
Månad: oktober 2013
Innertak pt.II
Efter att taket fått torka kom den stora dagen då det skulle visa sig om släppmedlet fungerade eller inte. Är nu tanken att det ska vara löstagbart, är det ju trevligt om det är så också…
Ovan; Ser rätt bra ut faktiskt. Blir snygga former på taket, och buren smälter bra in mot taklinjen längs rutans ovankant, samt A-stolpen.
Nedan; Jodå! Det släpper ju fint, även om lite extra våld krävdes på vissa platser. Det kom en del frågor på vilket material som användes för att skapa övergångar mellan de olika delarna. Sibatol heter det och finns i olika densiteter, allt från fräsbara material till modellen som påminner om det där gröna som man ställer växter i. Detta var åt det hållet, men lite hållbarare. Gick dock fint att skulptera med kniv. Det hade gått lika bra med frigolit, men i detta fall råkade jag ha lite liggandes.
Nedan; Och här är alltså resultatet. Två bitar innertak som kommer göra mycket för känslan. Nu läggs det på hyllan tills att det är dags att ta itu med inredningen.
Innertak
Bilen ska trots allt bli gatreggad och nakna plåtinredningar hör endast hemma i bilar som alltid framförs med hjälm och öronproppar. Entusiaster är alltid olika hardcore – i just mitt specifika fall skippas asfaltsmattor för viktens skull men däremot täcks all plåt med inredning. Det blir inte många extra kilon…
Genom att vara lite förutseende, kunde en stomme till innertak gjutas redan innan karossen plockades ur vaggan. Det är svårt att gjuta saker upp och ner, så detta var nog enda sättet att kunna göra det. För att öka den subtila utstrålningen, skall såklart buren döljas så gott det går. Det finns två fördelar med detta – det sticker inte för mycket i bilprovningens ögon, samt den kan stoppas och bli riktigt mjuk och skön.
FIA-godkänd burisolering införskaffades. Den är stenhård, sannolikt hade man kunnat använda isoleringen som brännbollsträ. Det handlar dock om att sprida extremt höga laster på så stor yta som möjligt och det är helt enkelt omöjligt att simulera med ett knytnävsslag (som sannolikt resulterar i blåmärken…).
Ovan; Fyra nyanser av… svart! Inte helt lätt att urskilja, men på de längsgående rören sitter det burisolering. En avbärare skars också till.
Nedan; När isolering, avbärare samt några temporära bitar för att ge snygga övergångar mellan de olika ytorna skurits till, täcktes allt med tejp. Blå sådan.
Ovan; Och när tejpen var klar, tejpades den över med alutejp. Ovanpå alutejpen penslades släppmedel.
Nedan; Två lager 300-gram väv på det och därefter dags att börja kladda med polyestern. Skruvtvingen sitter där pga plåten som utgör rund-och-snygg-profil mot rutramen inte hade några vettiga skruvinfästningar i taket.
Därefter var det dags att fly garaget med tanke på stanken…
Montering av stolar
Innan kupén lackerades, provmonterades stolarna för att se var håltagningen skulle göras.
Ovan; stolen står utplacerad på ungefärlig plats.
Nedan; Infästningarna för stolen har fått förstärkningar från undersidan, enligt rekommendationer från SBFs tekniska regler. Även bältesinfästningen (högra bilden) har FIA-godkända plattor på baksidan.
Ovan; Devil is in the details säger de som vet… Man kan så klart fylla på med brickor till stolsunderredet går fritt. Men ska man göra det riktigt, svarvar man såklart en distans med korrekta dimensioner när väl höjden är spikad. I plast så klart – viktbesparing på ca 35 gram jämfört med stålbrickorna!
Nya stolar!
Nu när det blir så mycket nytt på bilen, kändes det lite tråkigt att sätta tillbaka MOMO-sportstolarna som satt där innan. Det var visserligen inget fel på dem och de var väldigt bekväma också. Dock fanns det helt enkelt ett behov av förnyelse.
Det finns en rad stolar på marknaden, men är man 2 meter lång finns det bara ett litet fåtal stolar kvar som passar. Alla Sabelt gick bort, alla (med vettig budget) Cobra och i princip alla Sparco. Sparco Evo+ funkar bra längmässigt men problemet är att den är gjord för folk som väger 140 kg, inte 85…
Det finns dock andra företag än de stora och så länge stolarna är FIA-godkända innebär det, i mina ögon, på en kvalitetsstämel som gör att man vågar handla oavsett vad det råkar stå för tillverkarnamn på stolen.
Därför köptes det två stolar från Bimarco då jag sitter väldigt bra i dem. De har en av de högsta stolsryggarna på marknaden, är lätta och går att få med olika färger. I mitt fall blev det att slanta upp extra för att få äkta skinn på stolarna istället för det lite vanligare nomex-tyget (eller vad det nu är) som alla stolar har. Skinnet gör att det ser lite mer tidstypiskt ut, även om man ser direkt att det inte är tal om några originalstolar. Dessutom luktar det ju gott när man sätter sig i kupén.
Förarstolen hamnar på justerbart underrede, medans passagerarstolen blir fast monterad. För att hålla koll på viktfördelning, monteras den ganska långt bak, samt framför allt så nära golvet som möjligt.
Och en liten krock som avslutning… Tänk på säkerheten.