BLOG
Publicerat den
Kategori: Body
Plåtknådning
Om du tycker uppdateringarna sker för sällan kan du trösta dig med att det inte är mycket att se för närvarande. Det är i princip rostlagning som gäller för hela slanten. Bilen är svensksåld och det finns en hel del småskavanker här och där. Eftersom det ändå görs rätt omfattande plåtmodiferingar, känns det lönlöst att köpa ny ekonomiplåt för att sedan behöva modifiera den ytterligare. Därför handknackas det plåt där det behövs bytas. Tämligen lärorikt och välbehövligt för att ha kunskaper att justera den synliga plåten på karossen senare.
Golvet inne i kupén börjar äntligen bli klart. Förutom rostlagning, har en hel del arbete gjorts för att höja markfrigången. Original är golvet tämligen o-plant och bitvis hänger det ner långt under tröskellådorna.
Låg markfrigång kräver en del modifieringar. Målet är markfrigång på 80mm, mätt från tröskellådan som därmed ska bli lägsta punkt. Tyvärr är golv i produktionsbilar ganska buligt och bland annat fotbrunnarna för baksätespassagerarna hänger ned långt under tröskellinjen. För att bilen ska klassa in som ombyggt fordon, kan jag inte härja fritt. Istället har originalplåten (som var frisk) återanvänts. Efter att svetsarna slipats ned, kommer det till och med se ganska original ut.
Min grundtanke var att montera dubbla bränsletankar där baksätet tidigare hade varit. Viktfördelningsmässigt hade det varit en bra idé att koncentrera vikten innanför hjulaxlarna. SFRO var dock skeptiska till idén den typen av modifiering i samband med att försöka regga som ombyggt fordon. Det överblivna utrymmet bakom bakaxen hade då kunnat användas till att montera ljuddämpare, men eftersom bensintanken nu hamnar där, blir det till att försöka få plats med ljuddämparna på det traditionella stället (under baksätet). F-body 1970-81 är dock begåvad med extrem platsbrist för ljuddämparna. Ganska ofta ser man dessa hänga ned långt under resten av bilen. Golvet där baksätet tidigare satt var i dåligt skick och behövde därför kapas bort för att ersättas med ny, frisk, slät plåt.
Ny plåt ilagd. Det ser kanske snett ut, men vecket lutar inte inåt utan framåt.
Kanske ett bättre perspektiv för att se ljuddämparmodifieringen. Den skarpsynte ser även att tröskellådorna har blivit sömmsvetsade. Hela dörröppningen; botten, tak, A-stolpe samt ”B-stolpen” har blivit sömmsvetsad. Karossen kommer även förstärkas kring infästningarna för bakvagnen samt framvagnens subframe.
Innan den nya plåten svetsades i, blästrades insidan av den synliga delen av balken. Därefter sprutades den först med ett tunnt lager zinkprimer och därefter två lager etsande grundprimer. Det blir en rätt trevlig yta efter att den är målad. I alla fall jämfört med ytrostig plåt… Kommer bli skönt när man får primer på hela karossen.
Glassigt värre
Idag blev det ett spontanbesök från glasmästaren. Han kom ut och skar loss fram- respektive bakruta. Något som gick så fort att det var över innan det ens hade börjat. Sannolikt är 35 år gammalt rutklister ganska torrt och enkelt att köra bort.
Ovan: Full action var det här.
Nedan: Affe kom ut på eftermiddagen och hjälpte till att skrapa bort gammalt rutlim. Av minen att döma, är det ganska kul att skrapa.
Nedan: Gummiresterna var rätt enkla att få bort.
Nedan: Och så klart finns det rost också. Dock bara ytlig sådan, tack och lov.
Karossen i vaggan
Så kom den dag då karossen monterades i vaggan. Läget var faktiskt ganska nervöst – natten innan hade jag mardrömsscenarion där vaggan kollapsade och karossen trillade ned med taket före i marken. Maximal skada och döden för projektet förutspåddes. Men de dramatiska incidenterna lyste med sin frånvaro och Murphy var sannolikt upptagen i någon annan stackars bilentusiasts garage.
Ovan och nedan: På bilden ovan och under, har lyften precis sänkts ned och karossen hänger av sig själv i vaggan. Känslan kan liknas den känslan vetenskapsmännen måste ha upplevt i Independence Day då de inser att rymdskeppet svävar av sig själv…
För övrigt är det extremt smidigt med lyft! Har jag skrivit det tidigare?
Nedan: Stackars Pontiacen, hur blev det så här? Nedmonterad i molekyler och helt försvarslös hänger den uppspänd där och blottar sina mest intima delar. Hoppas att den för längesedan tappat medvetandet och vaknar upp någon gång när det är dags för lackering. Underredet är som synes… Flerfärgat. Många kreativa ägare har pinkat revir här – Brun färg är originalfärg och håller fortfarande väldigt bra efter 35 år. Den vita färgen målades sannolikt dit någon gång under det glada åttiotalet. Bilen hade ju slotmags när jag köpte den, och dessa tillkom sannolikt under samma tid. Undrar när slotmags kommer i 19″-utförande?
Nedan: Så satte arbetet igång! Borrmaskin med roterande stålborste, knivar, spackelskrapor och andra verktyg plockades fram för att börja skrapa underredet rent och egentligen se vad det var för bil jag har ägt i tio år. Roterande stålborste visade sig vara extremt bra på att skrapa bort gammal, hård rostskyddsbody. Bra, förutom att det dammade ”en hel del”. Snyggt blev det i alla fall, och att skrapa hela underredet tillräckligt rent för att det därefter skulle kunna blästras tog bara en dag ungefär. Redan nu hade slitet med att bygga vaggan tjänats in!
Ovan: Affe, min trogna vapendragare som i många år gladeligen har följt med ut i garaget förtjänar egentligen en speciell avdelning på sidan. Aldrig säger han nej till att följa med på de mest smutsiga och slitsamma bilprojekten. Affe rensade bland annat hjulhusen från body, vilket sprutade en hel del – därav den trendiga huvudbonaden. På högra bilden visar han den senaste höstkollektionen, samt hur ren man blir av att skruva bil.
Dagen D
Dagen D var kommen och det var dags att rulla upp Pontiacen på offeraltaret. Offeraltaret består av en tvåpelarlyft vilket förenklade demontering av fram- och bakvagn. Bara att hissa upp bilen, plocka bort hjulupphängningarna och rulla in lyften under. Smidigt.
Motor, växellåda och hela fronten är bortmonterad. Subframen sitter med fyra skruvar under karossen. Lite IKEA-stuk över det hela…
Bak var det värre. Jag räknade till totalt åtta skruvar plus bromsrör och handbromswire som behövde tas bort.
En bil i molekyler tar rätt mycket plats och mina 24 kvadratmeter blir snabbt fyllda. Dock är vaggan utrustad med hjul, vilket gör att man kan rulla den lite fram och tillbaks vilket nästan behövs med tanke på utrymmesbristen.
Vaggan
Vaggan är i princip klar. Så klar den kan bli innan karossen har monterats i den i alla fall. Det är ganska kul att komma ut i garaget med saker som kan monteras utan särskilt avancerade maskiner. Det är lätt att förtränga att man tillverkat dem på en annan plats, och istället kan man få för sig att man handlat bolt-on delar…
Bakre fästet är monterat i kofångarfästet i karossen. Det uppstår förvisso böjmoment vid infästningen, men flexet är minimalt. Karossen väger ca 280 kg tom, och flexar det får mycket, går det att lägga till två fästpunkter i nederkant.
Rost finns såklart, men inga större mängder. Jag har ägt bilen i 10 år, så jag förväntar mig inte några direkta överraskningar vad gäller rostlagning. Karossen är något kexig i nederkant av bakstammen. Inget som jag inte visste, men tidigare var det täckt med glasfiberspackel. Det ska ändå ledas ut lite avgassystem och annat där, så rostlagningen får vänta tills dess.
Nu är det dags att klyva Pontiacen! Inom kort hamnar karossen på lyften där fram och bakvagn monteras bort. Sen hamnar den i vaggan. Jippie!
Karossvaggan
Det händer lite småsaker för närvarande. En vagga att montera karossen i har ritats i datorn och tillverkning har påbörjats. Med tanke på att karossen kommer få en hel del modifieringar, kändes det motiverbart att lägga den extratiden som behövdes på att få till en vagga.
Vaggan kommer bestå av aluminiumprofiler (6063-T6) och stålvinklar, eftersom jag kom över materialet till ett mycket bra pris. Kanske inte helt optimalt, men cash is king och det är bättre att spara på fliset för att kunna investera i bilen istället.
Vinklarna har jag svetsat och bockat själv. Det är smidigt med CAD – när man ritat klart i lugn och ro, är det bara att skriva ut fullskalemallar och plocka fram vinkelslipen…
Nedmontering
Torsdagen den 21 maj togs det ett högtidligt farväl av den röde i det skicket som den är nu, och därefter började bilen rivas ned. Saker som skall sparas lades i plastpåsar och märktes upp för att kunna monteras tillbaka om ett par år. Saker som inte skall sparas, fotograferades och kommer så sakteliga läggas ut till försäljning. Passa på att slå en kik på Till Salu-sidan för att se om det är något du behöver.
Etapp ett blir att plocka ned hela bilen och märka upp alla delar. Bara det är ju ett projekt i sig, även om det faktiskt går ganska fort. På en dag plockades hela inredningen ur – stolar, matta, innertak, paneler, dörrsidor, baksäte, hatthylla, bälten etc. Som om inte detta vore nog, revs även front, kofångare, kylare, framskärmar, dörrar, sidorutor, baklucka, bakre kofångare, bakljus och en del av elsystemet ur.
Tidigare lyftes även motor och växellåda ur, för att parkeras i ett hörn av garageplatsen. Dessa kommer återanvändas senare.
Härnäst ska det byggas en vagga att sätta upp karossen i, och parallellt med detta kommer rivningsarbetet på karossen fortsätta. Garaget där jag befinner mig i är utrustat med lyft, vilket kommer göra det betydligt enklare att plocka loss fram och bakvagn, samt även montera karossen i vaggan.