Faran med begagnat

Har lite problem med avläsningen i dashen. I skrivande stund är det inte riktigt klart om det är givare, skalning av dem, felkopplade kablar eller något annat som strular.

Förra veckans kommentar i förbifarten visade sig vara betydligt värre än det först visade sig. Noterade i samband med inkoppling av tryckgivarna att de analoga inputsen till dashen inte verkade fungera som de skulle. CAN-kontakten mellan DTAn och dashen funkade dock som tänkt. Vid närmare kontroll, visade det sig att dashen levererade 5V ut på både spänningssidan och jordsidan till givarna. Måttligt bra med andra ord.

Beslutet att helt enkelt lyfta på locket och kolla om man kunde se något fel i dashen var enkelt att ta. What could possibly go wrong liksom? Det visade sig ganska omgående att två komponenter på kretskortet slutat sina dagar på ett ganska abrupt sätt, genom att helt enkelt brinna upp. Vad och när detta har skett är omöjligt och säga. Dashen är köpt begagnad, och DTA misstänkte att det beror på att någon skickat 12V in på jordsidan till matningen (det är ganska enkelt att konstruera kretskort för att skydda mot sånt, men det har man tydligen inte gjort här). Förre ägaren demade dashen för mig genom att koppla två krokodiltänger på stiften för att spänningsmata den för att visa att den fungerade. Det kan ha skett då, tidigare eller i min ägo. Eftersom det var många år sedan, är det inte lönt att lägga mer energi på det mer än att vara lite försiktig i framtiden när man köper begagnad elektronik.


Ovan; Dashen på bilden är extrautrustad med sotad elektronik. Det är inte varje dash som kan stoltsera med det! En av tantalkondensatorerna (aka ”de gula plupparna”) har brunnit upp (till höger). Normalt brukar de brinna så häftigt att kretskortet tar skada, men i detta fall verkar det bara vara sot varför utsikterna för reparation förhoppningsvis är goda.

 

Nytt kretskort kostar ca 4800:-+VAT. Det är ganska dyrt. Nej, det är rena rånet. I dagsläget är det inte riktigt beslutat vad som kommer ske, och det är ju lite surt att inte kunna använda andra inputs än de som skickas in i sprutet. Företagsnätverket utnyttjas för närvarande, i hopp om att någon briljant kretskortskonstruktör vill ta på sig att reparera befintligt kort och i skrivande stund är panelen skickad till en kontakt som ska titta på möjligheten för reparation.

För att öka på spänningen ytterligare, skickades paketet med Postnord. Detta värdelösa företag som på senare tid teamat ihop sig med den svenska näthandeln genom att införa en ”administrativ” avgift på försändelser från Kina och gissningsvis även medvetet kommer sakta ner hanteringen för att göra det mindre attraktivt för konsumenten att handla direkt från kineserna. I detta fall hoppas man på att man skall kunna styra om konsumenterna till att handla i Sverige. Det kommer säkert fungera på konumtion i form av t-shirts och mobilskal, men industriprylar ser man ofta exakt samma detalj i Sverige för fyra gånger pengarna jämfört med kina och då blir den (sannolikt) medvetna förseningen från Postnords sida bara ytterligare ett irritationsmoment. Men kan man inte vara bäst på det man gör, kan man ju alltid försöka sno åt sig den åtråvärda posten att vara sämst på det man gör. Det verkar Postnord lyckas med!

Fångad av en stormvind

Ribban ligger rätt högt numera, och det blir svårare och svårare att ta genvägar. AC-paketet har ju redan fått ombyggd fläkt och lite andra småtweaks. Resten av ventilationssystemet lär få sin beskärda del av specialprojekt. Självklart kan man ju passa på att specialanpassa luftkanalerna när man är igång…

a_dsc8058
Ovan; Vintage Air, AC- och värmepaket med ombyggd fläktkanal.

Nedan; Original defrosterfläktkanal gick inte att använda. Dels pga de löper ända ner till kardantunneln (som numera är höjd ca 10cm i framkant) och dels för att anslutningen inte var i närheten av att matcha den från det nya AC-paketet. Tur att 3D printing finns – Lite CAD-jobb, några pappersutskrifter för finjusterande och därefter dags att skriva ut. Delarna var för stora för att få plats, så istället skrevs de ut i två delar som sedan limmades samman.
När Vintage Air-kitet köptes, ingick universella defrostermunstycken. De var ganska universella, och värdelösa. Återfinns i bra-och-ha-lådan numera.
afil-2016-11-25-14-45-38a_dsc8113

a_dsc8116A_DSC8212
Ovan; För att få bra spridning på luften gjordes lite kylkanaler inuti bitarna. Knappast CFD-optimerad, men bättre än ingenting i alla fall. Lite smutsig instrumentbräda, men den sitter som gjuten. Kanalerna skymtar lite diskret genom hålet. 3D-print är verkligen användbart för sådana här saker.

Nedan; Exprimenterar även lite med att filtrera luften. Fläkten verkar klara att suga genom ett HEPA-filter vilket hade gjort att pollen och annat hållit sig utanför bilen. När ventilationssystemet är klart så får det uppskattas lite flöden med och utan filter för att se om det fungerar. 3D-printad fläktmontage, såklart.
a_dsc8112
a_dsc8111

AC-paket

För hardcore fans som följer detta projektet så minns man kanske uppdateringen för tre år sedan att det köpts ett AC paket? Fullt förståeligt om de flesta följarna inte minns…
Vintage Air mini köptes för ett tag sedan, istället för att försöka leta donatorer på skroten. Ett tämligen (med amerikanska mått) fint byggt paket med elektriska spjäll, SPAL-fläktoch lite annat trevligt. En snäll kollega släpade hem detta på flyget. Bara historien om flygplatspersonalens irritation över ”trycksatta kärl” inte fick tas med på flyget är en historia i sig. Lång historia kort; Envis kollega – flygplatspersonal: 1-0.
Inga fel på paketet förutom en detalj; Det är recirkulerande! Dvs det tar inte in någon frisk luft, utan skickar bara runt luften inuti kupén. Så kan vi inte ha det…

a_dsc8055
Nedan; Stiligt paket. Dyrt, men kändes som helt ok produkt för pengarna faktiskt.

Nedan; Själva fläktinloppet sitter vänt nedåt, och framför inloppet löper såklart ingångar för vatten och gas. Med andra ord i princip omöjligt att få dit en friskluftskanal att ansluta en slang på.
Fläkten slets väck för att mocka upp en anslutning för luftkanal. Skrev ut en liten tolk i 3D-printern för att se att dimensionerna stämde. Nu ska bara luftintaget ritas, men det har inte gjorts än eftersom lämpligt friskluftsfilter skulle lokaliseras först (alltid bekvämt med filtrerad luft för en stackars pollenallergiker…).
a_dsc8056a_dsc8040

Nedan; För att flytta luftintaget från alla slangar, fick fläkten helt enkelt vändas 180 grader. Eftersom den offsetade för mycket inåt och tog i burrör och lite annat, fick den samtidigt vridas något. Några pappmallar (och noggranna CFD-analyser för att försäkra sig om laminärt flöde, haha!!) senare så gick det att skriva ut en luftkanal i 3D-printern.
a_dsc8042a_dsc8057

Nedan; Ett något justerat paket. Ser lite lustigt ut, men det är ingen som lider av det när det väl är på plats.
a_dsc8058

Nedan; På plats…
a_dsc8061

Helhetsintryck

Det har varit mycket detaljbilder ett tag nu. Läge att komplettera med lite helhetsbilder från det ultralilla garaget. Brist på extremvidvinkel på objektivet (sub 18mm på fullformat…) gör det ganska svårt att ta bilder på en bil när det är mindre än 1m avstånd mellan bil och väggar. Mobilen är största vidvinkelobjektivet för stunden, så därför blir det mobilbilder…

afoto-2016-09-26-22-00-24
Ovan; Börjar se rätt bra ut nu faktiskt. Inte mycket synligt som kommer tillkomma faktiskt. Lite oljeslang, elsystem och en rad smådetaljer. Ja, och lite karossplåt… såklart.

Nedan; Cykeln tar så mycket plats att man inte kan gå förbi den utan att ordentlig ansträngning.
sortimentskåpet sitter för övrigt inte fast i väggen. Väntar bara på den dagen det går i golvet och allt innehåll trillar ut. En dag kanske man skulle skruva fast det…
Borta vid arbetsbänken kan man skymta det blivande elsystemet som hänger under hyllan.

afoto-2016-09-26-21-59-53

afoto-2016-09-26-21-59-30
Ovan; Här är alltså all disponibel plats. Största problemet med så litet garage är att det inte går att ha mer än ett projekt på gång samtidigt. När det byggs elsystem och allt är framplockat, går det inte att bara ”svetsa den där grejen lite snabbt” utan att riva ner/snubbla över/ha sönder något. Golvytan behövs för att kunna röra sig, så det är svårt att belamra den allt för mycket.

Nedan; Inredningen. Elsystemet börjar bli ganska påtagligt här. Som framgår av bilderna är garagestatusen något längre än vad som visas här. Det kommer upp på sidan i sinom tid. Under de senaste veckorna har det blivit ganska uppenbart att originalbrädan inte kommer passa längre (vilket var grundplanen) så för stunden jobbas det lite på hur en alternativ 60-70-talsinredning hade kunnat sett ut. Någon form av OEM-parallelluniversum är tanken.
a_dsc8060a_dsc8065

Gaspedal

Man ska inte försumma de små detaljerna… Känsla i ratt, pedaler och växelspaken är såklart något av det viktigaste på hela bilen…

A_DSC2945
Ovan; Även gaspedalen har fått en översyn. Det var typiskt fabriksglapp i alla leder vilket såklart behövde ordnas till. Original plast-pedal har fått ge vika för rejsig aluminiumpedal istället (som uppenbarligen inte är med på bilden…)

Nedan; Det fanns både axiellt glapp och radiellt i leden till vänster. Det axiella var enkelt att åtgärda med en bricka (fjädern på andra sidan pressar dessutom axeln lite lätt mot brickan, vilket gör att det blir nollglapp trots låg friktion). Radiellt fick hålet genom pedalarmen brotchas upp till ett metriskt. Därefter svarvades en mässingsbussning som pressades i axeln och i sin tur bearbetades till någon hundradels spel mot axeln. Resultatet blev riktigt bra!
För att kunna justera pedalen i rätt vinkel mot golvet, ordnades en liten justerskruv på pedalaxeln.
A_DSC2943A_DSC2951

Nedan; Jag vill helst slippa allt för mycket skruvar på torpedväggen. För att göra detta, ordnades en adapterplatta mellan torpedvägg och gaspedal. Ett fäste för gaspedalsfästet med andra ord. I denna svetsades M6-skruv som skallarna skars bort på för att få en slät undersida.
Originalglappet togs bort med hjälp av kopparshims som lades mellan plattan och pedalarmen. Glappet blev inte riktigt noll här, men bra nära.
A_DSC2941

Överambitiöst kanske? Men gaspedalen är ju halva känslan av bilen! 😉

Stolar

Dags att faktiskt börja skruva in lite prylar i bilen. Viktigast är ju såklart förarstolen för att få möjlighet att torrgasa lite och drömma sig bort till banorna tjugohundrafemt… sexton.

A_DSC9623

Stolsskenor levererade av min plåtleverantör, Henrik (det här projektet hade inte varit i närheten av vad det är utan honom!), dök upp och kantades. Förarstolen sätts på justerbart underrede och passagerarstolen skruvas direkt i golvet = låg placering av dödvikten… Sannolikt kommer nog förarstolen också monteras direkt på golvet när besiktningar etc är avklarade.

A_DSC9620stolsskenor
Ovan; Även solen har fläckar… Man ritar detaljer och är bombsäker på att delarna är korrekta. Inte ens CADen kan dölja skit bakom spakarna. I detta fall blev stolsskenornas CC-mått 298 istället för 290. Får bli att göra nya någon gång i framtiden.

A_DSC9624A_DSC9625

Ovan; Men nu sitter stolen där! Jobbigt att fota svart förresten. Bilderna får tas med stativ och slutartid runt någon sekund för att det inte ska bli en svart blaffa bara.

 

Innertak pt.II

Efter att taket fått torka kom den stora dagen då det skulle visa sig om släppmedlet fungerade eller inte. Är nu tanken att det ska vara löstagbart, är det ju trevligt om det är så också…

A_DSC8936
Ovan; Ser rätt bra ut faktiskt. Blir snygga former på taket, och buren smälter bra in mot taklinjen längs rutans ovankant, samt A-stolpen.

Nedan; Jodå! Det släpper ju fint, även om lite extra våld krävdes på vissa platser. Det kom en del frågor på vilket material som användes för att skapa övergångar mellan de olika delarna. Sibatol heter det och finns i olika densiteter, allt från fräsbara material till modellen som påminner om det där gröna som man ställer växter i. Detta var åt det hållet, men lite hållbarare. Gick dock fint att skulptera med kniv. Det hade gått lika bra med frigolit, men i detta fall råkade jag ha lite liggandes.
A_DSC8949A_DSC8956
Nedan; Och här är alltså resultatet. Två bitar innertak som kommer göra mycket för känslan. Nu läggs det på hyllan tills att det är dags att ta itu med inredningen.
A_DSC8955

Innertak

Bilen ska trots allt bli gatreggad och nakna plåtinredningar hör endast hemma i bilar som alltid framförs med hjälm och öronproppar. Entusiaster är alltid olika hardcore – i just mitt specifika fall skippas asfaltsmattor för viktens skull men däremot täcks all plåt med inredning. Det blir inte många extra kilon…

Genom att vara lite förutseende, kunde en stomme till innertak gjutas redan innan karossen plockades ur vaggan. Det är svårt att gjuta saker upp och ner, så detta var nog enda sättet att kunna göra det. För att öka den subtila utstrålningen, skall såklart buren döljas så gott det går. Det finns två fördelar med detta – det sticker inte för mycket i bilprovningens ögon, samt den kan stoppas och bli riktigt mjuk och skön.

FIA-godkänd burisolering införskaffades. Den är stenhård, sannolikt hade man kunnat använda isoleringen som brännbollsträ. Det handlar dock om att sprida extremt höga laster på så stor yta som möjligt och det är helt enkelt omöjligt att simulera med ett knytnävsslag (som sannolikt resulterar i blåmärken…).

A_DSC8902
Ovan; Fyra nyanser av… svart! Inte helt lätt att urskilja, men på de längsgående rören sitter det burisolering. En avbärare skars också till.

Nedan; När isolering, avbärare samt några temporära bitar för att ge snygga övergångar mellan de olika ytorna skurits till, täcktes allt med tejp. Blå sådan.
A_DSC8903A_DSC8918

A_DSC8919A_DSC8926
Ovan; Och när tejpen var klar, tejpades den över med alutejp. Ovanpå alutejpen penslades släppmedel.

Nedan; Två lager 300-gram väv på det och därefter dags att börja kladda med polyestern. Skruvtvingen sitter där pga plåten som utgör rund-och-snygg-profil mot rutramen inte hade några vettiga skruvinfästningar i taket.
A_DSC8932
A_DSC8936A_DSC8934

Därefter var det dags att fly garaget med tanke på stanken…

Nya stolar!

Nu när det blir så mycket nytt på bilen, kändes det lite tråkigt att sätta tillbaka MOMO-sportstolarna som satt där innan. Det var visserligen inget fel på dem och de var väldigt bekväma också. Dock fanns det helt enkelt ett behov av förnyelse.

Det finns en rad stolar på marknaden, men är man 2 meter lång finns det bara ett litet fåtal stolar kvar som passar. Alla Sabelt gick bort, alla (med vettig budget) Cobra och i princip alla Sparco. Sparco Evo+ funkar bra längmässigt men problemet är att den är gjord för folk som väger 140 kg, inte 85…

Det finns dock andra företag än de stora och så länge stolarna är FIA-godkända innebär det, i mina ögon, på en kvalitetsstämel som gör att man vågar handla oavsett vad det råkar stå för tillverkarnamn på stolen.

20131007-211251.jpg

Därför köptes det två stolar från Bimarco då jag sitter väldigt bra i dem. De har en av de högsta stolsryggarna på marknaden, är lätta och går att få med olika färger. I mitt fall blev det att slanta upp extra för att få äkta skinn på stolarna istället för det lite vanligare nomex-tyget (eller vad det nu är) som alla stolar har. Skinnet gör att det ser lite mer tidstypiskt ut, även om man ser direkt att det inte är tal om några originalstolar. Dessutom luktar det ju gott när man sätter sig i kupén.

20131007-211212.jpg20131007-211105.jpg

Förarstolen hamnar på justerbart underrede, medans passagerarstolen blir fast monterad. För att hålla koll på viktfördelning, monteras den ganska långt bak, samt framför allt så nära golvet som möjligt.

20131007-211238.jpg

Och en liten krock som avslutning… Tänk på säkerheten.

Luftkonditionering – Vintage Air

Sval luft är skönt. Man håller sig koncentrerad och ser inte nyduschad ut när man kliver ut ur bilen. Eftersom Pontiacen är en icke-AC-bil från början sneglades det omkring på diverse donatorer på skrotarna. Ganska snabbt konstaterades det att det nästan skulle bli enklare att köpa ett eftermarknadssystem. Inte billigare, men enklare. Tid är också värt något… ibland i alla fall…

Därför föll alternativet på ett Vintage Air-system. Systemet är ju ultrapoppis i USA, så då kan det ju åtminstone inte vara helt skräpigt. Helt rätt visade det sig vara – prylarna kändes väldigt förtroendeingivande vad gäller kvalitén. Hur kylprestandan är blir intressant att se.

Ovan; Systemet känns ganska proffsigt och levereras med noggranna instruktioner om hur inkoppling etc skall ske. Kvalitetsmässigt är det rostfria skruvar överallt, stegmotorer för spjällen och vacuumformade plastkåpor. Känns helt OK för pengarna.

Nedan; Men det som inte framgick innan köpet var att systemet inte har något förberett friskluftsintag, utan istället använder den luften som redan finns i kupén. Personligen trodde jag det skulle vara en självklarhet att systemet hämtade in friskluft så jag brydde mig aldrig om att kolla upp det noggrannare. Detta får åtgärdas genom lämplig fläktkanal fram till ACn från friskluftsintaget vid torpedväggen. Notera även att det faktiskt sitter en Spal-fläkt där och inte något kina-mumbo-jumbo.


Ovan; Även kontrollpanelen är hyfsat gedigen. Frästa aluknoppar, graverad text och bakgrundsbelyst. Blir bra det här! Kommer hamna på mittkonsollen eftersom det kommer bli omöjligt att nå till instrumentbrädan med bältet på.