BLOG
Publicerat den
Framvagn
Fortfarande jobb kvar, men det är lättare att hitta motivation när det börjar se ut som en bil. Övre och undre länkarmar på plats, push-rods fixade, spindlar monterade och bromsskivorna hänger på mest för att…
Kvar att fixa är bland annat styrarmar på spindlarna, länkaren till styrväxeln, lite shims för att ställa hjulvinklar och annat. Sakerna kvar att fixa är nästan räknade på två händer, vilket innebär att det inte borde ta allt för lång tid.
Kan du som läser här laserskära aluminium, så hör gärna av dig med en kommentar till inlägget.
Ovan; Pushrods (även om vipparmarnas geometri skall göras om), länkarmar, spindlar och styrning på plats. Länkhuvuden kommer få gummiballonger som skydd senare. Även torrsumpstanken till motorn har hittat dit.
Nedan; 18×10″ fälgar, med 285×30-däck. Röret i längst fram är tänkt att bli framtida krängningshämmare. Så fort det finns en närmare viktuppskattning på bilen, kan fjäderkonstanter och krängningshämmarkonstanter börjar räknas ut och därmed knivar dimensioneras. Tills vidare är det bara ett rör med andra ord.
Nedan; En liten avslutande bild som jämförelse i CADen och i verkligheten. Äntligen börjar det se ut som en bil!
Dedion & CAD
Lite försenad uppdatering denna veckan, men här är ett par bilder, varav den ena känns igen från Speedhunter-reportaget.
Ovan: Lite uppdateringar på dedionaxeln är projekt så fort framvagnen blivit färdig. Några mindre justeringar. Som syns, behövde panhardstaget bland annat monteras längre ut på bakaxelröret än vad som var tänkt från början. Lite omsvetsning med andra ord – kanske fanns en anledning till att den bara grundades innan…
Sen är jag lite kluven till om 40x20x2 röret räcker som panhardstag. Egentligen hade det varit bättre med ett runt rör, tex 30×3 det inte finns några moment på axeln, utan bara tryck och dragkrafter
Pushrods
Pushrods på plats! Länkhuvuden blev Mecmove MTE. Helt sinnessjukt dyra, men det verkar vara det enda som håller år ut och år in. Självklart skall de få ballonger för tätningen runt sig också.
Ovan: Mmmm, nu börjar det ju faktiskt se ut som en bil! Allting sitter ihop nu. Väntar på en ny uppsättning vipparmar dock då geometrin behöver finjusteras något för frigång.
Nedan; Som grädden på moset svarvades egna distanser för länkhuvuden. Övervägde att köpa, men de hade ändå behövt stickas av i svarven och då är det lika enkelt att göra egna. 28st blev det totalt. Tog ett antal timmar att göra klart… Rostfritt blev det, även om det är ett material som egentligen hör bättre hemma på båtar…
Ovan; Hyfsad skärpa i bilden förresten… Klicka upp den i stor version och zooma in länkhuvudet. Nu ser man inte det riktigt i internet-versionen men i originalbilden ser man spegelbilden av kameran i kulan till länkhuvudet!
I am the Speedhunter!
Pontiacprojektet har fått lite internationell uppmärksamhet via speedhunters.com – en ”tämligen” stor sida om passion för bilar. Skillnaden är dock att de byggen som visas där brukar ha en mycket högre nivå än Pontiacen. Den här typen av publicitet är fruktansvärt rolig och motiverande!
Skickade på vinst och förlust in några bilder och ett par korta rader kring bygget när jag läste att de skulle göra ett Creators Theme, dvs bilar som byggs och inte bara skruvas med. Det måste ha kommit in flera hundra mail med tanke på hur många projekt liknande mitt eget som finns globalt. Speedhunters visade dock ett mycket större intresse än jag vågat ana med tanke på att projektet kom med på omslagsbilden, samt först ut i reportaget. Den typen av uppmärksamhet är otroligt kul att se! Här finns reportaget: http://www.speedhunters.com/
Nedan finns också reportaget i form av JPG (högerklicka och öppna i nytt fönster… om du inte har supersyn)
Spindel
Det börjar verkligen ta sig nu. Spindlar på plats, centrummutterinfästningen är färdigkonstruerad. Bromsadapter på plats och egentligen bara lite småfix kvar innan bromsoket kan sättas på plats. Börjar se rätt bra ut i alla fall!
Ovan; Lättade skruvskallar till spindeln. Även passkruvar och skruvskallar till länkarm/pushrods skall bantas. Skruvarna till okadaptern måste försänkas pga platsbrist. Går och drar mig lite för att göra det tills jag är 100% säker på att de verkligen måste försänkas…
What isn’t there, doesn’t need to be dragged uphill.
Francis Beart var specialist på att racepreppa privatförarnas Nortons Manx-motorcyklar under 40-, 50- och en bit in på 60-talet. Han lär ha yttrat det genialiska svaret till en journalist som frågade varför han la så mycket tid på att hålborra alla detaljer på motorcyklarna.
All vikt är av ondo, och även om man får ta i lite extra här och där för att inte riskera att bilen blir ett korthus, gäller det att försöka spara in brödsmulorna också. Många skruvskallar svarvas därför ner. Viktbesparingen på en M12 MC6S (insex) är visserligen bara ca 14 gram/skruv, men bara i hjulupphängningarna fram sitter där ca 40 skruv – 0,7kg viktbesparing med andra ord. Små smulor är också bröd…
Ovan: Ursvarvad skalle spar vikt. På de ställen där M12 valts pga att ha samma dimension på skruvskallen, istället för styrkan i skruven, hålborras hela skruven.
Flitiga läsare kommer ihåg att jag fick en uppsättning NordLock-brickor till bilen av ett fan till projektet. Med andra ord är jag partisk, och indirekt mutad. Men vilka brickor! Helt underbara att använda och skönt att slippa loctite eller nylocmuttrar. Snyggare än vanliga brickor och framför allt värmetåliga, vilket iof är overkill på många platser jag använder dem på. Värmetåligheten alltså – snyggt kan aldrig klassas som overkill! Blir hur fint som helst!
Vill än en gång tacka för denna gåva, och även andra personer som hjälpt till genom att bidra med prylar eller kunskap. Stor tack, utan Er hade projektet varit en betydligt brantare uppförsbacke.
Ovan; Vänster, Nordlockbrickor och M12 till övre länkarm. Höger, även insexskruvarna kan bantas onödiga gram på.
Övre länkarmar
Precis som nedre länkarmen, fick även övre (såklart) byggas från scratch. Det är mer pill än vad man tror, men slutresultatet blir bra.
- Kapa upp material och notcha rören
- Svarva hylsor till bussningarna
- svarva axlar till bussningarna eftersom original var för korta för min applikation
- plåtar till infästning för spindelled
- Inpassning mellan rör och plåt vid spindelled
- I med det i en fixtur och sätt några svetsloppor
- Ur med det ur fixturen och provmontera på bilen
- Testa alla maxlägen för att kontrollera att inget tar i
- I med det i fixturen och helsvetsa allting
Som sagt, det blir många timmar… Bra med stabil fixtur inför framtida reservdelar dock.
Nedan; Monterat på bilen. Det blir bara punktat tills att måtten kontrollerats och allt stämmer. Lite förstärkningar är kvar att fixa på armarna, men det blir som sagt vid slutgiltig svetsning…
PLÖTSLIGT är framvagnen nästan komplett! Spindeln sitter där och egentligen saknas bara pushrod och lite finlir med lagringen av vipparmen innan framhjulen kan hängas på för första gången!
Spindelmontering
Delarna börjar hitta ihop nu. Det är en fröjd att kunna skruva i vit labbrock och med nymanikerade naglar.
Bromsar får bli i vinter, när det är för kallt att stå ute i garaget. Kvar är att införskaffa skruvar i korrekta längder. Som det nu är, är det lite temporärt monterat med det som fanns i lådorna.
Mycket egentillverkat på bilden blir det… Spindel, bromsoksinfästning, spacer, pegs och så själva spindeln. Typ allt utom hjullagret med andra ord.
Hjälp mig välja tanklock…
Smaken är som baken, och utseendet är viktigt. Tanken är ett ganska originalliknande utseende på bilen, med mindre modifieringar. Inget skrikande – GM gjorde en riktigt bra design från början så det finns ingen anledning att förstöra det.
Men med ny tank i bakluckan fungerar inte den gamla påfyllningen bakom nummerplåten (tanken sitter högre än tanklocket i så fall). På renderingen nedan skymtar ett klassiskt 60-talslock, liknande det som finns på Cobror, GT40 mfl.
Det där locket är dock ganska stort när man får hem det i handen, och risken finns att det kommer sticka ut lite väääl mycket. Har även fått tag på ett lite diskretare (ja, om man tar bort texten vilket är ganska enkelt gjort) tanklock från en F16. Flygplanet alltså. Inga synliga skruvar och låg profil gör att det hade smält in fint. 
Nu kommer dock problemet; Beslutsångesten. Vilket ska jag välja? Modifieringen i karossen blir tämligen permanent, så det känns bra att göra rätt från början… Din åsikt uppskattas. Skriv en kommentar här med vad du tycker, eller gå in på min facebooksida och lajka/kommentera det tanklocket du tycker mest om.
Lite googling på nätet visade faktiskt några lösningar på ”problemet” med det högra tanklocket. Detroit Speed & Engineering valde att försänka det en hel del på Camaron de byggde åt Dale Jr Earlhardt. Kanske kan vara en lösning? (Antar att inte försänkningen är dränerad – fin sjö det bildas om det regnar…) 
Nedersta bilden visar även (datorrendering visserligen) hur ett slätt tanklock hade sett ut. Nästan i alla fall. Tycker inte riktigt att bilden gör utseendet rättvisa.
Styrning pt. 2
Alla har känt känslan. Först tänker man ”ja, men det här var visst lite krångligare än jag trodde”, fortfarande entuisastisk. ”Men det ska nog gå bra”. Delar fortsätter trilskas – kanske en felkapning som gör att man måste kasta detaljen och börja om, kanske hade man gjort fel redan i ritunderlaget. Irritationen stiger något och plötsligt är det mindre kul. Plötsligt råkar man ha sönder något som man inte ens planerade att röra vid. Dra en skruv snett i en gänga, råka repa en lackerad detalj, tappa något på golvet så att det går sönder etc.
Vid det här laget lägger den vettige och resonlige människan ner arbetet, rycker på axlarna och konstaterar att det är bättre att fortsätta imorgon. Bilentusiaster tillhör knappast den kategorin. Istället höjs irritationsribban och ett hat mot det man håller på med börjar utvecklas. Inget är kul, skiten ska bara bli klar. Radiojäveln är plötsligt irriterande hög (vem fan slog på den egentligen??!!!), verktygshelvetet som man höll i handfanskapet alldeles nyss är borta och vägrar visa sig. Såklart har man inget ersättningsverktyg heller och plötsligt finner man sig själv planlöst irra runt i garaget, letandes efter verktygshelvetet. ”Var i jävla helvete har jag lagt skiten!?” Det är nu man är nära bristningsgränsen. Nya svordomar skapas – svordomar som mänskligheten aldrig ens hört och som knappast får spridas utanför garaget. Ett oväntat besök från någon i garaget kan få sig en rejäl utskällning, ett klämt finger under något meck kan få liknande konsekvenser massakern på Himmelska Fridens Torg. Motgångarna fortsätter och man skriker svordomar omkring sig – en till motgång och projektethelvetesjävlaskitbilen kapas ner och åker till återvinningen. fy FAN!
Men sen plötsligt faller sista biten på plats, och det man trodde var en felkapning visade sig inte alls vara en felkapning utan blev istället riktigt bra. Slutresultatet fungerar som det ska, ja kanske till och med lite bättre. Genast är den där repan i den lackerade detaljen inte särskilt farlig längre, den skadade gängan kunde visst räddas med gängtappen och blåmärket är ju inte hela världen – sånt som händer.
Det är då man känner den. Segerns sötma. Pundarruset. Kicken av att delarna sitter på plats som de ska och att resultatet blev precis så som man fantiserade om. Genast är ryggen rakare, språket vårdat och egot växer till nya oanade höjder…
…tills nästa gång det är dags att platsbygga något i ett trångt utrymme.
Ovan; Länkage mellan rattstång och styrväxel är på plats. Det var betydligt pilligare än jag trodde, men fasiken vad bra det blev.
Nedan; Grundtanken var först att sätta kullagret (på bilden) direkt i torpeden. Men vinkeln på stången visade sig vara förstor, varför en infästning fick konstrueras. Även på ramen skruvades ett fäste istället för att tex vrida länkhuvudet 90 grader och sätta det rakt in i ramen. Det blir svårt att komma åt med så stora nyckelvidder som länkhuvudet har när väl motorn sitter på plats.
Nedan; Dragningen har gjorts så tight som möjligt mot ramen för att maximera platsen för grenrör senare.
Styrning pt.1
Pilligt det här med styrningen… Först skall styrväxeln specialbyggas. Sen specialfästen för rattstången. Därefter special-elstyrsystem för rattstången och nu är det dags för länkaget mellan rattstången och styrväxeln. Special, så klart.
Eftersom torpedvägg och subframe redan är målade, tog det ”lite” längre tid än det hade behövt.
Ovan: Originalled från styrväxeln (för att få korrekta splines). DD-stång visade sig passa perfekt i andra änden av originalleden (ibland ska man ha tur!). Genomföring till torpedväggen, länkhuvud och totalt två vinklar till. En till styrväxeln och en mitt på stången.
Nedan: Lite tråkigt att börja med sånt här när delarna är lackade, men det går om man är försiktig. Mycket tejp blir det. Riktningen på axeln uppskattades med hjälp av ett bågfilsblad. Högra bilden visar originalaxeln. Karossen är som gjord för denna – det blir helt perfekt med denna länken på insidan då rattstången plötsligt blir oberoende av hur rattaxeln skall sitta.
Nedan; För att vinna plats till grenrör och motor, dras styraxeln så nära ramen som möjligt.
En del kvar med andra ord. Blir fortsättning följer på detta…
Guld – vad annars?
En sak var klar när det här projektet påbörjades; inga snabbfix, inga ”det där gör jag sen” och definitivt inget ”det får bli som det blir”. Genomtänkt från början. Att slutresultatet kan betraktas som en prototypbil där eventuella barnsjukdomar kommer tvinga fram omkonstruktion är ju självklart (därav att allt finns CADat – enkelt att konstruera om i datorn utan att behöva riva hela bilen). Men medvetna fullösningar under byggets gång finns inte.
Så gäller även funktioner som tex värmen i kupén. Det blir AC i bilen, men så många värmekällor som möjligt försöks förebyggas vid redan vid källan. Torpedväggen vid torrsumpstanken, som innehåller 100ºC olja, har därför isolerats med blingig guldfolie. Samma folie kommer hamna i kardantunneln och avgassystemet kommer få reflektorplåtar där det är möjligt.
Om alla felkällor åtgärdas så kan det ju innebära att man 9 av 10 dagar kan klara sig utan AC, vilket i sig då hade resulterat i ca 20kg viktbesparing om man kunnat acceptera lite för varmt den där tionde dagen…
Coil Overs
Egentligen inget kritiskt i tidplanen, men en riktigt fin motivationsboost – att få se stötdämparna sittandes på framvagnen. Dämparna är shimsade för en Lister Storm GT (1200kg, 52% bak 48% fram, liknande motion ratio på hjulrörelserna dock inte dedion utan individuell bakvagn). Planen var att köpa sprillans nya dämpare och få dessa shimsade exakt utefter Pontiacens vikt och geometrier. Det föll dock när dessa dök upp, oanvända, för en fjärdedel av nypriset. Det finns pengar kvar i budgeten att utveckla dämparna och ändå hamna under nypris…
Ovan: Mums mums mums!
Nedan: 30mm stålaxel och en mässinsbussning är tänkt som lager till vipparmen. Skulle detta inte fungera blir det till att testa en mjukare plastbussning eller rullager. Den tiden, den sorgen dock.
Styrväxel
Med subframen på plats finns det inga ursäkter – dags att börja montera komponenter!
Först ut blev att få styrväxeln på plats. Den har figurerat tidigare på sidan, men sedan senaste update har den lackats i samma RAL7015 som resten av underredet. Dessutom har kuggstången hålborrats i den runda delen av stången för att spara vikt. Långhålsborrningen gav 185 gram viktbesparing. Kan låta lite, men varenda detalj vägs på grammet för att hitta onödiga kilon. Fem liknande operationer och 1kg har sparats. 1kg som aldrig hade sparats från en färdigbyggd bil (eftersom man inte bemödat sig att demontera styrväxeln för 0,2kg viktbesparing)…
Ovan vänster: Ingående komponenter är inte särskilt många. Bemödade mig aldrig att demontera rullagret som sitter i botten för ingående axel, så självklart kommer det vara det första som havererar när bilen är färdigbyggd.
Ovan höger: Styrväxel monterad och på plats. Sitter med totalt 5st M8. Även en Flaming River-knut har hittat dit. Tråkigt att någon idiot har satt ett motorfäste rakt i vägen för styraxeln till torpedväggen. Ingenjörjäveln skyller på att styraxeln inte var med på ritningen när motorfästena konstruerades.
Subframe – permanent montering
Permanent som i bemärkelsen att den inte planeras att demonteras någon gång innan bilen regbesiktningen. Skönt.
Dessutom blev det bra! För den som kommer ihåg, har karossen masserats så att subframen kan monteras dikt an mot karossen. På detta sätt erhölls ytterligare 20mm markfrigång. Subframen blir dock fortfarande lägsta punkten på hela underredet. Även om det är tråkigt att få skrapmärken, är den ju tämligen grovt tilltagen och kommer tåla stryk bra.
Ovan: Här är skönheten alltså. Med tanke på antalet timmar det tog att modifiera subframen, behandlas den med mycket stor respekt. Torpväggen fick sig ett otroligt lyft med färg på.
Nedan: Bussningar svarvades i aluminium, ny skruv och bricka inköpt. Loctite medelstark gänglåsning och därefter dra ihop all skruv med moment. Högra bilden visar även att subframen har kompletterats med styrstift. Original finns det ett hål i karossen och ett hål i subframen i de främre infästningarna som ska linjera med varandra. För att förenkla och slippa försöka rikta in ramen när den väl sitter på plats, svarvades styrningar i matchande diameter för karossens hål. Ramen riktar in sig själv numera när man skruvar fast den. Smidigt.
Ovan och nedan; En viss nervositet infann sig när ramen skulle monteras. Det är ändå ca 4 meter svets som lagts på både längsgående originalbalkar, och den nybyggda vaggan i ramen. Trots envetet användande av fixturer, tid för svalning mellan svetsningarna etc så var rädslan att den skulle slagit sig ganska stor. Då hade den inte gått att montera eftersom subframeconnectorsarna (smaka på det ordet, Horace Engdahl!) sluter om rambenen i bakkant.
Ovan; Men den sjönk in som handen i handsken! Otroligt skön känsla! Allt gnetande med svetsfixturer och alla sena kvällar i svetsångor glömdes i samma stund som bussningarna sjönk in i ramen.
Fototips förresten; Det kan vara ganska svårt att ta bra bilder under bilen. Blixten blåser effektivt ut alla färger och förstör ofta bilden. För oss som inte har råd med remoteblixtar och annat kan man, i alla fall på vissa kameror, hålla kameran upp-och-ner samtidigt som man håller blixten med fingret och på så sätt studsa blixten mot golvet och upp i underredet. Resultatet blir betydligt mjukare ljus – se ovanstående bilder.
