BLOG
Publicerat den
Kategori: Body
Färg på torpedväggen
Efterlängtad milstolpe! Äntligen är torpedväggen lackad!
Det blev Temadur Polyurethanfärg (precis samma som på underredet), bruten i RAL7015. Under den gråa fägen är det Hagmans CA-V primer, och Hagmans kolfiberspackel (ja, man ska tänka på vikten…), samt en skvätt Hagmans slipgrund/sprutspackel på vissa ytor.
Överlag är det otroligt skönt att ha fått färg på torpedväggen äntligen. Det innebär att subframen nu plötsligt kan monteras permanent, att länkarmar kan börja byggas och att bilen snart står på fyra hjul. Ytterligare ett avslut som markerar att byggfasen av projektet sakta börjar övergå till monteringsfas.
Ovan; Det tar sig!
Nedan; Trevlig vy genom bakrutan – burrör och skalstolar – sportigt värre.
Nu får färgen härda någon vecka, och därefter är det pallbocksläge som gäller igen. Dags att montera subframe, framvagnsdetaljer, styrning och bromssystem.
Ytterligare förberedelser
För att måla torpeden måste bilen rullas ut ur garaget (eftersom garaget för alltid annars kommer ha en nyans av senapsgul…)
Eftersom det inte ännu finns några framhjul, och subframen dessutom inte kan vara monterad (svårt att komma åt med färg överallt då…) fick det uppfinnas ett annat sätt att rulla ut bilen på. Tvärbalk i framkant som förstärkning och svivlande hjul kändes som en lagom ambitiös idé, även om plåten vid infästningen var tunn.
Ovan: Lite sprutspackling på de synliga ytorna för att få acceptabel finish. Bara ett lager grund och därefter topcoat och sen är det klart.
Det funkade sådär. Rättare sagt inte alls. När väl karossen kom i rullning, gav offseten mellan hjulaxeln och den roterande infästningen så stora brytkrafter att plåten helt enkelt vek sig. Klantigt och naivt och tro att plåten skulle hålla.
Generation 2 av transportlösning inkluderade hjuldolleys, några träbitar som distanser, skruvar till subframeinfästningarna och en distans för att kunna spänna skruven. Skruven spändes i karossen och skruvskallen hamnade i det borrade hålet i träbiten (för att inte karossen skulle glida av). Denna gång gick det bättre!
Ovan; Version 1 förstörde plåten. Tack och lov gick den att knacka tillbaka. Även om det inte är synlig plåt, är det skönt att veta att plåten är rak och fin. Högra bilden visar version 2 (som höll betydligt bättre.
Förberedelser inför torpedmålning
För närvarande läggs tiden på förberedelser inför målning av torpedväggen. Lackboxen är moder natur, och hon är på väg att stänga boxen för säsongen snart så tiden är knapp. En vindstilla dag med bra temperatur behövs.
Innan dess är det dock underarbete som finns att göra. Ett lager grund lades igår och nyss hamnade ett lager slipgrund på torpeden. Förberedelser under helgen och förhoppningsvis blir det målning under nästa vecka.
Ovan; Det blev ett par snabba bilder från gårdagen när bilen var på väg tillbaka in i garaget. Klockan var mycket, det var mörkt och ganska kallt ute. Egentligen inte alls sugen på att springa runt med kameran, men en bild är bättre än ingen bild…
5 sekunder slutartid gör att maskeringsplasten som fladdrar i vinden ser dimmig ut.
Ett steg framåt…
Ovan; Plötsligt händer det – där kommer enhetlig senapsgul grundfärg på hela framvagnen! Härlig känsla…
petrenovering…
Petigt värre… gamla chassienummerplåten var oxiderad och ful. En sådan kan inte sättas tillbaka såklart. Istället har nya siffror stansats i en 1,2mm aluplåt (man måste tänka på vikten…). Därefter borstades plåten och som kronan på verket klareloxerades(!) den . Dvs slitstark yta som inte får fettfläckar/märken för att man tar i den.
Som sagt, devil is in the details…
Helvetet fryser till is…
…innan Pontiacen blir klar sägs det. Vintermånaderna har börjat göra sig påminda och möjligtvis kan det vara så att helvetet är på väg att frysa till is? Bakvagn monterad, och bilen är nere på hjul.
Ovan; Det är denna vyn som kommer synas mest av Pontiacen så det kändes passande att lägga upp den som första vy av bilen nere på hjulen.
Nedan; Men va falls? Står bilen plötsligt på fyra hjul? Kanske därför det är så kallt ute?
Pallbock
Färg på underrede, nygjutet innertak och allt plåtjobb färdigt… Inte mycket användning för karossvaggan längre, utan istället är det dags att ställa karossen på pallbockar. Kanske inte alla som känner så när deras bil hamnar på pallbockar, men i detta fall är det ju ett stort framsteg som sagt. Ett steg närmare att stå på fyra hjul.
Ovan; inga konstigheter – lossa skruvarna som håller fast karossen, lyft karossen med hjälp av tvåpelarlyften…
Nedan; …och sänk ner den på lämpliga flyttdon för att kunna hasa tillbaka den till garagefållan.
Nedan; Det är som med triss – Plötsligt händer det!
Subframe påbörjad!
Att hålla på med den här typen av projekt kräver en hel del planering, både vad gäller logistik, få hem köpta komponenter i tid, samt fördela resurser på det som för stunden är bäst. En enkel lösning hade varit att köpa hem allt direkt, men risken finns alltid att man ändrar sig lite under projektets gång och plötsligt behövs det nya delar. Dessutom binder det kapital, och om projektet av någon anledning skulle läggas ner, är det onödigt att tex sitta på 100 000:- i delar som är svårsålda. Utan att avslöja för mycket, är det en liten garageflytt på gång under vintern, vilket skapar lite oreda i planen. Plötsligt måste vissa som inte var lika brådis med färdigställas snarast. Bland annat måste subframen vara tillräckligt färdig för att kunna provmontera drivlina och tillverka motorfästen till denna. På bilderna nedan finns alltså fas1 av subframen. Utöver det som syns på bilderna, tillkommer övre länkarmsinfästningar, krängningshämmarinfästningar, burrör, vipparmsinfästningar och då såklart motorfästen. Dvs nu blir det motorfästen, resten kommer i framtiden.
Av besiktningstekniska skäl, återanvänds de längsgående rambenen (för mycket saker får inte ändras)… Egentligen skulle bryggan också användas, men den visade sig tyvärr vara för rostig kring infästningarna och arbetet skulle bli för stort för att rädda den. Därför föddes idén om en ny framvagnsbalk, vilket i sin tur tillät tillbakaflyttad motor, lägre vikt osv.
Ovan; Precisionen blir riktigt bra, trots den något primitiva fixturen. En fullskaleritning skrevs ut för att bygga framvagnsbryggan av. Därefter positionerades denna med hjälp av utmätning av centrum mellan infästningarna i karossen. Precisionen blev bra som sagt, uppskattningsvis mindre än +-1mm. Gissningsvis bättre, eller i klass med de stora biltillverkarna.
Nedan; Vänster; Vaggan ligger högre än de längsgående benen. Detta är pga de längsgående benen egentligen ligger för lågt, trots att de sitter så högt upp i karossen som möjligt. De får helt enkelt betraktas som skrapskydd för resten av underredet.
Ovan; Hålen närmast i bilden ska såklart läggas igen också. I övrigt ser den ju ganska stöddig ut, subframen. Lite mer triangulerat än tidigare och betydligt styvare.
Vaggan till framvagnen klar
I somras påbörjades framvagnsvaggan. Den har därefter fått ligga till sig lite pga andra prioriteringar i projektet, men nu börjar det bli dags för att färdigställa framvagnen också.
Den har på bilderna kompletterats med bakåtgående profiler där bla. bakre infästningen av nedre länkarmen hamnar, samt även motorfästen.
Ovan; Total vikt blev 11,0Kg, jämfört med originalbryggans 17,5kg som den ersätter. En rätt trevlig viktbesparing med andra ord, även om den råkar vara lågt placerad.
Nedan; Det som skiljer köpta komponenter från hemtillverkade är att man har möjlighet till längre arbetstid på de hemtillverkade. Mycket svets blir det…
Ovan; Alla infästningar görs i hylsor, som svetsas i båda profilerna. På detta sätt fördelas lasterna fint över ett större område. Bilden visar ett par hylsor till motorfästen. Även om de ”bara” ska svetsas, måste såklart kanterna brytas – något annat vore slarv.
Nedan; Färdigt resultat att svetsa på de längsgående ramdelarna. Blir bra det här…
Montering av stolar
Innan kupén lackerades, provmonterades stolarna för att se var håltagningen skulle göras.
Ovan; stolen står utplacerad på ungefärlig plats.
Nedan; Infästningarna för stolen har fått förstärkningar från undersidan, enligt rekommendationer från SBFs tekniska regler. Även bältesinfästningen (högra bilden) har FIA-godkända plattor på baksidan.
Ovan; Devil is in the details säger de som vet… Man kan så klart fylla på med brickor till stolsunderredet går fritt. Men ska man göra det riktigt, svarvar man såklart en distans med korrekta dimensioner när väl höjden är spikad. I plast så klart – viktbesparing på ca 35 gram jämfört med stålbrickorna!
Och kupén…
Så fort färgen på underredet hade torkat, var det dags för kupén. Då buren skulle lackas samtidigt, var detta lite svårare än att måla ett förhållandevis slätt underrede. Då kupén dessutom skulle lackas svart, vilket gör att ljuset försvinner ju mer ytor som lackas, visade det sig i princip… skitsvårt att lacka. Hade jag orkat, hade buren lackats svart och resten av plåten i samma grå som golvet. Men egentligen kvittar det – allt skall ju täckas med inredning ändå…
Ovan; Bagaget målades också svart. Hålet för tanken visade sig nödvändigt för att kunna komma åt under hatthyllan.
Nedan; De sista bilderna på en omålad kupé
Nedan; Några bilder på genomförandet finns inte, men det slutade med att det fick göras två gånger pga att det kom för tunt lager färg på buren. Andra gången blev resultatet dock bra.
Ovan; Svart är svart. Svart är ju helt omöjligt att ta bilder på! Det blir till att börja plåta med stativ och långa slutartider om man ska kunna urskilja sakerna som monteras tillbaka… Den vänstra bilden är belyst av torklampan som ger ett rätt gulaktigt ljus, därav den lite lustiga färgen.
Nedan; Ah, skönt… färg.
Som sagt, en stor milstolpe är passerad! Otroligt skön känsla att veta att saker som monteras på underrede och i kupé sker permanent.
Färg på underredet… Episkt!
Bodyn fick torka en vecka, och därefter var det dags att ÄNTLIGEN lägga översta skiktet. En händelse som knappast passerar obemärkt i projektets historia med tanke på att det efter detta går att börja slutmontera vissa komponenter!
Egentligen var det ganska tidigt klart vilken kulör underredet skulle få. Den exakta nyansen behövde visserligen funderas lite över, men kort sagt är svart alldeles för mörkt att ha. Vitt är ju visserligen rejsigt, men bara de första 15 minuterna efter att bilen tagits i bruk. Därefter upplevs den som skabbig. En mörkgrå nyans är som gjord för ett underrede – damm och smuts får ungefär samma nyans och det är enkelt att hålla rent tack vare den släta ytan.
När det gäller typen av färg valdes, efter en del diskuterande med lackerare och färgleverantörer, en polyurethanfärg istället för traditionell billack eller epoxifärg. Polyurethanen blir hårdare och lämpar sig bra för den här typen av applikationer. Lastbilschassien, lantbruksmaskiner osv brukar lackeras med denna typ av färg. Med andra ord duger den nog för det Pontiacen kommer utsättas för… Färgen hette Temadur 20 och köptes på Färgprodukter i Malmö.
Ovan; För att snabba på torkprocessen och härda ut färgen direkt, torkades den med infrarött ljus.
Nedan; Resultatet pratar för sig självt. Så här fint har nog aldrig underredet varit, någonsin!
Ovan; Färgen flöt ut bra och var lätt att lägga utan att få rinningar. Dvs resultatet blev bra, även om jag aldrig hållit i en spruta innan.
Skydd av hjulhusen
Med karosskitt i alla skarvar lades ett tunt lager Body i hjulhusen och bakom bakhjulen. Det tog emot i hjärtat att spruta på denna förhatliga gummimassa (den som skrapat av sådan vet vilket skit det är att bli av med). Hagmans Body i detta fall – lika bra att hålla sig till samma märke så vet man att komponenterna är kompatibla och slipper råka ut för otrevliga överraskningar…
Eftersom det ändå skulle målas över valdes vit kulör. Enkelt och se att det täckt överallt…
Ovan; Den skarpsynte ser maskeringstejpen för stötdämparhålen. Just denna ytan kändes inte så lönt att lägga body på då stötdämparna monteras där.
(Kaross)kitt vad häftig den kommer bli!
Karossen har äntligen fått färg på både underrede och kupé, vilket är ett av de största stegen i projektet! Detta markerar tid för att vrida om låset på spärrskaftet och faktiskt börja montera fast saker på karossen. För den som aldrig hållit på med bilprojekt är det nog svårt att föreställa sig, men de flesta som läser här kan nog sätta sig in i glädjen (och även lättnaden över att rostlagningsjobbet är avklarat) som detta innebär. Alla saker som monteras tillbaka är nya eller renoverade. Det innebär i princip att det kommer vara vita bommulshandskar som gäller… Skön känsla som sagt.
Men vi tar det från början…
När plåtarbetet har varit så här grundligt, kändes det högst motiverat att skydda det inför framtiden. Därför har såklart den bästa av den bästa grundfärgen – Hagmans CA-primer – valts. Först sprutades ett förtunnat lager på och därefter lades ytterligare ett lager ovanpå. Även om det ligger färg i skarvarna, är de såklart inte täta. Därför lades det karosskitt i varenda skarv. Varenda skarv. Alla skarvarna… Det är rätt många på en sån här bil, inte bara pga att den rostlagats utan för att det redan från början bestod av mer än en plåt.
18 timmars penslande och dragande med pekfingret för att jämna ut fogarna innan jag blev nöjd. Terapiarbete är bara förnamnet. På frågan om man tycker allt bilrelaterat arbete är jättekul finns det ett väldigt enkelt svar; Nej. Men bra blev det och nästa gång Pontiacen rullar i ösregn ska jag skänka underredet en tanke…
Sen var det dags att skydda hjulhusen. Här finns egentligen inget 100 procentigt skydd. Bilen kommer förhoppningsvis både rulla på slicks och R-däck i olika omgångar, och båda dessa däckstyper är klibbiga vilket innebär att det i princip blir en stentrumlare i hjulhusen. Men det tar vi i morgondagens post.
Bur, etapp 3
De sista detaljerna på buren är gjorda och nu väntar bara svetsning innan buren äntligen kan betraktas som klar. Det är gott om rör. Totalt handlar det om 49,5 kg rör. Karossen har totalt lättats på 16,5 kg så det handlar ändå om 33 kg viktpålägg. Inte så mycket att göra åt, vridstyvhet och säkerhet får värderas högre än låg vikt i vissa lägen.
Ovan; Det tog ett tag innan kragningarna i hålen gick att få till. Ett par pressverktyg fick tillverkas, men slutresultatet blev riktigt bra. Dock är det ganska tufft att handbocka 1,5mm plåt med korta plåtytor och långa bockningar. Slutresultatet blev dock oförskämt bra!
Nedan; Och med stolarna i kunde även höjden på bältessträvorna spikas. Har fått en del kommentarer på att strävorna sitter olika högt, men det har med att stolarna sitter på olika höjd att göra. Passagerarstolen skruvas direkt mot golvet, medans förarstolen hamnar på ett justerbart underrede. Passagerarstolen hamnar ca 35mm närmare marken än förarstolen vilket är bra vad gäller tyngdpunken.
Ovan; Höjden på de övre sidosträvorna blev också bra. Fortfarande ganska enkelt att kliva i och ur bilen. De demonterbara ändarna kommer från Demon-Tweeks.
Nedan; Det tråkiga med karossjobb är att arbetet inte syns då det täcks med färg på utsidan, inredning på insidan och matta i bagaget. Dessutom är bilen för låg för att någon faktiskt ska kunna tex syna underredet. För att ändå göra någon sorts subtilt klargörande om att detta är ett bilbygge som är lite mer utöver det vanliga, tillverkades det ett par plåtar mellan A-stolpen och buren. Även om de, precis om buren, kommer vara mattsvarta kommer de ändå gå att skönja. Högra bilden visar lite nödvändiga fix för att slippa mysko håltagning i instrumentbrädan…
Nedan; Ja, jo… Men det här blir nog rätt bra faktiskt! Även om buren som sagt blir svart (och även inredningen) kommer det nog bli ganska stiligt. Om det inte redan framgått, är jag fan av ”diskret utstrålning”. Högra bilden visar att man får ha huvudet med sig när buren byggs… Det var inte helt självklart att batterilådan skulle kunna trasslas in bakom krysset och placeras på golvet. Efter några övningar gick det dock. Tur, så slipper man ha den monterad för all framtid…
