Sådärja, nu är årets sista tur avklarad. Sorg i hjärtat faktiskt, ovan känsla för någon som spenderat mycket tid på pallbockar senaste säsongerna. Men ett par timmar på småvägar i bokskogar och över fält, med 8 grader i luften och vindstilla. Helt perfekt klimat och motorn går såklart extra bra med den kalla luften. Vilken känsla att på i princip tomma 70-vägar kunna ta 90 graders kurvor med lite kontrollerat ställ ut ur kurvan, samtidigt som man hör motorn vråla. 

Nedan; Bilen var för några veckor sedan hos Japtuning för att mappa körbarhet. Sedan dess är det en helt annan bil. Från att kunnat stoppa i sjätte växeln i 100km/h, kan man numera lägga i sexan i 70 (1300rpm ca) och segdra den upp till 130km/h utan någon som helst tvekan eller hostande. Bilen gick från att vara ganska yxig och bråkig i vanliga hastigheter till att nästan bli som vilken pendlarhink som helst. 
Nedan höger; Bilen har delvis gått som bruksbil nu under hösten. Lite raggarvarning på utseendet, men man vänjer sig. På bilden besöktes Hornbach för diverse inköp till husrenovering. Tordes inte köra drive-in med tanke på vändradien, men annars gick det smärtfritt.

Nu börjar pallbockssäsongen officiellt med andra ord, och att-göra-listan saknar inte punkter.

• Nya fjädrar med korrekta hårdheter ska dit och krängningshämmare skall tillverkas, en riktigt corner weight och hjulvinklar skall också fixas fram. Det här kan göras på ett enkelt sätt, eller ett krångligt. Med tanke på historiken i detta projekt, kommer det göras på ett djupgående och krångligt sätt.
• Innerskärmar fram ska dit. Självklart är det inte bara och skruva dit ett par original, det hade ju varit för enkelt. Nej, de måste såklart byggas om! Dessutom skall nya hjulhuskanter byggas om och tightas till mot hjulet också, så det här blir vinterns stora jobb.
• Styrning skall uppdateras i form av lite förebyggande kylning av elservot. Många verkar få problem med överhettning av dem vid banåka, så detta görs i förebyggande syfte
• Växellådan måste ner för allmän översyn samt shimsning av växelgafflarna
• AC hade ju varit ganska skönt inför nästa säsongs eskapader
• Allmän service i form av oljebyten, vaxa hjulupphängnignarna och sånt där 😉
• Ja, sen var det den där lilla grejen med utseendet också. Samma nyans på alla paneler hade ju varit fint.
• Och såklart… en hel del småfix här och där som sannolikt kommer ta 80% av tiden men bara ge 20% av vinterns resultat…

Ovan; Innerskärmar har införskaffats. Kommer såklart att moddas…

Så blev det till slut en riktig premiärtur. Tidigare i somras blev det entré upp till gatan, men pga strulande koppling blev det inte mycket längre än så. Denna gången blev det dock flertalet varv på Suburb Racetrack. Långa rakan resulterade i ca vmax 60Km/h och apex tangerades flera gånger i 90°-kurvorna.

Skämt och sido så är motorn fortfarande grovmappad, men några hundra meter med 3000 rpm för att kolla att kyltempen inte sticker iväg, lite rycka och slita i ratten för att se så att det fungerar och ett antal 60-0 imbromsningar för att se hur bromsarna kändes.

Ovan; Detta kan vara den bästa hösten på bra länge. Bilen står i högläge på bilderna – måste komma ihåg att sänka ner den till rideheight nästa gång den är ute på gatan.

Nedan; Nästa kapitel blir karossplåt – ännu ett steg närmare målet!

Skam den som ger sig…

Ovan; lite ovanlig vy, i alla fall på den här bloggen…

Ovan; Ett par bilder från lite längre avstånd. Bilen står i högläge.
Nedan; Film!

Efter att fått igång hydrauliksystemet och fyllt upp infarten lite hjälpligt, så blev det äntligen premiär för den efterlängtade asfalten. Sommartorka – det har inte regnat en enda dag sedan maj, förutom just denna dagen. Ironiskt.

Det blev inte någon längre provtur, då kopplingen direkt började strula, så några körintryck kan inte förmedlas. Hade svårt att få i ettan och i princip omöjligt att få i backen. Dessutom ovetandes om bränslenivån eftersom Dash:en fortfarande var på lagning. Backen är högst väsentlig eftersom garaget inte ligger i nivå med vägen, utan bilen måste kunna ta sig för egen maskin in på tomten. Trist och bli ståendes med den på gatan…

Premiären bestod alltså av att köra rakt fram ca 250m med jämna pauser för att försöka se om det gick att få i backen eller ej, och när det väl gick så backades bilen tillbaka samma sträcka och in på tomten. Kanske inte något att skriva i historieböckerna med andra ord.

 
Ovan; Det var på det berömda håret att det gick. Med mindre än en centimeter marginal kom den upp på gatan. Högra bilden; Försöket höll på att gå i stöpet redan i garaget – när bilen plockades ned från pallbockarna (och via vaggor för att placera den rätt i dörrhålet) sa domkraften upp sig vid sista lyftet och tappade all kraft. Det blev en snabb domkraftsrenovering natten innan bilen skulle provköras… Alla makter är emot en ibland.

Nu blir det allmän fix av en del måsten innan nästa körning blir planerad. Det är lätt och glömma bort sig mitt i allt vilken milstolpe detta faktiskt är. 9 års stenhårt jobb på sena kvällar och nätter, ensam. Vet många som hade tappat sugen efter några år och satt sig i TV-soffan istället…