Bränsleledningar

Vrållåg bil gör att man får fundera en extra gång på hur man ska dra bränsleledningarna. Många tankeförsök gjordes med dragning under golvet, men det hade inneburit att ledningarna skulle blivit lägsta punkt på två ställen och det funkar inte. Utloppet från tanken sitter på ovansidan, i bakluckan, så ganska snart började tanken på ledning genom kupén övervägas. Livsfarligt tänker vissa, men en hel del nya bilar har detta – utan att vara livsfarliga. Viktiga är att ha så få skarvar som möjligt genom kupén, sätta fast ledningen ordentligt och se att den inte ligger och skaver någonstans som med tiden kan nöta hål.

Som uppgradering från förra versionen av bränslesystem blir det numera 1/2″ rör både på tryck och retur. Tidigare var returen mindre, men det mottryck och hindrar att bränsletrycksregulatorn kan jobba som den ska. Sannolikt ett akademiskt problem, då en del bensin faktiskt försvinner in i motorn också, men det känns ändå bra att ha rättat till det.

A_DSC6967A_DSC6968
Ovan; Ledningar genom bakre torpedvägg ner längs med hjulhuset (där de senare kommer skymmas av batteriet). Rören monteras med gummiöverdragna rörklämmor mot plåten. De hålls en tillsammans med buntband och 3D-printade distanser (för att de inte ska ligga mot varandra). Får se om SFRO godkänner det – egentligen ska de sitta med metallinfästningar, men risken för att de skall slitas loss inuti kupén är betydligt mindre än under bilen… Buntbandet räcker gott och väl, men det kan finnas principiella regelbeslut man får rätta sig efter i slutändan.

Nedan; Det finns många skrymslen och vrår man kan utnyttja på en bil – till exempel ett fack i tröskellådan som faktiskt rymmer 2st 1/2″ rör (med hjälp av skohorn…). 3D-printade solida fästen i nylon med snäppfunktion (och buntband som extra säkerhet) som skruvades i plåten. Sen trycktes rören fast. Blev extremt stabilt. Det fina i kråksången här är att det kommer en original skyddsplåt över, och därefter instegslist. Så här blir rören dolda och får bra skydd.
A_DSC6987A_DSC7274

Nedan; här löper rören vidare mot den främre torpedväggen. De kommer avslutas med samma AN-anslutning som på bakre torpedväggen (ej på plats vid fototillfället) för att därefter övergå i PTFE-slang i motorrummet. Med fotstödet uppfällt syns knappt rören här heller (instrumentbrädan täcker ovanför fotstödet).
A_DSC6969

Catchtank

Tanken, en 100L-ATL cell, är visserligen fylld med skum så skvalprisken är minimerad och sitter monterad i bakluckan. Men det hindrar mig inte från att använda en catch-tank ändå. Vanligtvis brukar dessa monteras utanför tanken, tex i bakluckan. Tillsammans med pumpar, bränslefilter och ett gäng slangar mellan dessa bildar det en fin prylsallad som är i vägen för allt och effektivt hindrar bagaget från att användas av annat.

Eftersom jag är förtjust i genomtänkta lösningar satsar jag alltså på något annat… Pumpar och catchtank monteras internt i bränsletanken istället. Det minimerar läckagerisken utanför tanken och Smartwire-elgrunkan som visades för någon vecka sedan får hålla koll på strömförbrukningen till pumparna och varna om denna ändras (dvs om de håller på att gå sönder).

ADSC02003
Ovan; För den som inte kommer ihåg, så ser tanken ut så här. Alulådan har byggts runt om den för att skydda den från stenskott. Tanken (ba-dum-dish!) är att byta ut topplattan (blå på bilden) mot en ny. Bygga extern påfyllning så man slipper blaska med bränsle i bagaget och få till en bra lösning på catchtank.

Nedan; I samband med att det byggdes ytterlåda så tillverkades även en catchtank. 4L volym, plats för tre bränslepumpar totalt (två huvudpumpar och en förpump). Förpumpen sitter till höger och man kan ana inloppet till catchanken på högra bilden.
A_DSC6820A_DSC6823

Nedan; Det löper sedan i ett rör internt i catchtanken och mynnar ut i tangentens riktning längs den svepta ytan för att inte skapa för mycket oroligheter inuti tanken. Överflödet av bränsle rinner sedan över kanten på catchtanken och tillbaka i den stora tanken.
A_DSC6824A_DSC6822

Nedan; Två huvudpumpar är overkill för nuvarande applikation, men man vet ju aldrig när habegäret efter 7,5L dubbelturbo-V8 blir för stort och då kan det vara bra att vara förberedd med ett extra fäste.
A_DSC6821A_DSC6826

Bränslepump

Som med allt annat blir det special hela tiden…

Här är bränslepumpen, en Walbro 255, som kommer monteras inuti tanken. Så mycket som möljigt hamnar i tanken för att inte sprida komponenter i onödan. Risken om något skulle läcka blir mindre, samt ljudnivån från pumparna blir också mindre.

A_DSC7265A_DSC6889
Ovan; Bränslepumpen monteras internt. Lägre ljudnivå och skulle den börja läcka så blir läckaget internt i tanken istället för i bagaget. Känns bättre. Det blir en del special – Pumpen är förvisso standard. Kopplingen för att mata pumpen med bränsle är ganska hemmapysslad dock. Själva banjoskruven har fått hålet uppborrat för bättre flöde. Slangen är 10mm, och till M10 banjoskruvar finns bara 8mm slangfäste i vanliga affären. Med andra ord får ett fäste för 12mm väljas istället… och adaptrar (i aluminium, som glödgats efteråt för att bli mjukt) tillverkas.
Högra bilden: Fräsig AN-koppling köptes på trycksidan för att kunna använda rör upp till tankflänsen (även den egentillverkad eftersom hålbilden för pumpar, nivågivare etc blir special…). Även där var så klart hålet för litet. 60 sekunder senare i svarven så är hålet större.

Nedan; Även utloppet från catchtanken fick en egen dimension på slanganslutningen. Pumpen monterad på catchtanken i medföljande vibrationsskydd (blir intressant att se om det tål bensin…). Mer om catch-tanken nästa vecka.
A_DSC6888A_DSC6890

Speciallösningar tar en hel del tid. Egentligen är det sällan själva tillverkningen som tar tid, utan snarare komponentletandet – försöka hitta komponenter i rätt dimensioner innan man ger upp och tillverkar eget…

 

Vibrationsfri tillvaro

När man investerat i så pass dyr elektronik får man göra sitt bästa för att skydda den så gott det går. Bilmiljöer är ju trots allt ganska krävande när man tänker på vibrationer.

A_DSC6352A_DSC6351
Ovan; Eftersom stolen på passagerarsidan är långt tillbakaflyttad tillverkades ett nytt fotstöd. Som av en slump, blev det ett dödutrymme bakom fotstödet vilket passade utmärkt att användas till att fästa PDM-box och ECU på. SmartWiren (PDM-boxen) sattes på gummikuddar då den är något tyngre än ECUn. När det gällde ECUn användes istället samma typ av lösning som man ser inom motorsporten – gummisnodd.

Nedan; för att kunna låsa boxen med O-ring 3D-printades lämpliga fästen (som vägde in på 16 gram stycket – plast är fantastiskt!). Därefter tejpades ytorna med EPDM-list och sen var fästet klart.
A_DSC6356A_DSC6359

A_DSC6358A_DSC6360
Ovan; Monterad PDM-box…

Nedan; …och ECU.

A_DSC6362

Nedan; Det nya elutrymmet i kupén. Fotstöd på ena sidan och ellåda på andra. Passagerarstolen är monterad direkt på golvet (inget justerbart underrede ger lägre vikt, samt lägre placerad passagerare = lägre tyngdpunkt) och fotstödet funkar bra för personer upp till typ 190cm.

A_DSC6972A_DSC6970

Växellådsbalk

Original växellådsbalk löper mellan subframebenen, dvs den är dryga metern bred och alltid ett helvete att få ner eftersom den sitter ovanpå rambenen och därmed måste snedställas. Men det går inte eftersom det sitter en växellåda i vägen…

3964819

Tidigt i projektet konstaterades det att det löper en tvärgående balk i karossen som kunde agera del av en ny växellådsbalk. Genom att nyttja denna, kunde den nya växellådsbalken göras kortare. Ca 25cm istället för 1,4 meter(!), vilket inte bara sparar vikt, utan även värdefullt utrymme för avgassystemet.

En liten fin laserskuren byggsats, levererad av hovleverantören (stort tack!), som kompletterades med två rörstumpar resulterade i en balk som väger drygt 2kg (original landade runt 8kg).

Photo 2013-02-17 19 56 36A_DSC9012
Ovan; Inspiration om att man kunde göra så här kom från någon bild från Speedhunters på en bil jag inte kommer ihåg vilken den var. Med motorn på plats byggdes en enkel mockup som sen mättes upp i CADen för att kunna skära till något snyggare.

Nedan; Balken i karossen hamnar på perfekt avstånd för att agera växellådsbalk. Hål kapades för att hysa infästningar, som självklart svetsades dit monterade i en fixtur för att det skulle hamna 100% rätt.
ADSC08053ADSC08051

A_DSC6976
Ovan; Färdigsvetsad balk. Liten avvikelse fick göras för att optimera utrymmet för avgassystemet – Hela motorpaketet är flyttat ca 30mm åt passagerarsidan vilket plötsligt gjorde att förarsidan hade hur gott om plats som helst för avgassystem, medans passagerarsidan inte hade något. Det löstes genom att helt enkelt fasa den (det är alltså gjort på bilden…).

Nedan; Monterat och klart. 8.8-skruvarna skall bytas mot 12.9 med tiden. De fästelement som finns att köpa i järnhandeln är rätt tråkiga så planen är att köpa ett par kilon från lämpliga donatorbilar på närmaste bilskrot.
A_DSC6989A_DSC6990

Hydraulikpump

Till lyftsystemet behövdes såklart en lämplig hydraulikpump också. Inte bara det, utan såklart även en massa komponenter i form av ventiler, styrningar till dessa osv. Hydraulik är inget jag har pysslat med tidigare, och som en ängel steg ner från himmeln, hörde en före detta garagekollega av sig och undrade om jag ville ha en komplett hydraulikpump från en palldragare. Tämligen bra timing och ett obeskrivligt stort tack!

Så, det som doneras till projektet är alltså ett komplett system med reglerventil, pump, elsystem och en kolv modell biffigare (som inte behövs, visserligen). Väldigt smidigt och det är i princip så nära ett plug-and-play-system man kan komma när man bygger själv.

A_DSC6620
Ovan; En bild på skönheten. Lite rörigt som synes, men det ska nog kunna fixas till. Kolven demonterades och hamnade i bra-och-ha-arkivet.

Nedan; Men ser det inte lite rörigt ut på bilden ovan? Systemet har ju suttit installerat i en annan applikation och då behöver det snyggas till lite innan det matchar kraven för Pontiacen. Bland annat 3D-printades en ny plastbit (vänstra biten, vid tummen) för att fästa säkringshållaren mot och som i sin tur kunde fästas på solenoiden till motorn. Notera att klickfästet mot särkingshållaren till och med funkar – inga engångslösningar här inte.
När man ändå var igång, var det lika bra att inkludera ett fäste för kontaktdonet också. Den skarpsynte noterar också att kablaget är lindat med lite vulktejp för att inte vara så spretigt.
A_DSC6621A_DSC6622

A_DSC6641
Ovan; Slutresultatet. Antagligen hade det funkat med andra lösningar också, tex elhydrauliskt servo från någon lämplig bilmodell. Men denna lösning känns betydligt smidigare med tanke på lite klena förkunskaper kring hydraulik.

Nedan; Fäste mot karossen byggdes också ihop. Vart ganska pyssligt, men blev bra till slut. Istället för att fästa pumpen direkt i karossen och tro att man ska kunna hålla pumpen inuti kupén samtidigt som man petar i skruvarna från bagaget, gjordes en adapterplatta.
A_DSC6773A_DSC6643

A_DSC6774A_DSC6776
Ovan och nedan; Installerat och klart – Med tanke på vikten  (7kg), har pumpen placerats så långt ner det går och mellan hjulaxlarna. För övrigt ett riktigt skit att försöka få en bra bild på det – allt är svart vilket innebär långa slutartider, vilket i sin tur kräver stativ, vilket i sin tur begränsar vinklarna från hur det är rimligt att rigga osv. Får överväga lite extrabelysning inför framtida kupéarbeten.

A_DSC6775

Pumpen monterades inne i kupén pga platsbrist. Det fanns visserligen plats i bagaget, men bakom bränsletanken. Dvs för att komma åt pumpen behöver bränsletanken demonteras. Känns sådär spännande. På sikt skall även brandsläckningssystem placeras på denna plats och när det blir dags för inredningsjobb kapslas allt med lämpliga paneler.

Slutligen, stort tack för donationen av Marty!

Det här med låg bil…

Att en låg bil främjar köregenskaperna vet de flesta. Lägre tyngdpunkt kortar hävarmen mellan rollcentrat i hjulupphängning och tyngdpunkten bland annat. Låga sportbilar som bara körs på slät asfalt (banor tex…) har egentligen inga problem med att de är just låga. Låga sportbilar som rullar på gata har en massa problem dock. Kommuner och deras vägbulor bland annat.

Istället för att försöka övertyga landets alla kommuner om vägbulornas negativa miljöpåverkan i form av ökat slitage på däck, bromsbelägg, ökad bensinförbrukning, svårt för utryckningsfordon att komma fram osv får man ta saken i egna händer. Superbilstillverkarna har redan löst problemet genom att kunna lyfta sina bilar några centimeter och det bör ju kunna appliceras på entusiastfordon också.

A_DSC6126
Ovan; Hydrauliska kolvar som lyfter bilen 50mm. Tillverkade i aluminium och därefter eloxerade. De levererades till mig av Ajdén monterade, vilket kändes väldigt lyxigt. Det mesta till den här bilen har ritats, byggts och monterats av undertecknad varför det ibland är skönt med saker som kommer färdiga…

Jag teamade upp med Ajdéns Mekaniska & Motorsport för att ta fram ett lyftsystem som kunde monteras på vanliga coil over-dämpare. Robert Ajdén bygger själv en kopia av Le Mans-vinnaren Bentley EXP Speed 8 och hade liknande problem som jag med markfrigång. Jag har konstruerat åt oss, och Ajdén har sedan tillverkat. Grundtanken var att sälja den här typen av kit, men prislappen blev ganska hög (som tre knäckta fronter ungefär…). Så projektet stannar sannolikt vid de prototyper som har tillverkats hittills.

A_DSC6127

Det ligger en hel del arbete och tankeverksamhet bakom dem, så räkna inte med några snygga CAD-genomskärningar eller andra beskrivande bilder. Dock är det inget hokus pokus heller. Enkelt beskrivet; hydrauliska kolvar som lyfter bilen totalt 50mm. Kolvarna kopplas till en hydraulpump som aktiveras när det behövs.
Ett smidigt sätt att överleva med låg bil i stads-vägbule-djungeln.

Kopplingspedal

Pontiacen hade hydraulisk koppling redan i förra inkarnationen. Dock blev det aldrig riktigt 100% och kopplingen var rätt tungtrampad pga onödigt dålig utväxling på pedalen.
För att komma till rätta med detta, har en ny slavcylinder införskaffats som är anpassad för cylindern nere vid kopplingen. Bara kvar att hitta en lämplig plats för den med andra ord. Tyvärr innebär placeringen att; om ett bromsservo skulle behöva adderas i framtiden så skapar det problem då cylindern kommer sitta i vägen för detta. Men vi lever i nutid och vissa saker får man blunda för (även om misstanke om behov av bromsservo finns…).

A_DSC6212A_DSC6210
Ovan; En simpel mockup byggdes för att kunna lokalisera rätt höjd på cylindern och kontrollera att inget tog emot. När detta var gjort, spikades placeringen i sidled genom att finjustera distansen på pedalen. Som synes blir det en distans (på bilden temporär för att hitta rätt höjd…) mellan cylinder och pedal för att få ut den på rätt plats. Kopplingspedalen är dock tämligen styv eftersom axeln för både bromspedal och kopplingspedal är svetsad i den sistnämnda och därefter lagrad på två punkter i pedalstället. Jag är inte så orolig för snedbelastningar med andra ord.

Nedan; När koordinaterna var fixade, användes den temporära mallen för att kontrollera på in- och utsida vid torpedväggen för att se att den gick fri. Det gjorde den. Bara och börja borra med andra ord. 22mm stegborr räcker inte långt när man ska upp i 33mm. Resten av hålet handfilades upp.
A_DSC6199A_DSC6201

Nedan; Hål taget, och cylinder monterad. Blev rätt bra. Ska fixa ett par aluminiumplåtar att lägga mellan väggen på in- och utsida för att sprida ut kraften lite bättre på torpedväggen eftersom plåten bara är 1mm gods. Muttrarna mellan torpedvägg och cylinder försvinner då alltså…

A_DSC6301A_DSC6300

Bromsvåg och pedalställ

Bra bromsbalans mellan fram och bakhjul innebär bromsvåg. Detta hade ganska enkelt kunnat integreras i bromspedalen vilket inneburit att cylindrarna kunnat skruvas direkt på torpedväggen. Det innebär dock att om man någon gång skulle vilja gå tillbaka till servoassisterad bromsfunktion så får man börja kapa och svetsa i torpedväggen vilket kanske inte alltid är så kul. Det finns ändå en risk/chans att bilen kompletteras med servo i framtiden om pedalen skulle visa sig vara allt för tungtrampad.

För att både kunna äta kakan och ha den kvar letades en box, där vågen installeras i, upp. Grundtanken var att tillverka en egen (så klart!), men denna Sellholmbox dök upp på en säljesannons till ett överkomligt pris.

Abromsvåg-1
Ovan; Tanken var alltså att det skulle se ut så här om det var hemmagjort. Nu trillade det ju in lämpliga detaljer i färdigt skick, och då kändes det inte lönt att gå sin egen väg längre…

A_DSC5741A_DSC5740
Ovan; Wilwoodcylindrar i lämpliga diametrar, samt Sellholm box.

Nedan; Cylindrar monterade och även en bild på delarna installerade. Orgie i egentillverkade prylar… Vippan till själva bromsvågen fick tillverkas och skymtar på bilden. Även axeln till hållaren. Eftersom jag bara hade tillgång till metriska brotschar (att ta upp hål i vippan med) fick det tillverkas ett nytt rör till bromsvågen som hade metrisk utsida. För att inte få in damm eller motorljud i kupén, användes en gummibälg från MecMove. För att få denna att sitta fast mot torpeden, 3D-printades en fläns att fästa dem mot som i sin tur skruvades mot bromsvågen. Många detaljer som knappt syns när det väl är klart.
A_DSC5742A_DSC6883

Nedan; Färdigt. Även bromsrör på plats. På bilden syns även lite andra prylar -3D-printade hållare till dämparresevoarerna och kopplingscylindern. Den sistnämnda kommer lite mer om nästa vecka.

A_DSC6882

 

P-broms… Det går bra nu…

För den som tror att det bara är att ”bygga ihop” en bil med egna komponenter är det ganska fel. CAD, misslyckade försök, ny CAD, misslyckat… Ny CAD, prov i verkligheten, tillbaka till CAD osv. Tålamodsprövande det här med att bygga bil.

P-bromsen är inget undantag. Den fick aldrig riktigt vara med på ritbordet utan vilket egentligen aldrig var meningen. Det bara blev så. Sånt får man sota för i efterhand genom extra arbete och anpassningar. Bilderna visar bara ett första misslyckat försök. Grundtanken var att försöka belysa att det ofta ligger väldigt många försök bakom egenutvecklade prylar, men kameran fick inte riktigt alltid följa med på alla försöken… Misslyckat försök att försöka visa misslyckade försök med andra ord.

A_DSC6814A_DSC6811
Ovan; Försök 1 blev någon form av skruv i befintligt fäste på spindeln. Ganska lagom placering på hålet i förhållande till var armen på oket hamnar. Dock känns konstruktionen något klen och vajerdragningen efter spindeln och längs karossen är fortfarande ganska oviss.

Nedan; Dock blev i alla fall vajerdragningen från infästning och upp till ok väldigt bra. Kylkanalen till bromsskivan fick bändas lite i sidled. Bromsvajrar är faktiskt original till bilmodellen (trummor med andra ord). Fjädern på vajern är för trummorna. Jag har låtit den sitta kvar, då längden var förbluffande lagom och den faktiskt tvingar tillbaka bromsarmen vilket gör att… Ja, det känns bara bra helt enkelt.
A_DSC6812
A_DSC6813

Nedan; Försök två blev egentligen en vidareutveckling av försök 1. En platta som sprider kraften på två skruvar, samt lite justering på infästningen för att inte vajern ska krocka med dedionen.
Högra bilden visar den fantastiska anledningen till att om man ska rita prylar i CAD, ska man rita allt. Även fästelement. Oket kunde placerats 10mm längre bakåt egentligen, men nu hamnade det där det hamnade. Lagom mycket i vägen för att vara för lite i vägen för att egentligen orka bry sig. En fil löste biffen även om det är principiellt fel.
A_DSC6933A_DSC6936

Nedan; Monterat på bilen känns det ju såklart väldigt bra. Till och med vajern visar sig gå att leda någorlunda bra fram till originalpedalen.
A_DSC6938A_DSC6939

A_DSC6945A_DSC6946
Ovan; Så var det bara wiren som skulle dras också!
I en optimal värd hade allt byggs klart innan någon ytbehandling gjorts (karossen skulle alltså inte varit lackad än) och då skulle man såklart bara svetsat fast ett sådant här fäste istället. Nu fick det skruvas i karossen istället. Försänkt skruv på undersidan för att… öh, minska luftmotståndet eller nåt.

Nedan; Handbromswire infäst. Dragningen visade sig bli riktigt bra. I detta fallet ren tur snarare än framförhållning då P-bromslösningen som sagt gjorts efter allt annat varit färdigkonstruerat och tillverkat. En slangklämma håller fast wirehöljet för att avlasta infästningen lite och spara wirehöljet från knäckning eller liknande.
Även en drivaxel-mock kan skymtas på bilen. Mer om det senare…
A_DSC6947A_DSC6948

Bromsar bak

När det kom till bromsar bak gällde det att hitta något som matchade frambromsarna vad gäller kolvarea. Mestadels av lasten läggs på frambromsarna under retardation, Därför är inte styvhet riktigt lika viktig bak som på fram. Det tänkte jag inte på när jag handlade, utan kan snarast klassas som en efterhandskonstruering för att framhäva hur genomtänkt och perfekt det här projektet är…
Bakre oken var nämligen väldigt små (fysiskt) jämfört med framoken, som är gigantiska. Dock är undertecknad övertygad om att de kommer fylla uppgiften väldigt bra.

A_DSC5846A_DSC6932
Ovan; Wilwood IR-GT4R. Rätt kolvdiameter, låg vikt och klarar nog jobbet som bakbromsar bra. 4-kolvsok har ju så klart inte någon P-broms… och det tycker ju SFRO är rätt bra att ha. Med andra ord köptes en uppsättning p-bromsok. Även dessa tillverkade av Wilwood. Sannolikt utvecklade av någon ingenjör som var trött på sitt jobb. Antagligen är det en cheddarluktande, engineer-Bob som tyckte det var viktigare att komma hem till grillen och dricka Bud än att göra bra produkter. Därefter har gissningsvis gjutverktyg varsamt tagits fram av slarviga små barnfingrar fem mil utanför en stad som inte Uppdrag Granskning känner till i Bolivia och till sist har en oförstående marknadsavdelning börjat sälja produkten utan att ens titta på den. Med andra ord som vilken vanlig manick ”made in the USA” som helst…

Nedan; Oken har fått en spacer monterad för att kunna greppa över de breda bromsskivorna. Eftersom det inte finns någon vettig infästning på dem har glidpinnar konstruerats. (många väljer att istället att montera oken stumt i en tunn plåt och sen montera denna i spindeln och låta plåten göra arbetet – jag måste ju så klart gå min egen väg och uppfinna hjulet på nytt istället… Hur var det nu med svenska, smörgåsbordsätande midsommarstångsdansande ingenjörer? De kanske inte är så mycket bättre än Budweiserdrickande jänkediton?)
A_DSC5840A_DSC5842

A_DSC6934
Ovan; Ganska mycket TV-kocksvarning i dessa uppdateringar eftersom det aldrig visas någon action utan bara resultat, men så här blev det. Liten temperaturdekal på oket också för att kunna ha lite koll på värme… Temperaturskalan börjar på 100 grader, så svårt att ha dem som termometer på garagetemperaturen men förhoppningsvis kommer väl bilen ner från pallbockarna innan OPEC slutar sälja olja.

Nedan; I fantastisk kvalitetsanda visade sig hårdvaran till de fantastiska P-bromsoken kom så klart obehandlad i vanligt svartstål. De Aluzink-behandlades för att hålla lite längre än bara första provturen. Högra bilden visar bromsoksadaptern, en av få CNC-frästa detaljer i projektet. Även pegs och pinnbultar till bromsoket är CNC-svarvade, signerade ”Joakim”. Tack för hjälpen!
A_DSC5838A_DSC6935

Wilwood förtjänar inte på något sätt ett dåligt rykte pga p-bromsarna. De är imponerande slarvigt tillverkade när man jämför dem med deras andra keramiskt coatade, unobtanium CNC-billettjohejsan megabromsok. Som med allt annat får man vad man betalar för och för 400:-/st kan man nog inte begära mycket mer. Framoken har ett listpris på 2800 dollar/st och P-bromsoken 99 dollar/paret som jämförelse…

Skulle det visa sig att de inte fungerar, finns det många standardbilar som använder liknande P-bromsok, Audi R8 tex. Prislappen är så klart inte 400:- (och vikten är betydligt högre…), så Wilwoodoken får bekänna färg först…
brembo_d_parking18
Ovan; Audi R8-ok (höger) samt Brembo eftermarknadsok (vänster).

Serpentinrem

När det gäller kringutrustning på motorn, brukar dessa vara relativt spatiöst utplacerade. Det har såklart och göra med de omständigheterna som gällde just när GMs ingenjörer skulle placera dessa. Platsen fanns säkert och då var det ingen anledning att försöka tränga ihop saker och ting.

Men för detta projektet finns det en del förbättring. Dels har V-remmar en tendens att vibrera på höga varv när de ser ut som på bilden nedan, men framför allt är det rätt många tunga komponenter som sitter placerade väldigt högt. AC-kompressorn väger tex rätt många kilon och hade nog passat bättre längst ner osv.

I Pontiacens fall är det ganska mycket som ändrats, och som därmed påverkar förutsättningarna. Till exempel är vattenpumpen eldriven istället för remdriven. Det innebär att de andra kompenterna inte kan placeras fysiskt lika högt längre eftersom remmarna då tar i utsticket på vattenpumpen. Lika så servopumpen utgörs ju numera av en elmotor även den. Med andra ord har alltså komponenterna reducerats något.

Engine front with A_C bracket
Ovan; Det finns inget som säger att det på bilden inte fungerar bra. Men det finns inget som heller säger att det inte går att förbättra lite. På bilden är vattenpump, servopump, AC-kompressor och generator remdrivna. Servo- och vattenpump är eldrivet på Pontiacen och högsta prioritet var att sänka tyngdpunkten.

Nedan; Första utkastet till monteringsplåt gjordes för att faktiskt kunna se hur delarna hamnade och avstånden från andra komponenter. Där går ingen pappskiva att använda, så jag kostade på mig en skuren plåt.
A_DSC6895

Nedan; Knappast första försöket i datorn… Snarare trettiosjunde, men nu börjar det likna något. På bilden syns generator, AC-kompressor och torrsumpspump. Torrsumspumpen går på separat rem pga utväxlingsförhållandet. AC-kompressorn sitter lägst eftersom den var tyngst och generatorn ovanpå för att hålla drivremmen till högersidan på motorn. V-rem lämnas till förmån för multirib, för att därmed kunna lägga till ett extra remhjul och då öka ingreppsytan på både generator och kompressor.
Motor2

Nedan; Några revisioner senare i datorn ser det ut så här. AC-kompressorn stagas i bakkant mot motorblocket och blir på så sätt en bärande detalj i konstruktionen. Generatorn kommer även skruvas mot toppen (plåtblecket vid sidan om generation), om det behövs. Tjockare gods då 4mm var lite i klenaste laget. Några lagom lättningshål utplacerade för att hålla vikten på rimlig nivå gjordes också.  Slutligen gjordes justerplåten för generatorn (och därmed remspänningen) som en lös detalj istället, på så sätt kunde mer justermån klämmas in utan att det tog i generatorn i innersta läget.
Längden på remmen kan varieras mellan 1280mm och 1360mm vilket borde räcka. Kanske skulle kollat att längder i det intervallet går att beställa också innan ordern på plåt skickades…

Generatorfaste1Generatorfaste2

Headers ll

Problemet med V-motorer är att mycket måste göras två gånger. Man ska inte bygga ett insug, utan två insug. Man ska inte renovera en topp, utan två toppar osv. Headers är inget undantag, dessutom ganska arbetsintensivt vilket gör att passagerarsidan var hur kul som helst att bygga. Förarsidan blev bara en pina eftersom det mest kändes enformigt.

Nåväl, inga direkta överraskningar. Precis lika mycket arbete som förra veckan, och lika mycket detaljnoggrannhet trots att det rör sig om begagnade skrotprylar. Några lärdomar har dock förts med till nummer två – främst bättre fogberedning i form av att slipa bort lite av zinkfärgen innan svetsning, samt rengöra från sot på insidan. Pinsamt att erkänna att man inte gjorde detta på första. Det hade varit betydligt mer lättsvetsat då.

A_DSC6640
Ovan; Utgångsobjektet. Samma problem här som på passagerarsidan – Treans rör som sticker bakom fyrans kan inte sitta där det sitter utan måste flyttas framåt. Dessutom ska de ihop till 4-2-1 vilket innebär att allt får kapas sönder ändå.

Nedan; Skippar alla kapbilderna eftersom de ungefär ser likadana ut som förra veckan. Istället är här slutresultatet (som blev rätt bra faktiskt). Nackdelen med att inte CADa allt, är såklart att man alltid stöter på något trubbel. När väl grenröret hamnade på plats, visade det sig att bromsröret bara låg någon centimeter ifrån. Funkar säkert, eftersom headersen skall lindas med värmeisolering men det är ändå lite tråkigt om vätskan i bromsröret skulle börja punktkoka. Liten risk, men lika bra att leda om röret så att det hamnar längre från headersen. Enda som är kvar i svetsväg är att bestämma sig för utformningen på avgassystemet så att motsvarande rörstump kan svetsas på headersen.
A_DSC6879A_DSC6802

A_DSC6880

Nedan; Ibland är det bra när man får saker över efter modifieringar – här är ca 2kg överblivet material. Lägg märke till alla tunna ringar – det är rätt mycket provpassning, kapa lite till, provpassning och sen kapa lite till. Blir en del snitt…
A_DSC6803A_DSC6804

Headers I

Eftersom ingenting är original längre, passar inte heller något som är avsett för originalbilar heller. Med andra ord finns det inga headers som passar Pontiacen. Rätt väg att gå, hade såklart varit att sätta sig ner och fundera över max varvtal, bottenvrid och toppeffekt och utefter dessa parametrar räkna ut de perfekta grenrören och därefter varsamt konstruera hela avgassystemet där insidan på svetsarna slipas för att inte skapa onödig turbulens när de stressade avgaserna rusar mot mynningen på avgasrören för att möta världen utanför. Ribban på det mesta i projektet ligger ganska högt, så det hade självklart varit rätt väg att gå här också.

men…

Så hade man gjort i en optimal värld. På grund av att abstinensliknande ryckningar i högerfoten har ökat under den senaste tiden kommer det göras avkall på en del arbete till förmån för att få klart bilen så fort det bara går. Inget att oroa sig för – avgasystem är perfekta vinterprojekt för framtiden när allt annat på bilen lirar och man sett att inget behöver konstrueras om. Just nu finns det bättre arbete att göra än att investera tre månader i att bygga avgassystem.

Ett annat argument som talar för att de sista hästarna ur motorn inte behövs just kan också vara den pappersprocess som bilen ska passera och där man inte imponeras av höga effektsiffror…

A_DSC6637
Ovan; Utgångsobjektet – vanlig no-name grenrör/header. Torpeden börjar bakom fjärde avgasporten, dvs röret som löper bakom denna port behöver justeras lite…

Ganska snabbt stod det klart att 4-1 headers inte kommer kunna användas på bilen. Motorn är ju sänkt, flyttad bakåt och dessutom har bilen en markfrigång som kan få en wettextrasa att känna sig tjock. Kravet var att inte en millimeter av avgassystemet skall hänga ner under karossen. Subframe, rambalkarna i karossen och profilerna som utgör subframeconnectors mellan dessa bildar längsgående skenor är perfekta (nja, repor i underredet är ju aldrig kul…) som  hasplåtar om man skulle slå i någonstans. Då ska inte avgassystem eller annat slitas loss.

Problemet med detta är att på höjden under golvet finns det bara 50mm (47mm för att vara exakt) att planera in ett avgasystem på. Det innebär alltså 4o-45mm diameter på rören och om inte motorn ska dö av förstoppning måste det alltså sluta med plattovala avgasrör. Med andra ord kändes 4-2-1 headers som ett ganska naturligt val. En snabb googling visade på att det faktiskt också är en rätt bra kompromiss med ökat vrid i mellanregistret och en rad andra fördelar. Rätt utformat alltså, vilket kanske inte är chansen att det blir här. Dags att servera en snabblagad huvudrätt, kallad avgasröra, med andra ord.

Headersbyggarkarriären är ganska begränsad och därför togs beslutet att slakta de gamla headersen och helt enkelt utgå från dessa. Primär- och sekundärlängder fick bli vad det blev. Prio är endast att de ska få plats, inte läcka, samt att samla lite erfarenhet för framtida avgasprojekt.

Nedan; …och alla andra rör också visade det sig. Ja, det blir lätt så. Ett rör sparades – inte för att det inte behövde flyttas, utan för att ha koll på riktning för var de nya ska hamna. Sen började pusslandet…
A_DSC6779A_DSC6778

A_DSC6777A_DSC6878
Ovan; Flertalet provmonteringar för att se att det går fritt som det ska

Nedan; ”Färdigt” resultat, så när som på sista kollektorn och helsvetsning. Får bli när båda sidor är klara.
A_DSC6780A_DSC6781

Sprängkåpa

Det kallas visserligen sprängkåpa, men kåpan som håller växellådan mot motorn bör nog snarare betraktas som ett petskydd om svänghjulet skulle besluta sig för att ge upp.
Motorn är ju sänkt vilket innebär att man får ta till några extra knep för att förhindra att denna eller växellådan blir lägsta punkten i bilen. Nedre kanten av ”petskyddet” hängde ner under karossen vilket gjorde att detta frästes bort innan växellåda och motor monterades ihop. Detta tänktes på redan när motorn provmonterades i bilen för något år sedan, och då kunde en linje ristas på sprängkåpan längs lägsta nivån på chassit för att på så sätt enkelt kunna veta var det skulle fräsas ner i framtiden.

A_DSC6629A_DSC6628
Ovan; Fräsningen gjord. Före-bild glömdes så klart av i all iver att få jobbet klart för att kunna få i motorn. Men bultmönstret på den högra bilden var slutet istället för öppet i botten (på bilden alltså).  Är inte särskilt orolig för att tappa styrka i sprängkåpan. Muncie-lådorna på 70-talet och även automatlådorna är ju öppna nedtill, så det bör inte vara några problem.

Nedan; Lyxade till det och tillverkade även ett skydd för svänghjulet för att det inte ska studsa in sten och skit i 2mm alu. Har tidigare kört utan… Ung och dum… Passade på att göra ett par rillor i plåten för att få den att se lite mer ”OEM” ut. Lite smuts och stenskott på den så kommer inte ens den mest nitiske granskaren kunna gissa att den inte suttit där från början.
A_DSC6636A_DSC6627

Nedan; Tog av kåpan för att ta en bild. Svårt att ana, men svänghjulet ligger ca 10mm ovanför ramverket/subframen. Värmeisoleringen för det kommande avgassystemet syns också bra här på bilden.
A_DSC6638

Nedan; När man pratar om petskydd, så är det dess rätta benämning. Nedan finns ett par avskräckande bilder som jag hittade på datorn för ett tag sedan. De har legat på hårddisken ett antal år, så vem som tog dem och hur det gick till är nästan glömt. Dock var det någon form av stripkörning, ganska mycket effekt och slicks inblandade. Vad som hänt vet jag faktiskt inte, men man blir ändå medveten om att bra kvalitet på prylarna är viktigt. Skrämmande är det i alla fall med tanke på stålbitarna som lär flugit med rejäl fart. ”Ormen” på nedre vänstra bilden är startkransen som normalt sitter runt svänghjulet…
780-034

780-039780-050780-036