliga börja kunna flytta upp farten för varje varv. Det är känt vid det här laget att fjädrar och krängningshämmare kunde varit bättre, men syftet med denna körning var ju mest för att försöka ha sönder bilen. Eller rättare sagt, få förtroende för att den håller ihop så att man kan börja pressa den på bana också.
Ovan; rätt mycket rattrost som behövdes bli av med, men fram emot eftermiddagen infann sig någorlunda konsekventa 31-tider och ett 30,8s som dagens snabbaste varv. Där fanns miator som var snabbare, men även miator som var långsammare vilket ändå är ett ganska gott betyg till bilen.
Bilen går bra, inget snack om det. Ingen tvekan öht vid turn-in och det saknas inte grepp. Efter lite justering på bromsvågen så var det även bra bromsar. Det är tydligt att krängingshämmare saknas som sagt, och fjädrarna är för hårda fram och för mjuka bak. Bilen upplevs inte som stötig, utan snarare ”fast”. Men det är delvis svårt och provocera ut bakvagnen i tighta partier – krängnigshämmare står på vinterlistan.
Ovan; Ja men självklart måste det finnas film på en sån här händelse! Satte dagens bästa tid på ett av de filmade varven, därav ”yes”.
Nedan: På väg hem. Kanondag! Allting höll, bilen gick precis lika bra hem som dit. Den marschar på riktigt bra i motorvägstempo och motorn har ett härligt register – det saknas aldrig vridmoment…
Årets sista tur
Sådärja, nu är årets sista tur avklarad. Sorg i hjärtat faktiskt, ovan känsla för någon som spenderat mycket tid på pallbockar senaste säsongerna. Men ett par timmar på småvägar i bokskogar och över fält, med 8 grader i luften och vindstilla. Helt perfekt klimat och motorn går såklart extra bra med den kalla luften. Vilken känsla att på i princip tomma 70-vägar kunna ta 90 graders kurvor med lite kontrollerat ställ ut ur kurvan, samtidigt som man hör motorn vråla.
Nedan; Bilen var för några veckor sedan hos Japtuning för att mappa körbarhet. Sedan dess är det en helt annan bil. Från att kunnat stoppa i sjätte växeln i 100km/h, kan man numera lägga i sexan i 70 (1300rpm ca) och segdra den upp till 130km/h utan någon som helst tvekan eller hostande. Bilen gick från att vara ganska yxig och bråkig i vanliga hastigheter till att nästan bli som vilken pendlarhink som helst.
Nedan höger; Bilen har delvis gått som bruksbil nu under hösten. Lite raggarvarning på utseendet, men man vänjer sig. På bilden besöktes Hornbach för diverse inköp till husrenovering. Tordes inte köra drive-in med tanke på vändradien, men annars gick det smärtfritt.
Nu börjar pallbockssäsongen officiellt med andra ord, och att-göra-listan saknar inte punkter.
- Nya fjädrar med korrekta hårdheter ska dit och krängningshämmare skall tillverkas, en riktigt corner weight och hjulvinklar skall också fixas fram. Det här kan göras på ett enkelt sätt, eller ett krångligt. Med tanke på historiken i detta projekt, kommer det göras på ett djupgående och krångligt sätt.
- Innerskärmar fram ska dit. Självklart är det inte bara och skruva dit ett par original, det hade ju varit för enkelt. Nej, de måste såklart byggas om! Dessutom skall nya hjulhuskanter byggas om och tightas till mot hjulet också, så det här blir vinterns stora jobb.
- Styrning skall uppdateras i form av lite förebyggande kylning av elservot. Många verkar få problem med överhettning av dem vid banåka, så detta görs i förebyggande syfte
- Växellådan måste ner för allmän översyn samt shimsning av växelgafflarna
- AC hade ju varit ganska skönt inför nästa säsongs eskapader
- Allmän service i form av oljebyten, vaxa hjulupphängnignarna och sånt där 😉
- Ja, sen var det den där lilla grejen med utseendet också. Samma nyans på alla paneler hade ju varit fint.
- Och såklart… en hel del småfix här och där som sannolikt kommer ta 80% av tiden men bara ge 20% av vinterns resultat…
Ovan; Innerskärmar har införskaffats. Kommer såklart att moddas…
Knutstorp!
Vilken sommar! Lite har hänt, även om vädret delvis varit… utmanande när man har olackerad bil.
I augusti besöktes Knutstorp med avsikten att träffa lite vänner som var på trackday där. En halvtimme efter ankomst kom frågan ”Vill du köra?”. Nä men alltså, jo men nej alltså jag har ju inte anmält mig, har ingen SMA-licens (personskadeförsäkring typ) osv. Kan ju inte riskera alla andra…
Bilen hade dessutom gått fyra timmar sedan besiktning – knappt inkörd ens.
”ja, men om vi stänger av banan då. Vill du köra då?”
haha, well. Vad svarar man liksom på det där? Såklart man vill.
Banan stängdes och jag fick fem fria varv. Bilen hade rullat ca 4h efter besiktningen (varav en timme var till Knutstorp och en halvtimme var från besiktningen…), hjulen pekade åt alla håll och total avsaknad av vettigt chassi (inga krängningshämmare öht och lite fjädrar som fanns i garaget). Men vad gör det? Bara känslan att vråla lite V8 och känna på den var ju grymt.
Ett stort tack till arrangören, SVGK, som insisterade på att jag skulle köra lite. Otroligt tacksam för denna unika möjlighet!
Ovan; Camber! Camber är kul! 3,2° 
Ovan; Rakan, skickar i trean, fyran, femman, 7000rpm. Strax under 300km/h innan inbromsningen. Plockar tre placeringar under inbromsning och lyckas ta ytterligare en på yttern genom kurvan.
Eller… well. Det var kul att köra iaf!
Episk händelse!
Yes, en episk händelse behöver presenteras i det här långtidsprojektet.
Den 22a juni, kl 14:03 passerade Pontiacen godkänd registreringsbesiktning. Så när som på en undermålig handbroms är den numera fullt laglig att frambringa på allmän väg. Helt otrolig och obeskrivbar känsla att ha förvandlat blandskrotet som varit fast i garaget, till en fungerande bil!
Projektet påbörjades den 21 maj 2009 och blev körbart igen den 22a juni 2023. Det var tänkt att det skulle ta 8 år ungefär, men lägenhetsrenoveringar, husprojekt, familj osv gjorde att det drog ut på tiden. Det är egentligen strunt samma, för numera är bilen körbar och därmed den allra största milstolpen är klar. Besiktigad med alla modifieringar och korrekt effekt, precis som var planen från början.
Hur många 14-årsprojekt känner Du till som har blivit klara? Mmm, precis. Ganska få. Så det här är stort.
Men denna bilen är äntligen klar! Nu väntar en sommar av utsortering och därefter får vi se vad som står på att-göra-listan i höst. Nice-to-have är tex nya skärmkanter fram, innerskärmar fram, AC etc. Men jag gissar att det finns åtgärder som pockar på uppmärksamhhet långt innan sådana lyxvaror kan få prio.
Den lever!
I höstas togs första provturen som var längre än några hundra meter. Totalt blev det två pass och ca 2h körning per pass vilket var extremt nyttigt inför vinterns att-göra lista. Känseln är ju såklart på topp första timmarna och det finns ingen tid att hinna sortera körintryck osv. Istället lyssnar man efter allt klonk och skrammel och funderar över vad som kommer lossna först. För klonk och skrammel fanns det gott om…
Ovan; En tom 70-väg, någonstans i Skåne en sexgradig novemberdag.
Lite snabb garagetid löste bland annat skramlande belägg (som tjöt så fort man vred på ratten), studsiga dämpare (släppa lite rebound), lite shims för att bli av med en gnisslande kopplingspedal och lite annat smått. Saker som inte löstes var bland annat ett avgassystem som ligger liiiiiite för nära någonstans samt gnisslande länkarmar i bakvagnen. Det sistnämnda sliter förhoppningsvis in sig efter några mil. Avgassystemet sliter nog inte till sig…
Andra passet fanns dock den möjligheten. Nu är det såklart allmän väg med en nybyggd bil, så det är lite svårt att utforska allt bakom 0.3G. Men med tanke på förutsättningarna vad gäller chassi (inga krängningshämmare, fjäderkonstanter är vad som fanns liggande i garaget, hjulen pekar åt alla håll osv) så känns den väldigt bra. Solid. Första intrycket är att den är tight och direkt – styrningen på 2.1 rattvarv hjälper såklart där. Den svarar bra på stötdämparjusteringar och den känns stabil i högre farter.
Och den bromsar. Den. bromsar. något. heeeeelt. sinnessjukt. bra. Helt otroligt nöjd med bettet i bromsarna för närvarande. Manuella bromsar på en relativt tung bil (ca 1350kg som den står på bilderna).
Att sitta inuti en plåtren bil förtar lite av känslan dock, för det bullrar rätt bra. Lite som att sitta inuti bastrumman på valfri hårdrockskonsert. Så planer för i vinter innefattar bland annat lite temporär inredning högsta prio, tillsammans med en rad småfix. Finns det tid över till våren så står innerskärmar fram högt på önskelistan, för hela motorrummet är fyllt med bromsdamm efter några timmars körning…
På återseende!
Nedan; Spontanbild från september när det också blev några hundra meter körning för att testa att allt höll.
Första riktiga provturen!
Så blev det till slut en riktig premiärtur. Tidigare i somras blev det entré upp till gatan, men pga strulande koppling blev det inte mycket längre än så. Denna gången blev det dock flertalet varv på Suburb Racetrack. Långa rakan resulterade i ca vmax 60Km/h och apex tangerades flera gånger i 90°-kurvorna.
Skämt och sido så är motorn fortfarande grovmappad, men några hundra meter med 3000 rpm för att kolla att kyltempen inte sticker iväg, lite rycka och slita i ratten för att se så att det fungerar och ett antal 60-0 imbromsningar för att se hur bromsarna kändes.
Ovan; Detta kan vara den bästa hösten på bra länge. Bilen står i högläge på bilderna – måste komma ihåg att sänka ner den till rideheight nästa gång den är ute på gatan.
Nedan; Nästa kapitel blir karossplåt – ännu ett steg närmare målet!
Överblick
Det var ett tag sedan där var några bilder på lite längre håll. Oftast blir det bara close-ups på olika detaljer. Vinterns planer är att börja med karossjobbet – hänga dörrar, skärmar och förhoppningsvis börja fixa en del av elen till belysning. Ledordet är minsta möljiga ansträngning för att under nästa år kunna registrera och få den godkänd. Därefter blir det mer detaljerat jobb med karossplåt – passform och modifieringar.
Ovan; Lätt att glömma bort är ju att det här faktiskt är ett rullande chassi nu. Bilen är körbar, bromsar och styrning fungerar osv. Enorm milstolpe när man tänker efter. Nu borde det egentligen bara vara nerförsbacke härifrån.
Nedan; Det finns en del jobb kvar när man tittar på dessa bilderna. Både plåtarbete och inredning är klara – i huvudet. Det behövs ’bara’ tid för att göra visionen till verklighet. Målgång är dock registrering, och sen får resten ske löpande med inslag av körning för att börja kunna sortera ut chassit också. Lack blir det tex inte än på några år – utsortering av chassi lär kräva en del demontering och det är ganska skönt att inte behöva stå med nylackade delar i ett trångt garage då…
Premiärtur, försök #2
Skam den som ger sig…
Ovan; lite ovanlig vy, i alla fall på den här bloggen…
Ovan; Ett par bilder från lite längre avstånd. Bilen står i högläge.
Nedan; Film!
Efter att fått igång hydrauliksystemet och fyllt upp infarten lite hjälpligt, så blev det äntligen premiär för den efterlängtade asfalten. Sommartorka – det har inte regnat en enda dag sedan maj, förutom just denna dagen. Ironiskt.
Det blev inte någon längre provtur, då kopplingen direkt började strula, så några körintryck kan inte förmedlas. Hade svårt att få i ettan och i princip omöjligt att få i backen. Dessutom ovetandes om bränslenivån eftersom Dash:en fortfarande var på lagning. Backen är högst väsentlig eftersom garaget inte ligger i nivå med vägen, utan bilen måste kunna ta sig för egen maskin in på tomten. Trist och bli ståendes med den på gatan…
Premiären bestod alltså av att köra rakt fram ca 250m med jämna pauser för att försöka se om det gick att få i backen eller ej, och när det väl gick så backades bilen tillbaka samma sträcka och in på tomten. Kanske inte något att skriva i historieböckerna med andra ord.
Ovan; Det var på det berömda håret att det gick. Med mindre än en centimeter marginal kom den upp på gatan. Högra bilden; Försöket höll på att gå i stöpet redan i garaget – när bilen plockades ned från pallbockarna (och via vaggor för att placera den rätt i dörrhålet) sa domkraften upp sig vid sista lyftet och tappade all kraft. Det blev en snabb domkraftsrenovering natten innan bilen skulle provköras… Alla makter är emot en ibland.
Nu blir det allmän fix av en del måsten innan nästa körning blir planerad. Det är lätt och glömma bort sig mitt i allt vilken milstolpe detta faktiskt är. 9 års stenhårt jobb på sena kvällar och nätter, ensam. Vet många som hade tappat sugen efter några år och satt sig i TV-soffan istället…