BLOG
Publicerat den
Kategori: The Project
Styrarmar
Det var meningen att styrarmarna skulle CNC-fräsas. Egentligen inte ett behov, men för att få lite snygg rund radie på ytterkanten så hade det varit smidigt. Tyvärr visade det sig bli alldeles för dyrt att leja bort fräsningen, så istället kläcktes den eminenta idén att laserskära ytterprofilen och därefter bara borra hålen i fräsen. Det visade sig vara en ganska bra idé – ofta är det planing och fräsning av konturer som tar längst tid i en manuell fräs. Att ”bara” borra lite hål med rätta kordinater går ganska fort.
Ovan: Godis. Ny leverans med delar från… Lasermannen! Nya vipparmar, förstärkningar till övre länkarmar, nya infästningar till coilovers i subframen med ett hål till på höjden och sist men inte minst råämnen till styrarmarna (till höger).
Nedan; Lite planing och några hål senare så gick de från stålbitar till styrarmar.
Nedan; Färdiga. 1:10-kona för volvo styrled. Tre hål för att enkelt kunna exprimentera med styrutslag och antal rattvarv.
Ovan och nedan; Slutgiltigt resultat blev bra! Monterad på spindeln, passar som handen i handsken. Styrleden tar inte emot bromsskivan när den sitter i innersta hålet, och det tiden kommer det komma en värmeplåt mellan spindel och skiva som skyddar gummimembranet på leden. Styrväxeln har kortats ca 20cm vilket gjorde att stagen till spindlarna behövde förlängas. Därför har de kompletterats med en skarvmutter (M14 skarvmutter fanns inte som standard, så det blev att svarva en egen…) och en förlängare.
Pga styrväxelns placering blir Ackermann (vinkelskillnad mellan ytter- och innerhjul då dessa har olika svängradie vid stora utslag) ganska lidande. Den blir något bättre när spindelleden flyttas ut till yttersta läget, men är fortfarande inte imponerande. SFRO brukar tycka Ackermann är ganska viktigt, men i mina ögon är det något man behöver när man ska navigera på parkeringsplatser. Enda gången man har väldigt stora rattutslag är i låg fart, övrig tid använder man sällan mycket mer än 10-15° utslag. Får se vad SFRO säger den dagen det blir dags.
Det går att få mer Ackermann genom att tex flytta styrväxeln bakåt. Problemet är ju bara att där finns infästningar för länkarmar. Man kan tänka sig att vända på infästningen på spindeln och lägga styrväxeln ovanför, men där finns ett oljetråg… Kompromisser kompromisser… 😉
På fyra hjul… Ja, du läste rätt.
Om du inte kan hålla dig, så skippa textsvamlet och kolla på bilderna direkt…
Det är egentligen svårt att förklara den här händelsen i ord. Ett projekt som påbörjades sent 2009 och där nu pallbockskungen är redo att stiga ner från sin tron för att vidröra golvet, abdikering med andra ord. Det hade krävts en bok för att kunna förklara det, eller i alla fall en novell. Du som läsare får hålla till godo med lite bilder istället.
Tusentals timmar, trägenhet, driv och en konstruktörsglädje som inte vet några gränser har äntligen resulterat i något som börjar likna ett fordon. Mycket jobb återstår och egentligen skulle det lagts lite tid på att summera vägen fram till idag innan så här storslagna bilder kavlas ut över internätet. Pga tidsbrist får det ske en annan gång istället. Kanske när det är dags för uppstart, vilket är nästa mål.
Hela händelsen gick egentligen alldeles för fort. Man hade gått runt och tänkt på hur det skulle kännas väldigt länge, och när det väl var dags blev man nervös. Funderade på om man gjorde på rätt sätt – om man skulle börja framifrån eller bakifrån först. När man väl stod där, mer redo än någonsin, var det över på några sekunder. Man fattar inte vad som hänt, tittar på den och konstaterar ”jaha, var det allt”. Men efter en liten stund inser man hur skönt det verkligen var! Touchdown! Strike! Score! Att få ner bilen på golvet pratar jag så klart om.
Ett par tag med domkraften, och plötsligt stod den bara där på marken och pöste. För bred och låg är precis vad den var när den kom ner. Hög som en bardisk (119cm) och bred som en hel världsdel. Pontiac Firebird, padda-edition.
Inom kort kommer det börja trilla in uppdateringar om vad som gjorts under den senaste tiden. Hoppas du ser fram emot bra fredagsläsning!
Snart tillbaka…
Nej, sidan är inte nedlagd. I stället har det pågått febril aktivitet i garaget de senaste månaderna. Det som skulle blivit ett par månaders felsökande i motorn prioriterades om till att bli Jakten mot nollpunkten, för att citera en känd filmtitel…
Nollpunkten så som i markplan.
Om den är nådd?
Om den är nådd!!
I slutet av april börjar uppdateringarna rulla på igen. Men redan imorgon kommer det ett par riktigt trevliga bilder…
Teaser:
Ovan; Ja, precis. Bilen är plötsligt inte i garaget längre… Var kan den ha tagit vägen egentligen?
Och nu blir det reklam…
Lite timeout på veckovisa uppdateringar just nu. Inte för att det inte jobbas med bilen, utan för att det är händelsefattigt jobb.
Det tråkiga jobbet stavas felsökning i motorn. Den renoverades en säsong innan det gigantiska jobbet med hjulupphängningarna satte igång. Tyvärr blev det problem med högt oljetryck, så nu väntar felsökning av motorn. Nedmontering med andra ord.
Ovan; Pontiac 400-block, Kauffman alu-toppar med titanventiler, retainers och lättviktsfjädrar, smidda carillostakar, elvattenpump, insprutning, torrsumpssmörjning, lättat svänghjul… och för högt oljetryck.
De veckovisa uppdateringarna är tillbaka någon gång i slutet på mars, början på april igen.
Som de säger på TV… Vi är tillbaka efter reklampausen!
Bur i motorrum… Pt.2
Försök nummer två då alltså. En alternativ lösning för att få plats med burstagen hade varit att använda smalare framhjul. Eller nej, det är ju förreten inte alls en lösning…
Bengan på Competition Cars knäckte till två 40mm rör några grader för att gå fritt från hjul vid fulla rattutslag. Innerskärmar kommer bli ganska meckigt att få till, men det kan man enkelt blunda inför eftersom det sannolikt inte är något som måste lösas förrän våren 2016. Varför lösa något idag som man kan krångla med imorgon?
Ovan; Krånglet med lackade ytor är att de måste skyddas så fort man ska göra sådana här jobb. Funkar skapligt med Biltemas blåa maskeringstejp. Två lager skyddar för det mesta. Utstickande röret från torpedväggen har kapats till lagom längd. På gamla bilder syns hur dessa stuckit ut ca 250mm. Högra bilden visar hur liten bockning som behövdes för att klara det. Bilden med ritning och skjutmått är inte stagead. Helt autentisk.
Ett litet tips för att notcha rör när man av olika anledningar inte kan köra det med hålsåg och pelarborr/fräs (pga tex lutning i förhållande till rotation som måste säkerställas och är svår att rigga i en maskin).
-Klipp till en pappbit, tejpa ihop den med silvertejp så att det blir en tajt hylsa på röret.
-Sätt röret i rätt lutning i förhållande till röret som de skall ansluta mot.
-Därefter klipper man och trimmar ner pappbiten med sax (enklare än vinkelslip).
-När passformen är bra, dubbelkolla att lutning och vridning på röret är rätt. Man kan aldrig mäta och kontrollera för många gånger…
-Sen dras ett tuschstreck på hylsan och längs med röret (höger bild ovan).
-Därefter förs hylsan bakåt längs med strecket (på detta sätt är den exakt rätt position) och sen ritas profilen av på röret (vänster bild ovan). -Trimning med vinkelslip tar 2 minuter därefter och sen passar röret enligt bilden nedan.
Detta är bra på rör som är bockade, där rotationen är viktig att hålla koll på. Här var det tex trångt mellan fjäder på dämparen och däck i vid fullt rattutslag.
Ovan; Fin passform. 🙂
Nedan; BOOM! Framhjul monterade! Monstret är så brett, att inte ens ett vidvinkelobjektiv kan fånga hela Pontiacen när den står i det lilla garaget… Skapligt utseende om jag får säga det själv. Synd att man måste täcka all ingenjörskonst med karossdelar. Rören är assymetriska eftersom huvudbromscylinder stjäl plats på förarsidan och torrsumpstank tar plats från passagerarsidan. Ytterligare förstärkningar kommer läggas till, men motorn behöver monteras innan dess.
Fortfarande småpyssel kvar, men nästa stora steg är alltså att få i motorn… och plocka ner framvagnen igen för att börja montera bromsar på spindlarna. Spännande!
Bur i motorrum…
Firebirden är en uni-body bil, dvs självbärande kaross bakom A-stolpen och balkram från torpedväggen och framåt. Det var kanske inte GMs smartaste idé genom tiderna då bilar som historiskt sett körts hårt (vilket i och för sig är ganska få) tenderar att spricka i karossen. För att råda bot på detta kan man tex installera subframe connectors, svetsa i en bur eller dra strävor från framvagnen och upp till tex framskärmsinfästningarna. Eller så gör man alla dessa saker. Rätt gjort blir det väldigt vridstyvt och wettex-känslan i karossen är borta.
Bur är installerad, subframeconnectors är inbyggda i golvet och det är bara kvar att förlänga buren fram till vipparmsinfästningarna. Visade sig lättare sagt än gjort. En bil som är 1,8×4,9m kan man väl aldrig råka ut för platsbrist?
Ovan; Grundidén – rakt rör draget från torpedvägg och ner till vipparmsinfästning. Det hade varit fint att kunna dra ett stag mellan vipparmarna också, men tyvärr sitter där en motor i vägen. Man kan dra det upp över motorn, men då måste det dimensioneras rätt grovt för att kompensera för böjning. Strävan på bilden kommer göra mycket för styvheten på chassiet.
Nedan; Gick inget vidare. 285×35 18″ däck på 10″ fälg tar i och det finns definitivt inte plats för någon innerskärm… Skit… Tillbaka till ritbordet
Tillbakablick 2009-2014
Man kanske inte ska tala så mycket om ouppnådda mål, men planen var att motorn skulle vara monterad i bilen vid årsskiftet 2014/15. Så blev det tyvärr inte. Finns egentligen inget att skylla på – ens fritidsprojekt är det som direkt blir nedprioriterat när det dyker upp andra saker i livet. Som tex husbyggnation, 400h övertidstimmar på jobb, garageflytt eller för den delen något så vardagligt som gräsklippning under sommarhalvåret…
Hjulupphängningarna är i princip klara, bilen kan (typ) stå på fyra hjul och nästa steg var egentligen att hänga i motorn. Något som inte hade varit allt för många månader bort. Men det blir lite omprioriteringar istället. Bromssystemet kommer före, vilket gör att de kommande månaderna blir till att försöka få på bromsvåg, ok, rör osv på bilen. Parallellt med detta så öppnas motorn för lite inspektion av lager etc. Eftersom den är nyrenoverad och bara gått ca 80 mil, känns det bra att dubbelkolla att allt står rätt till istället för att behöva plocka ur den om ett år igen. Någon gång senare i vår är det förhoppningsvis dags att stoppa i motorn och innan dess kan det till och med vara dags för att påbörja pappersarbetet i form av SFRO-besiktning nummer 1. Det är, om något, en gigantisk milstolpe!
Projektet har dock hållit på ganska många år nu, och det är väl läge för en summering av vad som hänt så här i slutet av året. Spontant är det mesta av det tunga jobbet klart och nu är det ”bara” det roliga kvar.
2009
Det är 2009 och starten på projektet, som gnagt i huvudet under ca 7 år. Rätt typ av garageplats är lokaliserad för att kunna riva ner en bil i molekyler och en verkstad med tillgång till svarv, svets och fräs finns också i arsenalen. Vad slutresultatet ska bli finns ganska bra utstakat i huvudet även om detta kommer skalas ner något under de kommande åren för att inte tappa för mycket tid. Budgeten för projektet är satt och tidplanen är någorlunda utstakad. Egentligen är det fel att prata om tidplan eftersom den aldrig går att hålla i enpersonsprojekt, istället bör fokus läggas på budget kontra slutresultat där slutresultatet är styrande. Någon av de två punkterna brukar knäcka projekten. Antingen var ambitionerna för höga och orken tog slut, eller så var köpglädjen för stor och pengarna tog slut.
Fram tills nu har Pontiacen varit ganska häckig i skicket, men målet är en riktig prestandavagn med bra finish. Dvs det får kosta lite extra, så länge finishen hålls på acceptabel nivå. Inga fullösningar och hellre prestanda än komfort. Jag kommer aldrig ha råd att äga en McLaren F1 eller ens en Ferrari 458. Planen är alltså att skapa mig min egna prestandavagn, även om den kanske inte riktigt är på samma nivå som en 458 i alla avseenden… i något avseende… Antagligen enda gången i internets historia som Pontiac Firebird och McLaren F1 har omnämnts i samma mening.
Bilen rivs i alla fall ner och månader spenderas i CADen för att börja utveckla och konstruera hjulupphängningar från blankt papper. Målet är klart (och står sig än idag) – låg vikt, dedion-bakvagn och en lättare framvagn baserad på dubbla A-armar och eventuellt push/pullrods om det behövs.
Ovan; Firebirden under rullande säsong 2008. Högra bilden visar ett elsystem med 15 ägare. Mycket uppstäning har gjorts av undertecknad, men fortfarande många kablar som var skarvade på tre ställen, glappiga kontakter osv. Nej, det kommer inte återanvändas…
Nedan; Men det är egentligen detta som sammanfattar projektet ganska väl. Otaliga timmar i CADen. En ingenjörsutbildning, och flera års nötande som konstruktör har gjort att insikten om hur effektivt utveckling av en bil kan skötas i datorn ökat. Delar kan ritas och passar utan ihop med varandra utan att man i verkligheten måste bygga dem samtidigt. Framvagn och bakvagn börjar ta form i datorn.
Jan 2010
Nedan; Mycket mer rost än vad som först beräknats. Mycket mer. Gamla hjulupphängningarna plockades ur och såldes. Nu finns ingen återvändo!
Rost rost och åter rost. Oceaner av rost visar sig när vinkelslipsdimman har skingrats. Trots 11 års ägande överraskar Firebirden genom att bjuda på oväntat mycket bruna eksem. Utvändiga paneler byts ut mot nya original, plåt som inte finns att köpa, byggs från scratch eller renoveras. Att sammanfatta nästan två års rostlagningsarbete på två meningar känns orättvist. Uppskattningsvis tog det upp emot 1100h att bara rostlaga karossen och utföra en del av de modifieringar som behövdes.
Kontentan är att det hade egentligen gått mycket snabbare att bygga en hel bil från scratch, än att behöva anpassa sig till befintlig kaross. Dock försvinner charmen kan jag tycka med ett rörramsbygge. Häftigt, visst. Men det är ingen bil längre.
Du som läser inser nog ganska snabbt att buskörning och idiothastigheter på allmän väg knappast kommer bli något av denna bilens speciaitet. Tråkigt att behöva lägga 1100h på reparation om man smäller den…
Nedan; En jämförelse med hur karossen såg ut när projektet påbörjades, och när den kom tillbaka från blästraren. Ja, fotot är riggat med skrivbordsstolen… Nästan 60st modifieringar av karossen, bara på underredet. Inte ens ett tränat öga kommer upptäcka allt. Vaggan som byggdes visade sig vara en mycket bra investering i tid. Den har sparat måååånga timmar!
Klicka på kaross till höger på hemsidan under kategorier om du vill läsa hela historien och se alla modifieringar.
Jan 2011
Ovan: Beslutet om att diskret bredda skärmarna totalt 60mm (30mm varje sida) revideras och istället väljs originalbredd. Det spar tid, och är snyggt. Även plant underrede läggs på is detta året – för att spara tid.
Arbetet med karossen pågår fortfarande. För att inte tappa all motivation, pausas rostlagandet och istället påbörjas jobbet med bakvagnen. Här dyker en oväntad hjälpande hand upp. En samarit.
Även om projektet inte ser mycket ut för världen just då, trillar det in ett mail en dag ”säg till om du behöver någon plåt skuren, jag hjälper dig gärna”. Den typen av erbjudanden kommer ibland, men oftast har personen någon dold agenda (tex tror att man inte har koll på vad saker borde kosta och drar till med ett högt pris för sina tjänster). I detta fallet skickas det iväg några underlag för att se vad som händer. Några månader senare trillar det in ett nytt mail ”delarna är klara, vart ska jag skicka dem”. Det är här är en viktig punkt i projektet – plötsligt är det möjligt att relativt enkelt få saker uppskurna mot en rimlig peng. Handen erbjuds och jag hugger hela armen med en krampaktigt handslag – inget karvande med vinkelslip längre.
Jan 2012
Ovan; Subframeconnectors, upphöjda hjulhus, ny upphängning för bränsletank, större utrymme för ljuddämpare, höjd kardantunnel, ny växellådsbalk för mer plats åt avgassytemet, uppstagning runt diffinfästning och bakvagnsinfästning och en rad andra modifieringar har hittills gjorts på karossen.
Rostlagning har pågått till och från sedan 2009. Men samtidigt som detta har även modifieringar i karossen gjorts. För att kunna sänka hela karossen över chassiet höjs skärmkanter, kardantunnel och torpedväggen flyttas bak för att tillåta 25cm tillbakaflyttad motor. Nya fästen för bakvagn, tank, etc. konstrueras. Golvet sänks för att få ner stolarna så långt som möjligt. Subframeconnectors byggs också in i golvet. Även om karossen vid första anblicken ser original ut, finns det inte längre något som ser ut som när bilen lämnade GMs löpande band i Ohio maj 1974.
En annan viktig punkt är att målet för utseendet ändras också. Istället -77 konceptet som hittades internet i början av 2000-talet och sedan dess har gnagt i hjärnan, faller jag pladask och blir totalkär när jag ser Bo Zollands tolkning av en europeisk jänk. Brittish Racing Green, Aston Martin-stripe i fronten och en snyggare frontspoiler är det som gör att beslut tas om att avbryta 77-konverteringen och istället satsa på 70. Inga ingrepp har gjorts i karossen, tack och lov. Delar har bara köpts in. Alla delar säljs igen och istället påbörjas jakten efter 70-73-delar. Den gröna färgen får stanna på renderingen dock till förmån för någon mer 60-talsliknande färg.
Jan 2013
Strax innan jul 2012 lämnas karossen ÄNTLIGEN på blästring. Stor, obeskrivlig milstolpe efter alla timmar i garaget. Buren påbörjas i januari. Det är detta som kommer uppta de kommande månaderna och lite senare på året görs ett monsterpass (42h arbete på två dygn) där hela buren svetsas klart. Därefter pågår blandat efterarbete – fästplattor för stolar, växellådsfäste osv som fortfarande kräver lokala ingrepp i karossen. I slutet av året kommer karossen ner från vaggan för gott. Vaggan säljs till en lycklig Mercedesägare och jakten mot fyra hjul är ett faktum.
Framvagnen påbörjas så smått. Lite CADning och tillpassande av delar. Motorn monteras temporärt i framvagnen för att kontrollera frigång osv. Hela motorn CADas för att användas som referens i datorn. Ja, vid detta laget har jag blivit något skadad av CADens möjligheter…
I slutet på 2013 lackas bilen under och inuti samt får bakvagnen, om än temporärt, monterad i sig. Tillfälliga framhjul alá kundvagnshjul monteras för att kunna…
Januari 2014
…Flytta den till nytt garage! Ny garageplats och allt vad det innebär i form av strukturering. Året inleds med att slipa garagegolv, bygga meckbänk, införskaffa lämplig verktygsförvaring etc. Skruvandet går rätt knackigt, och det är antagligen detta som gör att tidplanen (motor i bilen innan 2015) faller. Resten av året spenderas på att bygga klart framvagnen – länkarmar, spindlar och framför allt själva subframen som upptar många sena nätter under ett par sommarmånader. Efter sommaren målas subframe och torpedvägg på karossen. Det är nu som plötsligt bilen börjar växa fram – nu kan subframen monteras permanent och några veckor senare (även om det presenterats under ett par månader här på hemsidan) börjar det se ut som en bil! Sen åker den isär och ihop flera gånger under hösten/vintern. Mindre komponenter tillverkas och när kung Bore slår till i skrivande stund ligger bilen i molekyler igen då arbetet med att montera bromsar är påbörjat. I januari 2015 beräknas den sitta ihop igen, denna gång med bromsar.
Ovan; garageröra är bara förnamnet. Enda lösningen är att städa sig ur det och som synes på bilden nedan är det numera ganska välstädat. Oftast.
2015?
Man ska som sagt inte sia något om framtiden, men för att sluta cirkeln på denna posten får man ändå yttra några kommentarer kring vad som är planen för kommande år. Risken är ju dock stor att jag i slutet på nästa år ångrar denna post.
Året inleds med att få på bromsarna fram och bak. Därefter bromsvåg, rör och slangar för att ha ett helt komplett bromssystem. När detta är klart finns det lite kompletteringsarbete på vissa punkter innan SFRO1 är möjligt. Förhoppningsvis är allt detta klart fram emot senvåren och då är det alltså dags att påbörja pappersexercisen. Planen för sommar, höst och vinter är att få i motorn och börja bygga systemen kring denna. Än så länge är det oklart hur högt målet skall vara, men motorn kommer inte vara startad till årsskiftet. Det är många kringsystem som måste fungera; avgas-, bränsle-, el- och kylsystem. Ett par av dessa borde i alla fall vara avprickade utan större ansträngning.
Klart är i alla fall att 2016 blir första provturen på sju år.
Stort.
Sandplåt bak – diffuser
Med bak- och framvagn (nästan) färdiga kan det börja bli läge att fixa karossen också.
Det är rätt poppis numera att tweaka utseendet på gamla 60-70-talsbilar. Modernisering brukar det kallas. Om detta fortfarande känns fräscht om 20 år, återstår ju att se. Själv är jag ute efter ett ganska klassiskt 60-talsutseende. Inte nödvändigtvis original, men något som hade kunnat vara original. Som du säkert förstår, rimmar aerodynamiska uppgraderingar ganska illa med detta, men förhoppningsvis kan det integreras någorlunda diskret i utseendet. När väl kofångaren kommer på osv, kommer det smälta in bättre.
20 år kanske låter länge? Jag har inga planer på att sälja Pontiacen – det är min första bil och enda sättet den går ur min ägo är brand, stöld eller totalkrasch.
Ovan; Styling är det ju bara 18-åringar som sysslar med – GMs linjer håller tiden bättre än de flesta kjolpaketen… Dock kan ju en ingenjör ”kuppa” in en rad funktionsdrivna modifieringar (som med lite tur dessutom ser ganska bra ut. Som t.ex. plats för diffuser och andra aerodynamiska förbättringar.
Diffiusern är egentligen verkningslös utan ett plant underrede då det uppstår undertryck under det plana golvet med hjälp av denna. Därför är egentligen det plana golvet en viktigare uppgradering än diffusern. Tyvärr är just dessa planer inte direkt högprioriterade, utan får bli vidareutveckling efter att bilen reglats och är laglig att köra. Dock förbereds kringliggande delar (tex hålet i bakändan, infästningar för plant golv som redan finns på plats osv) under byggets gång.
Ovan: Något modifierad plat under kofångaren. Rätt poppis att många fäller in avgasröret. Så kommer även jag göra, den dagen jag bestämt mig för hur utblåste skall se ut (om man nu inte ska köra blown diffuser?)
Nedan; Orginalet…
Nedan; Sist men inte minst – ett första utkast på nya bakpartiet. Eller delar av det i alla fall… Nu ligger det ju visserligen en bakvagn och lite annat skräp utspritt på bilden, men i de plåtytorna ute i kanterna tas urtag upp för avgasrör likt den högra Firebirden. I mitten blir det en svart diffuser och sen är nog bakpartiet ganska klart. Vidareutveckling när det är dags att dra avgassystemet med andra ord.
Det syns inte på bild, men plåtytorna är svagt valsade för att smälta in med originallinjerna. Felet många gör när de börjar modifiera karosser är att slänga på slät plåt. Karossplåt är ofta dubbelkrökt.
Den där Firebirden förtjänar förresten ett litet extra omnämnande. Hyfsat stiligt bygge, om än kanske lite för modern inuti, som man kan läsa mer om här: Firebird
Återstår att se hur fräsch den känns om 20 år som sagt. 🙂
Framvagn
Fortfarande jobb kvar, men det är lättare att hitta motivation när det börjar se ut som en bil. Övre och undre länkarmar på plats, push-rods fixade, spindlar monterade och bromsskivorna hänger på mest för att…
Kvar att fixa är bland annat styrarmar på spindlarna, länkaren till styrväxeln, lite shims för att ställa hjulvinklar och annat. Sakerna kvar att fixa är nästan räknade på två händer, vilket innebär att det inte borde ta allt för lång tid.
Kan du som läser här laserskära aluminium, så hör gärna av dig med en kommentar till inlägget.
Ovan; Pushrods (även om vipparmarnas geometri skall göras om), länkarmar, spindlar och styrning på plats. Länkhuvuden kommer få gummiballonger som skydd senare. Även torrsumpstanken till motorn har hittat dit.
Nedan; 18×10″ fälgar, med 285×30-däck. Röret i längst fram är tänkt att bli framtida krängningshämmare. Så fort det finns en närmare viktuppskattning på bilen, kan fjäderkonstanter och krängningshämmarkonstanter börjar räknas ut och därmed knivar dimensioneras. Tills vidare är det bara ett rör med andra ord.
Nedan; En liten avslutande bild som jämförelse i CADen och i verkligheten. Äntligen börjar det se ut som en bil!
Dedion & CAD
Lite försenad uppdatering denna veckan, men här är ett par bilder, varav den ena känns igen från Speedhunter-reportaget.
Ovan: Lite uppdateringar på dedionaxeln är projekt så fort framvagnen blivit färdig. Några mindre justeringar. Som syns, behövde panhardstaget bland annat monteras längre ut på bakaxelröret än vad som var tänkt från början. Lite omsvetsning med andra ord – kanske fanns en anledning till att den bara grundades innan…
Sen är jag lite kluven till om 40x20x2 röret räcker som panhardstag. Egentligen hade det varit bättre med ett runt rör, tex 30×3 det inte finns några moment på axeln, utan bara tryck och dragkrafter
Pushrods
Pushrods på plats! Länkhuvuden blev Mecmove MTE. Helt sinnessjukt dyra, men det verkar vara det enda som håller år ut och år in. Självklart skall de få ballonger för tätningen runt sig också.
Ovan: Mmmm, nu börjar det ju faktiskt se ut som en bil! Allting sitter ihop nu. Väntar på en ny uppsättning vipparmar dock då geometrin behöver finjusteras något för frigång.
Nedan; Som grädden på moset svarvades egna distanser för länkhuvuden. Övervägde att köpa, men de hade ändå behövt stickas av i svarven och då är det lika enkelt att göra egna. 28st blev det totalt. Tog ett antal timmar att göra klart… Rostfritt blev det, även om det är ett material som egentligen hör bättre hemma på båtar…
Ovan; Hyfsad skärpa i bilden förresten… Klicka upp den i stor version och zooma in länkhuvudet. Nu ser man inte det riktigt i internet-versionen men i originalbilden ser man spegelbilden av kameran i kulan till länkhuvudet!
Spindel
Det börjar verkligen ta sig nu. Spindlar på plats, centrummutterinfästningen är färdigkonstruerad. Bromsadapter på plats och egentligen bara lite småfix kvar innan bromsoket kan sättas på plats. Börjar se rätt bra ut i alla fall!
Ovan; Lättade skruvskallar till spindeln. Även passkruvar och skruvskallar till länkarm/pushrods skall bantas. Skruvarna till okadaptern måste försänkas pga platsbrist. Går och drar mig lite för att göra det tills jag är 100% säker på att de verkligen måste försänkas…
What isn’t there, doesn’t need to be dragged uphill.
Francis Beart var specialist på att racepreppa privatförarnas Nortons Manx-motorcyklar under 40-, 50- och en bit in på 60-talet. Han lär ha yttrat det genialiska svaret till en journalist som frågade varför han la så mycket tid på att hålborra alla detaljer på motorcyklarna.
All vikt är av ondo, och även om man får ta i lite extra här och där för att inte riskera att bilen blir ett korthus, gäller det att försöka spara in brödsmulorna också. Många skruvskallar svarvas därför ner. Viktbesparingen på en M12 MC6S (insex) är visserligen bara ca 14 gram/skruv, men bara i hjulupphängningarna fram sitter där ca 40 skruv – 0,7kg viktbesparing med andra ord. Små smulor är också bröd…
Ovan: Ursvarvad skalle spar vikt. På de ställen där M12 valts pga att ha samma dimension på skruvskallen, istället för styrkan i skruven, hålborras hela skruven.
Flitiga läsare kommer ihåg att jag fick en uppsättning NordLock-brickor till bilen av ett fan till projektet. Med andra ord är jag partisk, och indirekt mutad. Men vilka brickor! Helt underbara att använda och skönt att slippa loctite eller nylocmuttrar. Snyggare än vanliga brickor och framför allt värmetåliga, vilket iof är overkill på många platser jag använder dem på. Värmetåligheten alltså – snyggt kan aldrig klassas som overkill! Blir hur fint som helst!
Vill än en gång tacka för denna gåva, och även andra personer som hjälpt till genom att bidra med prylar eller kunskap. Stor tack, utan Er hade projektet varit en betydligt brantare uppförsbacke.
Ovan; Vänster, Nordlockbrickor och M12 till övre länkarm. Höger, även insexskruvarna kan bantas onödiga gram på.
Övre länkarmar
Precis som nedre länkarmen, fick även övre (såklart) byggas från scratch. Det är mer pill än vad man tror, men slutresultatet blir bra.
- Kapa upp material och notcha rören
- Svarva hylsor till bussningarna
- svarva axlar till bussningarna eftersom original var för korta för min applikation
- plåtar till infästning för spindelled
- Inpassning mellan rör och plåt vid spindelled
- I med det i en fixtur och sätt några svetsloppor
- Ur med det ur fixturen och provmontera på bilen
- Testa alla maxlägen för att kontrollera att inget tar i
- I med det i fixturen och helsvetsa allting
Som sagt, det blir många timmar… Bra med stabil fixtur inför framtida reservdelar dock.
Nedan; Monterat på bilen. Det blir bara punktat tills att måtten kontrollerats och allt stämmer. Lite förstärkningar är kvar att fixa på armarna, men det blir som sagt vid slutgiltig svetsning…
PLÖTSLIGT är framvagnen nästan komplett! Spindeln sitter där och egentligen saknas bara pushrod och lite finlir med lagringen av vipparmen innan framhjulen kan hängas på för första gången!
Spindelmontering
Delarna börjar hitta ihop nu. Det är en fröjd att kunna skruva i vit labbrock och med nymanikerade naglar.
Bromsar får bli i vinter, när det är för kallt att stå ute i garaget. Kvar är att införskaffa skruvar i korrekta längder. Som det nu är, är det lite temporärt monterat med det som fanns i lådorna.
Mycket egentillverkat på bilden blir det… Spindel, bromsoksinfästning, spacer, pegs och så själva spindeln. Typ allt utom hjullagret med andra ord.